Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då hon var färdigklädd i sin olivgröna
sammets-klädning med håret uppsatt utan prydnader och kom
in i den stora salongen, kom hennes man emot henne
och räckte henne ett litet etui. Det innehöll en
stjerna af briljanter att sätta i håret.
Han förde sjelf etuiet tätt intill ögonen och sade
medan han mönstrade smycket:
»Det är gamla diamanter af renaste vatten.
Juve-leraren försäkrade mig, att de komma från en af
landets förnämsta gamla familjer.»
Han räckte etuiet emot Nina.
»Kanske de förskrifva sig från en utmätning»,
sade Nina torrt. m
Hennes man skakade håret ur pannan och såg på
henne med blixtrande ögon.
»Hvad menar du?» frågade han uppbragt.
»Jag tackar dig», svarade Nina, »men jag kommer
aldrig att bära diamanter.»
Hon rörde icke vid etuiet.
»Jag skall aldrig heller göra dig besvär med att
erbjuda dig några», svarade han och gick med stora
steg in i sitt rum.
Då han kom ut, voro redan de första gästerna
komna. — Nina var som vanligt den älskvärdaste
värdinna.
Från den dagen var det länge ett tyst krig mellan
Nina och hennes inan. — Hon misstänkte honom i
allt. Hon ansåg sig nästan lefva på stulna pengar
och inskränkte sina egna utgifter till de allra
obetydligaste.
Den summa hennes man anslagit till henne på
deras bröllopsdag gick nästan helt och hållet till de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
