Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IO
FIGGE
vara målarfrisk, så här!» Han målade i luften,
kvicka, duktiga drag. »Göra färdigt! Man är väl
ingen dräng heller!»
Han fortsatte sin tankegång:
»Och du sköter dig, du. Blir väl professor med
tiden — skål.»
Svante blev ond. Han kände Figges sätt, och
frågade, om han inte unnade honom att bli konstnär.
»Akta dig du, du kan bli professor själv.»
»Ja, kanske på samma gån g som Sten blir
president i svenska akademien.»
Sten dängde sitt glas i golvet.
»Sånt där tål jag inte. Det är att håna mig»,
skrek han. Och så tog han på sig röck och hatt.
De andra hade något skämt till hands att slå bort
det sagda med. »När man är målare, har man rätt
att vara galen», resonerade Figge, fortfarande i
soffhörnet. »Alla målare ä vridna. Det är
terpenti-nen, som slår åt huvudet. Ja, då gick vi då.
’Go-mårn’ —», han härmade Boklund.
»Adjö med er, prissar. Tack för visiten», ropade
Svante efter dem.
I de kolmörka trapporna kommo de in i en svärm
högröstade ungherrar och fnissande flickor, som
strömmade ut genom en dörr. Cigarrerna lyste,
knuffar bestodos över lag och kvickheter haglade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
