Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MODERN FANTASIKONST OCH MODERN -REALISM.
Grévins typ, och lika litet är hon lik Forains damer, ty de ha ej en aning om att de tillhöra en
befolkning, som har behaget till sin hufvuddygd.
Elegans, pikanteri, excentricitet, liflig fantasi och fin smak utmärka flera af de parisiska
tecknare, som efter Chéret egnat sig åt affischen: Gerbault, Toulouse-Lautrec, Grasset, Willette,
Mucha m. fl., hvarandra ganska olika i lynne, i motivval liksom i dekorativ uppfattning. Steinlen
förde till denna konstart sitt solida verklighetsstudium och gaf exempelvis i den stora affischen
sPå gatan» ett liffullt koncentreradt urklipp ur gatutrafiken i Paris med de kvickt karaktäriserade
figurerna tecknade med en kraftfull bredd, på samma gång deras rörelse är öfverlägset gifven.
Tecknarne skulle fordra ett
kapitel för sig, deras verk ger ju
samtidens historia afspeglad — den som
vill studera de olika folkens lynne,
bör ej gå förbi deras tecknare. Tag
Tysklands, Frankrikes ocli Englands
främsta skämttidningar och jämför
teckningarna, deras ämnen och
utförandet, och det blir en god grund
att därifrån gå vidare i
folkpsykologiska studier.
Bland de moderna franska
tecknarne är Jean Louis Forain den
märkligaste. Hans raska, ytterst
förenklade sätt att teckna, de stora,
breda linierna, knappast ett drag för
mycket, har sin utgångspunkt i Degas’
teckningssätt. Men Forain håller sig
ej som Degas inom ett litet
begränsadt område, han går lös på snart
sagdt sin hela samtid, sådan han
ser den i Paris. En våldsamt
upp-rifvande, afslöjande konst är det
han erbjuder, förakt och bitterhet
hans ledande känslor. Det är endast
ytterst undantagsvis, hans satir tar
så gemytlig form, som i teckningen
af republiken i skapnad af en
bedagad, grof och simpel matrona, om
hvilken en herre yttrar till en
annan: »Tänk att hon var så vacker
under kejsardömet». Brackan och
kvinnan äro de ständiga föremålen för
hans hatfulla studium. Han tecknar
den möderne börsmannen som en tjock, klumpig padda, kvinnan är en obeskriflig sammansättning
af simpelhet, dumhet och glupskhet med något trött och likgiltigt på botten. Hon vill helst få mat
och få sofva i fred, så vore hon nöjd. Om någon grace är ej fråga, och någon sådan finns ej
ens hos de damer af värld, Forain känner till. Han är den mest kalla och beska realist, säger
ut allt och beslöjar intet och gör lasten så naken och vämjelig, som någon moralist kan önska.
Han afslöjar grisetten liksom politikern och korruptionen öfver lag i det moderna Frankrike.
I sina politiska bilder har han gått antisemitismens och nationalligans ärenden, har ritat t. ex.
den judiske matadoren, som betalar en utsvulten anarkist för det bestälda attentatet, och har
smutsat sig själf genom sitt deltagande i förföljelsen mot Dreyfus och Zola.
Till karaktärismens målsmän är Renouard att räkna — också han är i sina säkra och
liffulla studier utgången ur Degas’ skola.
363
CHÉRET: AFFISCH.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
