Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 25. Jakttur till Ameralikfjorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
562 jakttur till ameralikfjorden.
sade: »Ajorpok», det vill ungefär säga det samma som »det
är bara smörja». Men för att trösta sig drog han fram en
rå ripa, tog ut magen och tarmarna och slukade dem nästan
på en gång. Det var som han ej kunnat få nog mycket,
tarminnehåll i vår blodmat. Det var för mycket för Balto.
Han ropade: »Nej, nej!» höll munnen ut mot tältdörren, och
så kom det några underliga ljud liksom från en sjösjuk. Joel
fortsatte emellertid helt obesvärad sin måltid, plockade ripan
och åt helt och hållet upp henne. Det enda han lämnade
kvar var en stor fjäderhög. Detta var mycket hedniskt i
Baltos ögon. »Det ser ackurat ut som en örn,» påstod han.
Sedan kokade vi en del af renköttet, men det smakade
nästan lika mycket af tarminnehållet som blodmaten. Det
tycktes dock falla i Baltos och Joels smak; de åto glupskt,
ja, de drucko till och med soppan ofvanpå, och hvad den
beträffar, hade vi andra mer än nog af lukten.
1 det hela var vårt kök knappast af de bästa. När vi
kokt mjölgröt, åts han alltid halfrå; han smakade som klister,
ty vi gåfvo oss aldrig tid att vänta, tills han blef riktigt kokt.
Eller också smetade vi honom utanpå spiseln och fingo honom
på det viset stekt. Renköttet lagades på det sättet, att vi
lade det fruset på spiseln och åto de yttre skorporna, allt, efter
som de tinade upp o. s. v. Balto påstod, att vi begifvit oss
till Ameralik enkom för att. få öfva svineri, då vi ej tyckte,
att vi fingo göra det tillräckligt i Godthaab. Vi hade längtat
tillbaka till vårt lif på inlandsisen och därför ej längre trifts
där. Det var verkliga orsaken, hvarför vi begifvit oss till
Ameralik.
Balto var för öfrigt vårt ständiga muntrationsråd. Så
snart vi slutat äta om aftnarna och fått eld i cigarrer och
pipor, kom han fram med korten, hvilka snart voro så
smutsiga, att man hade svårt att skilja dem från hvarandra. De
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
