Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han satte sig hos henne, helt nära henne, medan
hon spelade ännu en gång, men hon var litet
förlägen och spelade icke med samma frihet som nyss.
»Tycker du om musik?» frågade hon ännu medan
hon slog de sista ackorden. Hon var rädd för att han
skulle tala om hennes spel.
»Om jag det gör!» sade han. »Det är för mig
det bästa af allt — af allt, förstår du!»
»Håller du mera af musik än af mig?» frågade
hon och slog armarna om hans hals.
»Det tror jag inte», svarade han. »Men skulle du
ha en rival, så kunde det bara vara musiken. — Ser
du en sådan stackare som jag, som hvarken kan
sjunga eller spela, jag går som stum genom lifvet.
— Ord! — ja, du vet hur litet ord uttrycka! Men
när jag hör musik, är det som om jag fick sagdt hvad
jag ville, — som om en annan talade i mitt ställe,
och det lättar en. Det är så svårt att gå med bara
outtalade tankar.»
»Men hvarför har du då inte sjelf studerat musik?»
frågade Nina.
»Derför att jag var en lat best», svarade Tofte.
»Jag var otålig. Det varade allt för länge med alla
dessa fingeröfningar och etyder. Jag ville, att det
genast skulle låta så som jag visste, att det skulle
vara. Jag kunde rifva mig i håret och slå i pianot
af raseri öfver min égen långsamhet, — och så
upp-gaf jag alltsammans. Jag fick ju för resten så mycket
annat att göra. Nå! — det är en krossad illusion,
som så många andra i lifvet!»
Han strök sig med handen öfver ansigtet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
