Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men såg så vacker, så drömmande ut, der hon stod och
blickade ut öfver det dunkla,hemlighetsfulla landskapet.
Hennes man satt länge och stirrade på henne i
skymningen, men så reste han sig och gick sakta
fram till henne. Hans händer skälfde, hans ögon
lyste af en hemsk, häftig eld. Han bredde ut
armarna och ville omfamna sin hustru.
Först då han var henne helt nära, fick hon öga
på honom, och i ett nu var allt det mjuka,
drömmande hos henne försvunnet.
Hon reste sig kraftig och rak och höll båda
armarna afvärjande framför sig, som för att försvara
sig mot en oväntad fiende.
»Kommer du nära mig, bara ett steg närmare, så
hoppar jag ner i floden», sade hon.
Det var något både i hennes uttryck och röst,
som sade hennes man, att det icke var värdt att för-
söka. Rhen strömmade, grumlig och djup, alldeles
under hörnfönstret, — ett enda språng och hon skulle
försvunnit der nere. — Han vågade icke fresta henne
dertill.
Hon hade blifvit krithvit i ansigtet, och hennes
röst var låg, knappt hörbar, skälfvande af inre ångest
och harm.
»Afstå från mig nu och för alltid», sade hon.
»På andra vilkor stannar jag icke en natt till under
samma tak som du.»
Curtmann darrade af raseri. Aldrig förr hade
han blifvit narrad så i ett ingånget köp. — Hon,
denna unga flicka, vågade trotsa honom så! Hon, som
var hans vigda hustru och hvars skyldighet det var
att i allt uppfylla sina äktenskapliga pligter! — Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
