Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17. Vi lämna östkusten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
snöstorm. 427
fredliga sken in genom en springa på tältdörren och blåsten
och snöyran syntes utestängda.
Snöstormen varade emellertid hela natten, och då jag
följande morgon (den 26 augusti) kröp ut för att koka kaffe,
blef jag icke litet förvånad att finna mig själf, sofsäckarna,
säckarna med våra kläder, alltsammans begrafvet under snö,
som trängt in genom alla springor och fyllt tältet.1 Då jag
skulle sticka fötterna i stöflarna, voro äfven de fulla af
snö, och när jag skulle se till kälkarna, voro de halft begrafna,
och stora snödrifvor lågo uppåt tältväggarna på alla sidor.
Trots allt detta hade vi dock en angenäm söndagsmorgon
med kaffe och frukost på sängen.
Snöstormen fortfor hela den dagen, och det blef allt tyngre
att gå emot den, då snön blef lösare. Jag tänkte mycket på att
binda ihop kälkarna och försöka med tillhjälp af segel kryssa
oss upp mot vinden. Fortsatte vi på detta viset, skulle det
dröja länge, innan vi uppnådde Kristianshaab. Vi kunde
visserligen hoppas på en förändring; men den dagen kom den
ej. Vi stampade oss fram så godt vi kunde. Efter en
fjärdingsväg kommo vi till en höjd, där vi måste upp; men
stigningen var så brant, att vi måste vara tre om hvar
kälke, och det var ändå ytterst mödosamt att få upp den.
Vid mätning visade sig stigningen vara omkring 1 fot på
4 fot.
Då vi efter en vända gingo utför, vände sig Kristiansen,
som eljes sällan upplät sin mun, till Dietrichson och sade:
»Herregud. att folk kan vilja sig själf så illa att taga sig
för sådant släp.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
