Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som om de två alltid skulle varit de innerligaste
hjärtevänner; och hon frågade efter »alla
gemensamma vänner i det kära, gamla Västergötland»,
som om hon aldrig fullt kunnat öfvervinna
saknaden efter dem.
»Men lifvet är nu en gång så, fröken Bunge»,
sade hon och såg på Vanda med sina drömmande,
svarta ögon. »Det har ingen barmhärtighet. Det
för oss bara vidare och vidare och ger oss alla
dessa intetsägande, yttre tomheter, som ersättning
för allt det kära, det beröfvat oss.»
»Jag trodde egentligen, att öfverstinnan aldrig
trifdes så bra i Västergötland», svarade Vanda i
en mycket kylig ton.
»Jag kände mig nog litet ensam ibland»,
svarade fru Ida. »Alla ni andra voro ju gamla
vänner och hade ju så mycket gemensamt. Jag kom
dit som en främling och hann ju aldrig bli riktigt
hemmastadd, förrän vi måste bort. Men jag
glömmer aldrig solnedgångarna öfver Västgötaslättcn
och Billingens djärfva konturer upp emot vårluften.
Något skönare får jag nog aldrig se.»
Hennes mörka ögon sköto sitt mest blixtrande
kast öfver denna vision, men icke ens hennes
hänförelse öfver Västergötland, som annars var
Vandas ömmaste punkt, kunde vinna denna unga dams
tillgifvenhet.
Ilon såg på öfverstinnan med sina utforskande,
allvarsamma ögon och svarade bara:
»Ja, när man är född där nere, så håller man
af det.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
