Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade berömt hennes oefterlikneliga behag och hennes
älskvärda, intagande väsen, försäkrade nu, att de
alltid hade funnit, att hon hade ett obetydligt och
alldeles icke tilltalande yttre.
Men naturligtvis! Det var ju en rolig omvexling
för en äldre dam att få en så ung man, och hon
brydde sig naturligtvis icke om, att han hade ingifvit
både den ena och den andra falska förhoppningar!
Hon hade ju i alla fall den guldkrok, hvarpå hon
hade fångat den vackra fisken! — Men hvem kunde
ha anat detta om henne, den lilla hycklerskan. Jo,
jo, dessa stilla, qvinliga varelser äro de allra slugaste.
Man riktigt öfverbjöd hvarandra i halfklara eller
tydliga häntydningar på alla möjliga mindre hederliga
saker, och både Nina och Tofte hade fallit i stor onåd
hos alla. Det var, som om menniskor ’icke kunde
förlåta henne, att hon nu en gång ville lefva, lefva med
sitt eget hjerta och på sitt eget sätt.
Endast en del af förtalet nådde dem, som voro
föremål derför, men det var nog för att göra dem
vintern ganska lång och obehaglig, och då syrenerna
började blomma tidigt det året, firade de ett stilla
bröllop i maj och reste utomlands*
De flesta menniskor ha någon gång i sitt lif
erfarit, hvilken lättnad det är att för en tid vända
ryggen åt alla vanliga förhållanden, och en af de
största lockelserna vid en resa är just detta, att ingen
känner en.
Man frågar lika litet efter hvarför man slår «ig
ned der och reser dit, som man frågar efter den fogel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
