Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ida ensam i ett rum i Dresden och såg ut genom
det växande mörkret. En bister regnskur slog då
och då hårdt emot rutorna, och tonerna från
musiken på »Brtihlsche Terrasse» ljödo stötvis genom
regnet.
Fru Ida satt inhöljd i en stor, skotsk schal,
som hon dragit omkring sig, och spanade efter
ljuden på gatan. Nu hördes steg i trappan.
Nyckeln omvreds i tamburdörren och strax efter kom
André in.
Han drog handskarna af och letade sig i
skymningen fram till ett bord midt i rummet, där han
lade ifrån sig en del noter, han hade med sig.
»God afton», sade fru Ida utan att resa sig.
»Jaså, sitter du här?» sade André och vände
sig åt det håll, där hon satt. »Hvarför sitter du
här i mörkret? Hvarför har du inte tändt
lampan?»
»A; det är lika roligt — eller lika tråkigt så
här», svarade hon. »Jag har väntat på dig sedan
klockan sex. Nyss slog hon åtta.»
»Du visste ju, att jag inte kunde komma förrän
repetitionen var slut», sade André, medan han tände
lampan på bordet midt i rummet. »Det drog
mycket längre ut, än jag hade tänkt. — Har du ätit
middag?» frågade han, medan han gick fram och
kysste henne lätt pä pannan.
»Nej», svarade hon. »Det är så förskräckligt
tråkigt att äta middag ensam, och hungern går
öfver, när man väntar så länge.»
»Stackars liten», sade han. »Men jag rår verk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
