Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rande ögon. Deras blick var så hastig att det i
en sekund kunde se ut som om hon vindade.
— Ni tror mig inte, sade hon utmanande.
— Hur skulle jag kunna tveka om något ni
behagar säga, sade Nils och böjde på huvudet.
— Varför inte det? svarade hon. Ni känner
mig ju inte alls. Måhända ljuger jag alltid. Ja, det
kan ni ju inte alls veta! Och ni känner inte Amerika.
Ingen som inte varit där, känner Amerika. Men
det är det bästa landet i världen. Det enda
land, där man kan stå ut med att leva. Det vet
jag av erfarenhet
— Och en så lång livserfarenhet måste man
ju respektera, svarade Nils. Ni är ju inte ung
längre, och har rättighet att upplysa oss andra.
— Pappa! ropade hon, och satte sig upp i
stolen. Hon hade blivit röd i pannan. Pappa!
Denna herre säger att jag inte är ung. Försäkra
honom, ge honorfi ditt hedersord att jag nyss fyllt
nitton år!
— Som hon säger, svarade Svenson och log
ett brett leende, så att man såg alla hans mindre
vackra tänder. Nyss fyllt nitton år! Nyss fyllt
nitton år.
— Och jag som trodde att ni var sjuttio, sade
Nils med allvarsam uppsyn.
Miss Mary såg ett ögonblick på honom med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
