Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ja, så mycket, att jag aldrig kommer att hålla
af någon annan», sade Charlotte. »Han var så
god och så klok — och så anspråkslös. Och så
tyckte han så mycket om mig.»
Hon dolde ansiktet i sina händer och grät sakta
en liten stund.
»Vi hade tänkt, att vi skulle ha kunnat arbeta
så bra ihop», fortsatte hon, medan hon torkade
sina ögon. »Vi ville alltid detsamma, — och
liksom på samma sätt. — Men det skulle nu inte
bli så, och det var måhända den enda lösningen.
Ilan var så klen och hade kanske blifvit en sjuk
man. Nu gick det ganska fort. Han dog hemma
hos sina föräldrar.»
Hon sväljde gång på gång för att icke åter
börja gråta.
»Ser du, Karl, den smala ringen här med
förgätmigejen, som jag har på ringfingret, och som
ni bruka skämta med mig om och säga, att det
är en förlofningsring jag själf köpt? Det är min
förlofningsring, som han skickade mig, då han
dog.»
Iíon lyfte handen och kysste ringen gång på
gång, och medan hon satt och vred på den,
fortsatte hon:
»Med den har jag blifvit hans, och jag
kommer att bli honom trofast till min död. Och ser
du, Karl, det är allt en stor hjälp i mitt arbete,
att jag vet, att jag liksom också skall göra allt,
livad han ville ha gjort, men inte hann med, och
att jag vet, att han gillar det, om jag gör mitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
