Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon visste knappast om hon sörjde. Hon var som
förstenad i sitt innersta väsen.
Det var ohyggligt att höra, huru André ibland
låg och yrade om musik.
»Där ska pukorna komma!» ropade han och
ville resa sig. »De ska komma plötsligt, som ödet,
doft och afgörande. — Men se där, nu komma
violinerna för sent! — Får jag be herrarna ta om det
här stället! — »
Och han knackade i sängkanten.
Så log han och smågnolade, och så sade han
sakta:
»Ja, hon sjunger det där stället utmärkt. Ingen
kan sjunga det så. Men det gör i alla fall ondt.
— Och du vet, Vanda, att jag var rädd, rädd och
förtviflad, då jag gjorde det. Vanda, Vanda,
hvar-för har du gått? Hvarför är du inte här?» utbröt
han så och såg sig omkring med vilda ögon,
medan han satte sig upp i sängen.
»Jo, jag är här, André», sade Vanda smekande.
»Jag lämnar dig aldrig, aldrig.»
»Nej, aldrig mera», upprepade han och föll
tillbaka på kuddarna.
Midt i natten kunde han plötsligt fara upp ur
sängen och leta efter något på bordet.
•»Nu måste det vara», sade han. »Inte hemma
på Högvalla, men nära, nära.»
Och Vanda ropade i sin ångest på Antony,
som kom och hjälpte henne att tvinga André
tillbaka i sängen.
Det var förskräckligt for Vanda att se honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
