Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 19. En storm i det inre. — Vårt husliga lif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
insnöade. 451
hufvudet, äta där, sofva och låta stormen regera därute bäst
han ville. Vi hade den dagen kommit ett långt stycke fram,
som vi trodde nära 4 mil (det var dock knappast mer
än 2$.
»Stormen rasade hela natten och blef allt mer rakt
östlig (rättvisande). Just som jag vaknade följande morgon
(den 7 september) hörde jag något springa sönder: det var
den ena af bardunerna på tältets östra vägg. Stormen låg
rakt på denna med en våldsamhet, så att jag hvart
ögonblick väntade få se honom rämna. Med tillhjälp af några på
hvarandra staplade packsäckar fingo vi honom någorlunda
stöttad. Men jag fruktade ännu, att han skulle slitas sönder,
och tänkte endast på, hvad vi skulle göra, när snön kom
inyrande i tältet till oss. Det blefve väl då ingen annan
råd än att krypa djupt ned i säckarna och låta snöa in sig.
»Vi hoppades dock, att vädret skulle bättra sig.
Emellertid fick jag lampan tänd och kokte lapskaus och te, som
gjorde godt i de hungriga magarna. Stormen saktade sig
nu litet, och vi trodde oss kunna bryta upp. Vi klädde oss
i oväderskostym och ämnade oss ut för att hissa segel, ty i
dag var det ändtligen segelvind som förslog. Balto var
först färdig och kröp ut genom tältdörren, hvilket ej var
något lätt arbete, då den var stängd af en snödrifva. Det.
varade ej många sekunder förr än han kom inhoppande igen,
med ansikte och kläder fulla af snö och ur stånd att yttra
ett ord, ty blåsten och snöyran hade tagit andan ur halsen
på honom. Det första han sade, då han kom sig så pass
för, att han kunde tala, var: »i dag blir det ingen resa af».
Jag stack ut hufvudet och insåg genast, att han hade allt
för rätt: allt stod som en rök.
»Vi måste stanna där vi voro; men tältet måste stöttas
och mat hämtas från slädarna, innan vi blefve alldeles ned-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
