Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 20. Segling öfver inlandsisen. — Land! Land! — Den första vattendrycken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
474 land! land!
det sättet gick det med sjungande fart utför. Där marken
såg opålitlig ut, måste jag gå försiktigt till väga och ständigt
känna mig för med stafven, om det ej var ihålig mark under
nysnön. När så var fallet, gafs tecken åt de andra, att de
skulle gå en annan väg, där jag fann säker grund. Trots
denna försiktighet, var det dock en gång mycket nära, att
Sverdrup, Kristiansen och kälkarna försvunnit: hela
snömassan instörtade bakom dem just som de kommit öfver en
spricka de ej visste om.
»Emellertid ökade vinden, och seglen måste flere gånger
minskas, för att skutorna ej skulle komma för nära inpå mig.
Då hungern slutligen gjorde sina kraf gällande, utdelades 2
köttskorpor pr man; vi höllo dock ingen rast af den
anledningen: de måste förtäras under farten.
»Det mörknade hastigt, men fullmånen gick upp. Han
lyste tillräckligt genom snötjockan, att jag kunde se att
undvika de värsta sprickorna. Det gjorde ett sällsamt intryck
att se de båda skutorna komma susande efter öfver den
enformiga hvita slätten, medan de breda vikingaseglen aftecknade
sig mot den stora månskifvan.
»Med allt starkare fart gick det allt jämt framåt. Men
isen blef svårare, och jag kunde genom månskenet se ännu
värre is för ut. I nästa ögonblick var jag där: det var massor
af sprickor, men de voro fylda med snö och därför i
allmänhet ofarliga. Emellanåt kändes visserligen med stafven
ihålig grund inunder, men sprickan var smal, och kälkarna
gledo öfver. Så kom en bredare spricka, och jag fick se ett
mörkt och bredt svalg ej långt ifrån mig. Jag stannade,
närmade mig försiktigt på den hala isen, där det nu knappast
fanns någon nysnö, och såg ned i ett djupt och mörkt svalg.
Där bortom framskymtade spricka efter spricka som djupblå
strimmor, alla gående i samma riktning tvärs öfver vår led.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
