Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ämnesomsättning - Djurens ämnesomsättning - Änder, Egentliga - Ändmorän - Ändtarm - Äng
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
877
Änder—Äng
878
en normal katabolisk omvandling
av fett.
Nybildning av äggviteämnen,
kolhydrat och fett ur enklare
organiska ämnen
(nedbrytningspro-dukter) sker genom
djurorganismens syntetiserande anaboliska
processer. Energi för drivande
av anaboliska reaktioner anses
komma från energirika
föreningar (ATP och liknande).
Ä. är i stor utsträckning
reglerad av hormoner. Sålunda
påverkas kolhydratomsättningen
bl. a. av hormon från hypofysen
(ACTH, tillväxthormon),
bukspottkörteln (insulin) och
binjurarna (adrenalin, barkhormon).
Sköldkörteln avsöndrar till blodet
ett jodhaltigt hormon (tyroxin),
vilket verkar ökande på ä.
De flesta djurarter ha s. k.
a e r o b ä., d. v. s. fordra
tillgång till syre. Vissa djurslag
(bl. a. en del tarmparasiter)
leva i en miljö, som helt el.
delvis saknar syre. Dessa sägas
ha anaerob ä. Vid anaerob
ä. produceras energi i stor
utsträckning genom katabol
omvandling av kolhydrat utan
tillförsel av syre. Vid anaerob ä.
uppstå i st. f. vatten organiska
syror (t. ex. mjölksyra) som
slutprodukt av
kolhydratkatabo-lism. Även hos aerobt levande
djur kunna vissa led i ä. ske
anaerobt, t. ex.
kolhydratnedbrytning vid muskelrörelser.
Änder, Egentliga, Anatinae, underfam. av
familjen Anatidae, omfattande arter med kort,
bred kropp och näbb med tydliga lameller.
Fotterna sitta långt bakåt, och tarserna äro svaga.
Alla flyga och simma väl men dyka vanl. blott
under ruggningstiden el. som ungar.
Ä. förekomma över hela jorden, leva av
såväl växtföda som smärre djur och flytta under
vintern till varmare trakter. Om den i Sverige
allmännaste arten, gräsanden, se d. o.
jämte bilder. Snatteranden,
Chaulelas-mus (Anas) strepera, har en längd av 50
—55 cm. Hannens dräkt är vattrad i brunt,
honan är brunspräcklig. Vingspegeln är vit,
hos hannen nedtill svart, fotterna äro
rödgula med svart simhud. Den förekommer
täml. sällsynt i s. och mell. Sverige.
Bläsanden, Mareca (Anas) penelope, igenkännes
bäst på den korta näbben. Hannen har rostbrunt
huvud med gul pannbläs och kroppens översida
fint tvärvattrad i svart och grått. Vingspegeln
är grön. Honan är mörkt brunspräcklig med
brunsvart vingspegel. Längden är 44—50 cm.
Den är den allmännaste anden i stora delar av
Norrland. På grund av sitt läte kallas den
stundom pipand. Stj ärtanden, Dafila (Anas)
acuta, igenkännes på sin långa, spetsiga stjärt
och spensligare kroppsbyggnad. Hannen har i
sommardräkt brunt huvud och grön, i brons
skiftande vingspegel. Honan är brunspräcklig
med brun vingspegel. Den har storleken av en
gräsand och häckar dels i fjälltrakterna, dels
vid flera fågelsjöar ned till Skåne. Ärtan,
Querquedula (Anas) querquedula, når en längd
av endast 40—41 cm. Vingspegeln, som hos han-
överst bläsand (t. v.) och stjärtand, därunder årta (t. v.) och skedand.
Samtliga hannar i vårdräkt. Ur ”Våra fåglar i Norden”.
nen är grön, hos honan mörkgrå och
grönskiftande, är fram- och baktill begränsad av vitt.
Hos hannen i praktdräkt har det brunsvarta
huvudet ett brett vitt band över ögat och
nedåt nacken. Den förekommer sparsamt i
n. och mell. Sverige. Om k r i c k a n se
d. o. jämte bild. Skedanden, Spatula
(Anas) clypeata, utmärkes främst av sin
skedformade näbb. Hos hannen i vårdräkt äro
huvudet och halsen metallglänsande svartgröna,
ryggen mörkbrun, bröstet vitt och buken
kastanj ebrun. Honan är brunspräcklig och
vingspegeln grön hos båda. Längden är 48—50 cm. Den
förekommer dels i Norrbotten, dels i några
områden i s. och mell. Sverige. Praktanden,
Eunetta (Anas) falcata, är en i Sibirien och
Japan förekommande art. Hannen i
vårdräkt igenkännes på en yvig, metallskimrande
nacktofs. Den stundom till sporrgässen förda
brudanden, Lampronessa sponsa, har smärt
kropp och praktfull, brokig, glänsande
fjäderdräkt, på bakhuvudet utbildad till en stor,
nedhängande tofs. Den förekommer över hela
Nordamerika och är en omtyckt parkfågel, lätt att
tämj a.
Ändmorän, se Morän.
Ändtarm (lat. réctum), nedersta delen av
grovtarmen, som mynnar vid kroppsytan med
stolgången el. anus (se Tarmkanalen).
Äng, i allm. beteckning för trädlösa, på
fuktig mark förekommande växtsamhällen med tät
vegetation av företrädesvis fleråriga, ofta tuvade
gräs och rosettbildande örter. På sjöstränder
uppträdande ä. kallas ofta strandängar, och
där äro småstarr och tuvtåtel viktiga karaktärs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
