Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så mister jag väl inte dem, derför att jag får det så
som jag helst vill ha det. — Eller tycker du att jag
har blifvit så gammal och ful, sedan du såg mig
sist?»
Fru Hilda slog med handen.
»Jag såg genast hur det var fatt, och jag anade
strax oråd. Då du var här sist, såg du ännu ut som
ett barn, men nu! — Ja, jag kan knappt säga, hvari
det ligger, men du har fått kärleksfebem. Den bränner
på dina kinder, i dina ögon. Ja, ja, — nu fins det
ingen medicin, som kan hjelpa dig mer!»
Nina hade stillatigande hört på henne. Hon hade
gått bort och tagit fram ur sin låda en fotografi, ett
porträtt af Tofte, som han hade sändt henne under
loppet af sommaren.
»Så der ser han ut», sade hon och räckte det till
fru Lindeman.
»Jaså — den sorten!» sade fru Hilda och nickade
betänkligt med hufvudet. »En vacker karl, som man
säger.»
»Åh, han är mycket vackrare i verkligheten», sade
Nina, som stod bakom henne och lutade sig öfver
hennes axel. »Detta är ju bara en död bild, men han
sjelf har ett lif och ett spel i sitt ansigte, som ingen
fotografi kan ge en begrepp om.»
»Jaså, ännu vackrare U sade fru Hilda och
lem-nade tillbaka porträttet med en hastig rörelse, som
om hon var glad att blifva af med det. »Gud bevare
oes väl! Då är han naturligtvis den mest genomdrifna
egoist.»
»Det har jag aldrig märkt», svarade Nina och
gömde porträttet. »Det vill säga, egoister äro vi ju
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
