Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Young, Thomas - Younghusband, Sir Francis - Youngplanen - Youngstown - Yo-yo - Yperen, Ieper - Yperit - Yrjö-Koskinen, Georg Zacharias (Forsman)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
737
Y ounghusband—Yrjö-Koskinen
738
ljusets interferens, ett viktigt stöd för Huygens’
vibrationsteori om ljusets natur, undersökningar
om ögats anatomi, inställning och
ackommoda-tion, blodomloppets hydrodynamik, pendelns
svängningar och magnetnålens avvikelse. Y.
bidrog även till tydningen av de egyptiska
hiero-glyferna. Hans ”Miscellaneous works” utgå vos
i 3 bd 1855.
Younghusband [ja^hazband], Sir Francis
Edward, brittisk militär och upptäcktsresande
(1863—1942). 1886 företog Y. sin första stora
resa genom Centralasien, anställdes 1890 i
indiska förvaltningens tjänst, deltog 1902—04 i den
brittiska missionen till Tibet och utom andra
geografiska iakttagelser fastställde Lhasas
geografiska läge. 1904 blev Y. adlad, och 1906—
09 var han resident i Kashmir. 1919 blev han
president i Royal Geographical Society. Bland
Y:s många värdefulla arbeten må nämnas
”Kashmir” (1909), ”India and Tibet” (1910),
”Won-ders of the Himalaya” (1924) och "Dawn in
India” (1930).
Youngplanen [ja’u-], en 1929 antagen plan,
avsedd att definitivt lösa frågan om Tysklands
skadeståndsbetalningar, vilka förut hade reglerats
genom Dawesplanen. Y. fick namn efter
amerikanen Owen D. Young. Enl. Y. skulle
Tyskland erlägga skadestånd fram till 1988. De första
nya annuiteterna sattes till 1,7 milliarder
guldmark. Tyskland beviljades ett nytt internationellt
lån, Younglånet, på 350 mill. $, varav 250 mill.
gingo direkt till fordringsägarländerna. Genom
Hoovermoratoriet 1931 erhöllo tyskarna 1 års
anstånd. Vid Lausannekonferensen 1932 mellan
vederbörande makter beslöts nedsättning av hela
det återstående skadeståndet till 3 milliarder Mk
att betalas i statsobligationer. På gr. av den
följande utvecklingen i Tyskland erlades aldrig
denna slutlikvid. — Enl. Dawes- och
Youngpla-nerna betalade Tyskland 1924—31 inalles 11,1
milliarder Mk, men under samma period
upplånades i utlandet över 18 milliarder.
Youngstown [ja^ztaun], stad i n. ö.. Ohio,
U.S.A., helt nära gränsen mot Pennsylvania; c:a
170,000 inv. Y. är ett av U.S.Azs främsta
järn-och stålindustricentra.
Yo-yo [jo’jo], se Jo-jo.
Yperen [i’p- el. ei’p-], leper, fr. och eng.
Ypres, ty. Ypern, stad i prov. Västflandern,
Belgien, 10 km från franska gränsen; 17,052 inv.
(1951). Y. var under medeltiden Västflanderns
huvudort och centrum för dess ylleindustri. I
resningen mot Spanien drabbades Y. hårt som
medelpunkt för det flandriska motståndet.
Under 1 :a världskriget skadades staden svårt.
Centrum bildas av hallbyggnaderna med
beffroi-tornet, den berömda gotiska Klädeshallen
(1200-talet) samt det på 1620-talet uppförda rådhuset.
Från senare medeltiden härstammar katedralen
S :t Martin (Sin Maartens). Textilindustri, bl. a.
spetstillverkning; grönsaksodling.
I området kring Y. ägde flera av 1 :a
världskrigets mest förlustrika strider rum, så 2o/io—
10Ai 1914 (’T:a slaget vid Y.”) och 22A—8/s 1915
(”2:a slaget vid Y.”, inlett med ett gasanfall,
NF XXII — 24
Yperen. Hallarna med beffroi-tornet och (t. h.)
katedralen S :t Martin.
det första i större stil); vidare 31/7—27/s 1917,
varefter fortsatta strider med vissa avbrott ägde
rum långt fram under 1918.
Yperit, se Senapsgas.
Y’rjö-Koskinen [-kå’ski-], Georg
Zacharias, finsk historiker och statsman (1830—
1903). Han hette urspr. Forsman, använde
författarnamnet Yrjö Koskinen och
adlades 1884 med namnet Y. (frih. 1897). Y., vars
modersmål och skolspråk var svenska, kom
tidigt under inflytande av J. V. Snellmans
nationalitetsidéer och antog konsekvent finskan
som hem- och författarspråk. Han blev 1863
prof. i allmän historia vid Helsingfors univ.,
1876 i Finlands historia.
Y. skrev på finska ett verk om klubbekriget
(2 bd, 1857—59; ny uppl. 1877; sv. övers. 1864
—65). 1869—72 utkom originalet till hans
”Finlands historia” (på
sv. 1874), som genom
sin finskt nationella
tendens väckte kritik,
bl. a. av C. G.
Est-lander. För de finskt
nationella idéerna
verkade Y. också som
publicist samt som
lantdagsman i
prästeståndet 1872—82 och
i ridderskapet och
adeln 1885—91. Han
var sedan länge
Finska partiets ledare,
tills han 1882
kalla
des till led. av senatens ekonomidep., först som
chef för kammar- och 1885 för
ecklesiastikexpeditionen. Inrättandet av många finska skolor
och tillkomsten av ett antal förordningar om
användandet av finska språket vid domstolar och
myndigheter böra främst tillskrivas Y. I sin
verksamhet sökte och fann han stöd hos
generalguvernören Heiden och ministerstatssekr. v.
Daehn. Sedan han februari 1899 medverkat till
omedelbar promulgering av värnpliktsmanifestet,
ansåg han sig ha förlorat sina partivänners
förtroende och avgick. På sin 70-årsdag utgav han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
