Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karl kom sällan in förrän till måltiderna, och
fru Anna lyckades aldrig blifva bekant med sin
yngsta dotter, som alltid hade tusen besynnerliga
frågor att framställa, som hennes mor icke kunde
svara på, men som öfverstinnan däremot gendref
eller uppmuntrade på ett sätt, som ofta uppväckte
fru Annas förskräckelse.
Det var heller icke utan, att fru Bunge var
litet svartsjuk på Vanda. Hennes far hade en
af-gjord kärlek för detta sitt »enfant terrible», som
utan att genera sig sade honom emot, i alla
småsaker handlade på egen hand, och hvars åsikter
vajade hit och dit som popplar i vårstorm.
Dessutom var hon i den intressanta åldern, då barnet
blir jungfru, och hos Vanda visade sig denna
utvecklingstid som en mycket intagande blandning
af barnslig uppsluppenhet och jungfruligt behag.
»Tycker du inte, Vanda blir en vacker flicka?»
frågade hennes far fru Anna.
»Det finner jag inte», svarade modern. »Hon
blir ju så förskräckligt lång och smal! Inte spår
af figur», och fru Anna rätade på sin praktfulla
byst. »Och så har hon alltför mörk hy till det
ljusbruna håret, hvarken blondin eller brunett.»
»Men ögonen, du!» sade fadern och log af
förtjusning. »Det är två ögon, som kan titta, fastän
jag inte vet, om de äro gråa eller blåa. Men Gud
bevars, hvad de sluka hela världen! Och så hon
gårl»
Anders Bunge vippade fram och åter för att
göra ett graciöst intryck. »Hon sväfvar inte —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
