Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. Vår sista tältplats på östkusten. — Första vandringen på inlandsisen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
358 FÖRSTA VANDRINGEN PÅ INLANDSISEN.
att vi skulle få det riktigt angenämt, började nu också flere
stora sprickor visa sig nedanför oss. Genom mörkret kunde
vi svagt skönja deras svarta afgrunder, färdiga att famna oss
i det ögonblick vi togo ett felsteg eller en fot slant.
Fjällväggen ofvanom oss var så tvärbrant, att vi icke kunde
komma upp där: vi måste fram där vi voro, och uppnådde
äfven lyckligt ett ställe, där en bergudde sköt ut i ismassan.
Mellan bergväggen och isen var här en mer än 20 m. bred
och, som det tycktes, bottenlös klyfta; där utanför i isen
kunde vi genom mörkret svagt skönja åtskilliga sprickor.
Hur stora de voro, kunde vi ej urskilja, men de voro
säkerligen mer än tillräckligt stora att hindra vår fortkomst.
Det var intet annat att göra än att gå öfver berget
genom en dal, som vi hade strax väster om klyftan, söka
komma bakom bergudden och se efter, om det ej vore
möjligt att komma fram längre ned. Det var en sann
vederkvickelse att åter få gå öfver fast mark och få säkert
fotfäste för hvart steg. Trots störtregnet, som gjorde oss
genomvåta, togo vi oss en lång hvila på några stenar. Vi ville
använda dagbräckningen till att fortsätta vår marsch på isen.
Ändtligen kom dagen röd och glödande i öster och
kastade ett varmt rosenrödt skimmer öfver himmel och
landskap. Under oss låg isen och såg ut att vara mer farbar
än vi trott. Vi utsågo en sträcka, där det syntes lättast att
komma fram, och så bar det af igen. Oaktadt vi gingo
öfver glacieren icke långt från det ställe, där han stupar
brant ned i hafvet, var isen dock här ej så uppfyld af
sprickor och svår att passera som längre upp. Sönderbruten
och oländig var han ändå och full af uppstående isspetsar
och skarpa kammar med mellanliggande klyftor, som ofta
kunde vara svåra nog att komma öfver utan att dock vara
djupa. Men långa, bottenlösa sprickor af det slag vi längre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
