- Project Runeberg -  På skidor genom Grönland /
203

(1890) [MARC] [MARC] Author: Fridtjof Nansen Translator: Otto Wilhelm Ålund With: Andreas Bloch, Thorolf Holmboe, Eivind Nielsen, Erik Werenskiold - Tema: Greenland, Exploration
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Mot land. Drift i isen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SVERDRUP PÅ VAKT. 2C>3

vi behöfva så mycket krafter som möjligt till en måhända
flere dygns rodd för att hålla oss klara för isen. Alla man
beordras därför till kojs i tältet, det enda vi ännu ej packat
ned i båtarna. Sverdrup skall, såsom den erfarnaste och
lugnaste, taga första vakten för att i det afgörande
ögonblicket purra ut oss andra. Efter två timmar skall Kristiansen
aflösa honom.

>Jag spejar förgäfves efter ett enda drag i mina
kamraters ansikten, som kunde förråda fruktan. Men de ha
samma uttryck som vanligt, och samtalet fortgår som eljes.
Endast lapparne visa något bekymrade ansikten, men där
synes tillika en lugn resignation. De äro fullt och
fastövertygade, att de ha sett solen gå ned öfver deras sista dag.
Trots bränningens larm befinner man sig snart i djup sömn,
och äfven de syntes sofva lugnt och godt. De äro för sunda
naturbarn att låta oron beröfva sig sömnen. Balto, som
förmodligen icke ansåg tältet tryggt nog, utan gått ned och
lagfe sig i den ena båten, vaknade icke en gång när denna
höll på att spolas bort af sjöarna, så att Sverdrup måste
hålla i den.

»Efter en god stunds sömn—jag vet icke hur lång —
vaknade jag vid att höra vattnet brusa tätt vid mitt öra,
alldeles utanför tältväggen. Isflaket kändes vagga upp och
ned som ett fartyg i stark sjögång. Bränningen dånade in
emot oss, mer döfvande än någonsin. Jag väntade hvart
ögonblick få höra Sverdrup ropa på mig eller se tältet fyllas
med vatten, men intetdera hände. Jag kunde tydligt höra
hans välbekanta lugna steg fram och tillbaka på flaket mellan
tältet och båtarna. Jag tyckte mig se hans undersätsiga,
kraftiga, något framåtlutade gestalt gå där obekymrad af och
an med bägge händerna i fickan och det eftertänksamma,
orubbligt lugna ansiktet vändt mot sjön, medan bussen vreds

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Apr 13 17:37:06 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfgronland/0232.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free