Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ibland gick André ensam dit, men ofta hade
han både Vanda och Anne-Marie med sig. Han
gick då alltid med Anne-Marie under armen, men
han vände oftast sina ord till Vanda, så det gärna
blef ett samtal mellan de två, hvartill Anne-Marie
var en tyst åhörarinna. Gamle Antony mottog
alltid sina unga vänner med största förtjusning.
»Mitt fattiga hem har ju blifvit en helgedom»,
sade han, »sedan Apollo själf spelar där och två
af gracerna sitta och lyssna.» Och underligt var
det, att fastän Antonys lilla klaver var ett ännu
sämre hackbräde än flygeln på Högvalla, — så
kunde André locka en helt annan klang och
skönhet därur.
»Det är inte min förtjänst», sade han till herr
Antony. »Det är farbrors förtjänst. För den,
som lyssnar som du, gör musiken sitt allra bästa.
Jag spelar aldrig så bra som här.» Och Antonys
gamla trädgårdspaviljong återljöd af alla de stora
komponisternas tonande tankar. I timtals satt
André vid klaveret och tolkade hvad Beethoven
och Bach, Chopin och Schubert ha anförtrott
mänskligheten. Herr Antonys svarta ögon blefvo
ännu svartare. Hans ansikte strålade af fröjd och
allvar. Vanda lyssnade med hela sin själ, icke
blott för att höra, utan ock för att lära. Hon
ville kunna förstå allt, hvad André förstod, och
fastän hon själf icke hade anlag för att utföra
musik, uppfattade hon den på ett sällsynt varmt
och klokt sätt och hade mycket sinne för olika
stilarter. Hon frågade om allt, som hon icke för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
