Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Ombord på Jason
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176 OMBORD PÅ JASON.
höet redan var åtgången. Från denna stund blef han en
anledning till ständiga bekymmer. Det måste gnidas och
sparas på fodret, och vår uppfinningsförmåga ansträngdes
till det yttersta för att utfinna någon ersättning för det. Vi
gåfvo honom sålunda rått själkött; det åt han också en tid,
men förlorade till slut smaken därför; vi torkade då köttet
åt honom, men det gick på samma sätt. Så fick han alkor
och åt dem äfven några dagar. Därefter samlade vi tång,
som i stora massor flöt i sjön, och ett visst slag af denna
åt han gärna.
På detta sätt höllo vi honom länge vid lif. Han såg
ut att trifvas ganska godt och blef en utmärkt sjöman. Den
9 juli blef emellertid en sorgens dag för expeditionen. Då
hade vi ingenting mer att ge honom, som han ville äta, och
han måste skjutas. Det var alldeles som vi mist en vän,
vi höllo alla af honom. Den enda tjänsten han gjorde oss
var att ge oss en god och välsmakande biff, och ett af hans
lår följde oss sedan i drifisen, sedan vi lämnat Jason.
Ett godt bevis på luftens renhet här uppe är, att sådant
kött kan en lång tid hänga i riggen utan att bli skämdt.
Här finnas inga baciller, och följaktligen kan heller ingen
förruttnelse äga rum, så framt den ej kommer af smuts ombord,
som medförts hemifrån.
Fördomen mot förtärandet af vissa saker är ofta rent
af löjlig. Härpå fick jag vid detta tillfälle några talande
exempel. Då hästen var skjuten och styckad efter alla
slaktarkonstens regler, kom en norsk amerikan, »Yank», som
han kallades ombord, och frågade, om han kunde få litet
kött. Han fick då så mycket han ville ha och skar sig
strax några små bitar, dem han förtärde råa. Men denna
oskyldiga och naturliga handling väckte en förfäran och en
ovilja, som voro ytterst komiska att åse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
