Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Majoren och hans sköna fru voro icke bjudna.
Fastän man nog visste, att fru Ida tyckte om
att komma ut och roa sig, var det icke många
ställen, där man hade mod att bjuda henne. Man
hade alltid en känsla af att där hon var med, måste
allt vara så utomordentligt vackert och utsökt. Icke
som om,hon visade sig kritisk och öfverlägsen, ty
hon var tvärtom så slösaktig i sitt beröm öfver
allt hvad andra hade och gjorde, att det nästan
verkade litet tryckande. Hon hade så många små
vänliga anmärkningar om enskildheterna i de hem,
där hon var gäst, angående rätternas utsökta
godhet, den smakfulla dukningen, rummens inredning
o. s. v., att man däraf slöt, huru väl hon
observerade allt, och man började kritisera sig själf och
fann plötsligt många fel och brister i sin vanliga
omgifning, när fru Ida var i närheten. Hon var så
fulländadt vacker, att man hade en obehaglig känsla
af huru långt ifrån man själf var skön.
Hennes sätt att kläda sig var så smakfullt, att
man först riktigt förstod allt det misslyckade i sin
egen toalett.
Hon sade och gjorde allt med en sådan takt
och måttfullhet, att man skulle känt det pinsamt,
om man själf komme att säga eller göra något dumt.
Följden var den, att det alltid var ganska glest
kring den plats, där fru Ida satt eller stod i ett
sällskap, med undentag af de brinnande beundrare,
hon alltid fann bland herrarne och som beständigt
förföljde henne. Största delen af traktens ungdom
kände sig ganska generad i hennes sällskap, ocli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
