Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillägg: Expeditionens vetenskapliga resultat - III. Expeditionens vetenskapliga resultat - Hvilka krafter hindra inlandsisen från att stiga?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVILKA KRAFTER HINDRA INLANDSISEN ATT STIGA? 661
skridjöklar eller isströmmar älfvarna i andra länder, i det de till
en del utgöra aflopp för nederbörden i det inre landet; skilnaden
är bara, att afloppet sker i fast form i stället för i flytande.
Mången har kanske svårt för att tänka sig snö och is på detta
sätt rörliga; men om man i stället därför tänker sig Grönland täckt
af ett motsvarande lager beck, våt lera eller gelé, skall man
antagligen genast inse nödvändigheten af, att detta lager förr eller
senare måste glida ut i hafvet.
Man inser således, att med en viss kvantitet nederbörd skulle
inlandsisen, äfven om inga andra faktorer vore för handen, dock
icke kunna stiga mer än till en bestämd höjd, där den af trycket
förorsakade rörelsen skulle hålla tillväxten i jämvikt. Har nu den
grönländska inlandsisen nått denna höjd?
Detta är icke sannolikt; ty innan den nådde så långt, måste
en annan faktor ha ingripit och hindrat, att den kunde stiga
vidare. Det är den smältning, som måste framkallas på dess undre
sida, hufvudsakligast på grund af jordens inre värme.
Det är ett faktum, som icke längre låter sig bestrida, att
jordens inre har sin egen värme och att temperaturen stiger, allt
efter som man tränger djupare ner i jordskorpan. Men lika
säkert som detta är, lika säkert måste också detsamma vara fallet
i en jökel; ty i intet skiljer sig denna från vanliga geologiska
lager utom däri, att det är mera rörelse i den samt att den
smälter vid en lägre temperatur än dessa. Snön och isen äro dåliga
värmeledare, och vi skulle af det skälet, om de låge stilla, kunna
vänta oss att finna en starkare temperaturstigning där än hos andra
geologiska lager. Men nu tillkommer möjligen, att inlandsisens
lager äro så nyligen bildade och i sådan ständig rörelse utåt, att
den inre jordvärmen icke har fått tid att fullständigt
genomtränga dem.
Det är således, så länge vi icke ha undersökt det, omöjligt
att beräkna, i hvilken grad temperaturen stiger mot djupet i
inlandsisen. Om vi emellertid förutsätta, att stigningen är ungefär
densamma som vanligt och att ytans årstemperatur i det inre af
landet är mellan —20 och —30 grader,* så skulle vi alltså kunna
vänta att på ett djup af 700 à 1,000 meter finna en temperatur
nära o0, emedan man genom borrningar trott sig finna en
temperaturstigning af i° C. i genomsnitt för hvar 33 meter. Dels
är emellertid denna sista bestämmelse alltför osäker, och dels äro,
som förut är sagdt, förhållandena i själfva jökelmassan alltför litet
kända, att man ännu skulle kunna tillmäta denna eller någon
annan uppgift något värde; endast så mycket synas vi med säker-
* För att finna den konstanta årstemperaturen behöfver man knappast
tränga mycket djupt ner i snölagret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
