Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ögat, Synorganet - Öggestorp - Öglunda - Ögondiagnos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
901
Öggestorp—Ögondiagnos
902
(Anat.) Det organ i djurkroppen, som genom
inverkan av ljus förmedlar synförnimmelser.
ö. är hos de högre djuren byggt som en camera
ob-scura med en ljusbrytande apparat, genom vilken en
bild av det sedda föremålet uppkastas på en
Ijusperci-pierande hinna (näthinnan) på samma sätt som på den
ljuskänsliga plåten, ö. hos människan är nästan
sfä-riskt, ”ögonglob”, ”ögonklot” (bulbus). Dess hölje
bildas dels av den ogenomskinliga vita senhinnan
(sclera el. tunica externa, ”vitögat”; 3 i fig), dels av
den genomskinliga hornhinnan (cornea; 5). Denna
utgör tills. m. kristallinsen (12) den
huvudsakliga delen av ögats ljusbrytande apparat. Framför linsen
är regnbågshinnan (iris; 8) utspänd. Den är brun,
blå el. grå i olika nyanser, öppningen i dess mitt,
pupillen, lämnar ljuset tillträde till ö:s inre och
kan medelst muskler i regnbågshinnan alltefter behov
förändras till storlek. Iris har alltså samma roll som
bländaren i en kamera. Rummet mellan hornhinnan och
iris, främre kammaren (14), samt mellan iris och
linsen, bakre kammaren (15), är fyllt av en
vattenklar vätska, vattenvätskan el.
kammarvattnet (humor aqueus); bakom linsen utgöres ögonglobens
innehåll av en geléartad, klar substans,
glaskroppen (corpus vitreum; 13). Insidan av den fasta
senhinnan beklädes av en kärlrik hinna, åderhinnan el.
kärlhinnan (chorioidea el. tunica vascularis el.
tunica media; 6), som i sin tur på insidan beklädes av
näthinnan (retina el. tunica interna; 9). Denna senare
innehåller de ljuspercipierande element — stavar
och tappar —, genom vilka ljusets energi omsättes
i nervverksamhet. De få sin näring från den kärlrika
åderhinnan. Den del av näthinnan, som har den bästa
synskärpan, centralgropen (10), förr stundom
benämnd gula fläcken, befinner sig i ett emmetropiskt el.
normalbrytande ö. i den ljusbrytande apparatens
brännpunkt, i ett med ametropi behäftat, översynt el. närsynt
ö. framför el. bakom denna. Framåt övergår
åderhinnan i den muskulösa strålkroppen el. c i 1 i a
r-k rop pen (corpus ciliare; 7), som genom en fin
bandapparat, zonula Zinnii, uppbär linsen. Medelst
synnerven (nervus opticus; 1) sammanhänger ö. med de
nervösa centralorgan i hjärnan, där synförnimmelserna
uppstå. Genom senhinnan passera på flera ställen blod-
Schematisk bild av ögongloben i genomskärning.
I synnerven, 2 synnervens bindvävsskida, 3 senhinnan,
4 bindehinnan, 5 hornhinnan, 6 åderhinnan, 7
strålkroppen, 8 regnbågshinnan, 9 näthinnan, 10 näthinnans
centralgrop, 11 näthinnans främre gräns, 12 linsen, 13
glaskroppsrummet, 14 främre ögonkammaren, 15 bakre
ögonkammaren, 16 och 17 linsens upphängningstrådar.
och lymfkärl, känsel- och kärlnerver samt nerver till
strålkroppens och regnbågshinnans muskler, ’och i dess
yttre lager äro senorna för sex rörelsemuskler fästa,
medelst vilka ö. kan röras i alla riktningar och blicken
sålunda riktas åt skilda håll. Vitögat beklädes av
b i n d(e)h i n n a n (conjunctiva; 4), som framåt övergår
på och bekläder ögonlockens insida, bildande ett slags
säck, bindesäcken (saccus conjunctivae).
