- Project Runeberg -  På skidor genom Grönland /
181

(1890) [MARC] [MARC] Author: Fridtjof Nansen Translator: Otto Wilhelm Ålund With: Andreas Bloch, Thorolf Holmboe, Eivind Nielsen, Erik Werenskiold - Tema: Greenland, Exploration
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Ombord på Jason

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

EN OPERATION.

181

förtära. Slutligen var armen så tjock som ett ordinärt
manslår. Det var tid att skära bölden, men jag kan icke neka, att
jag drog mig därför. Alla sade, att han i alla fall måste
dö, och jag kunde lika gärna spara mig omaket.

Jag besökte honom flere gånger om dagen. I sanning,
ett skansrum ombord, där omkring 60 personer stoja, skratta,
prata och skrika öfver hvarandra, är intet godt sjukrum.
Här låg den sjuke i en trång, instängd koj, stönande och
vridande . sig under smärtorna, så att hela rummet genljöd
af hans jämmerskrin. Mörkt, lågt var här under taket, rundt
omkring väggarna stodo skeppskistor, sjökläder hängde eller
lågo kringkastade på alla håll, smutsiga och stygga att åse,
smutsigt och slipprigt var golfvet, och luften kvalmig och
instängd. När fartyget allt emellanåt tornade mot isen och
allting skakade, kastades den sjuke från den ena sidan af
kojen till den andra, och han utstötte ett skri mer hj
ärtslitande än någonsin.

I sådana omgifningar var det jag måste operera honom;
det kunde ej uppskjutas längre. En pennknif, som blifvit
hvässt på en grof slipsten, var det enda brukbara instrument
som kunde anskaffas, och operationen skulle försiggå vid det
fladdrande skenet af en liten eländig lykta. Men det var
svårt nog att få någon att hålla lyktan; ingen ville se på.
Ändtligen var allt färdigt, stålet trängde in och fördes fram
för att gifva ett långt snitt. Karlen vrålade af smärta,
frågande om jag ville göra af med honom. Ett par droppar
blod sipprade nu fram, och så välte materien i hvita strömmar
ut ur såret. Det kändes som en lättnad att blott se, hur den
rann. Men karlen låg först stönande, liksom halft bedöfvad,
därefter började han yra; han hade förlorat medvetandet.

I flere dagar låg han så. Kamraterna voro helt rädda
för att vara inne i rummet; de trodde, att han höll på att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Apr 13 17:37:06 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfgronland/0210.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free