Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och kunde infinna sig när han önskade för att tala
med hans dotter.
Då han kort derefter kom, lät man honom och
Nina träffas ensamma, men tio minuter efteråt
öppnades dörren, och Nina kom ut.
»Pappa! — Mamma!» sade hon. »Vill ni inte
komma in till oss. Min tillkommande man vill gerna
helsa på er.»
Nina var fullkomligt lugn.
Hon såg hvarken glad eller upprörd ut, endast
allvarlig och stilla. Det var, som om hon, från det
ögonblick hon ingick en förbindelse med en gammal
man, kände sig eller hade blifvit äldre.
Hon behandlade Curtmann med en vänlig
värdighet, och han visade henne en faderlig
uppmärksamhet, fri från hvarje spår af kurtis.
Han var klok nog att förstå, att sådant gör ett
komiskt och obehagligt intryck hos en gammal man,
och han såg lugn och beherskad ut,, som om han
hade afslutat ett fördelaktigt köp, hvars fördelar han
förut hade väl öfverlagt. — Som vanligt kastade han
blott en och annan flyktig blick på sina omgifningar.
Man såg nästan aldrig hans ögon, men skulle någon
ha iakttagit honom, när han visste sig vara
obemärkt, skulle han ha sett ett plötsligt uttryck af en
häftig, nästan afskräckande glöd i dessa skarpa små
ögon under de buskiga ögonbrynen.
»Man måste förhålla sig lugn, man måste vara
försigtig, men ger man sig bara till tåls, blir hon ju
snart min», tycktes dessa oroliga glimtar säga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