ö. ligger väl skyddat i en åt alla håll utom framåt
av ben omgiven fördjupning i kraniet, ögonhålan
(orbita), i vilken riklig fettväv bildar en mjuk och
elastisk bädd. ögonhålan är nästan pyramidformig
med spetsen riktad snett bakåt och inåt. Längst in i
orbita springa ö:s flesta rörelsemuskler upp, och här
passerar synnerven genom ett runt hål (for amen
opti-cum), ögonmuskelnerverna genom en springformig
benöppning (fissura orbitalis superior) in i hjärnkaviteten.
Tårkörteln (glandula lacrimalis) ligger i främsta
delen av ögonhålan i en grund fördjupning i benet
på den övre yttre väggen. Vid inre ögonvrån ligger
tårsäcken (saccus lacrimalis) i en annan
fördjupning i benväggen. Stommen i ögonlocken (palpebrae)
utgöres av en broskartad bindvävslamell (tarsus), som
ger dem tillbörlig stadga. I den övre tarsus är den
muskel fäst, som tjänar till att höja det övre
ögonlocket. På tarsernas framsida gå i horisontella bågar
muskeltrådar, som sluta ögonspringan, ögonlockens hud
är synnerligen tunn och mjuk. På främre kanten av
ögonlockens fria ränder äro ögonhåren (cilia) fästa;
nära den bakre kanten ser man som en rad små
punkter mynningarna till de i tarsus belägna s. k. me
i-bomska körtlarna, vilkas feta avsöndring
hindrar tårvätskan att rinna över på huden, ögonhåren
falla bort och återbildas hela livet igenom. Den yttre
ögonvrån har form av en spetsig vinkel, vid den inre
däremot göra ögonlocksränderna en utvikning omkring
den s. k. t å r s j ö n (lacus lacrimalis). På gränsen
till denna utvikning synes på vardera ögonlocksranden
den s. k. tårpunkten, som utgör ingången till
tårrören (canaliculi lacrimalis), genom vilka
tårvätskan pumpas in i tårsäcken och därifrån vidare
genom tårkanalen (ductus nasolacrimalis) ned i
näsan, ögon- el. tårkarunkeln (caruncula
lacrimalis), den gulröda upphöjning, som synes i den
inre ögonvrån, överensstämmer i sin byggnad nära med
huden. Blinkningen förhindrar ö:s uttorkning och
skyddar för yttre skador, bländande ljus m. m.
ögonbrynen (supercilia) höjas, sänkas och rynkas medelst
muskler i pannan och ögonlocken. — Vetenskapen om
ö. i friskt och sjukt tillstånd kallas oftalmologi. — Om
själva seendet, synakten m. m. se bl. a. Blinda fläcken,
Syn, Synsinnet; om ö:s sjukdomar se ögonsjukdomar.
2) (Zool.) Se Oceller 1) och Synorgan. En
särskild typ av de med en linsformad anordning
försedda ö. (kameraögonen) äro de hos vissa
djuphavsdjur samt nattfåglar och nattdäggdjur
förekommande teleskopögonen. Pinealögat är ett
rudiment av bakre hjäss-(pann-) ögat, se vidare
Parietalorgan.
Öggestorp, sn i Jönköpings län, Tveta hd, i
den kuperade höglandsterrängen mellan
Huskvarna och Nässjö; 52,22 km2, 550 inv. (1955).
862 har åker. Egendom: Ulvsnäs. Nuv. kyrkan
är från 1882. Ingår i Rogberga och ö:s
pastorat i Växjö stift, Tveta kontrakt. Tillhör
storkommunen Tenhult.
Öglunda, sn i Skaraborgs län, Valle hd,
omfattar ett område av N. Billingen samt
slättbygden v. därom fram till Flämsjön; 15,94 km2,
253 inv. (1955). 417 har åker. I bergbranten
ö. grotta (se bild vid Billingen, sp. 44) och
Jättedalen. Utsiktstorn. Kyrkan urspr. romansk,
ombyggd 1883. Ingår i Värnhems, Istrums, Eggby,
öglunda och N. Lundby pastorat i Skara stift,
Billings kontrakt. Tillhör storkommunen Valle.
Ögondiagnos, läran om möjlighet att
igenkänna kroppsliga sjukdomar på regnbågshinnans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
