Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vulkan - Vulkanismens utbredning - Litt. - Vulkanfiber - Vulkanisering - Vulkaniska exhalationer - Vulkaniskt glas - Vulkanöarna - Wullenwever el. Wullenweber, Jürgen - Vulpius, August - Vulst - Vulstmaskin - Vult von Steijern (Steyern), släkt - Vult von Steyern, Nils - Vulva, cunnus - Wunderhorn, Des Knaben - Wundt, Wilhelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
491
V ulkanfiber—W un dt
492
Atlantryggen. På denna försiggå ofta submarina
v.-utbrott med lava-, gas- och askeruptioner från
ett stort antal väldiga v.-käglor, vilka delvis med
sina toppar nå över vattenytan, ss. Kap
Verde-öarna, Azorerna, Jan Mayen och Island. Ett
tredje v.-område är Stilla havets botten. Vid sidan
av de nutida verksamma v. uppträda i många
trakter s. k. slocknade v., där v.-käglan nu blott är en
ruin, mer el. mindre förstörd av de denuderande
krafterna. Sådana från äldre geologiska perioder
härstammande v. äro t. o. m. helt utplånade ur
topografien och ge sig till känna blott genom den
lava- och tyffyllda eruptionskanalens säregna
geologiska byggnad gentemot omgivningen. Som
sådana bortdenuderade v.-bildningar betraktas bl. a.
de sjöfyllda, av yngre vulkaniska bergarter
intagna sänkorna vid Dellen i Hälsingland och Mien
i Småland.
Litt.: K. Sapper, ”V.-kunde” (1927); Zeitschrift
für Vulkanologie (1914—38); Bulletin
volcano-logique (1924 ff.).
Vulkanfiber, se Papp.
Vulkaniséring, se Gummiindustri.
Vulkaniska exhalatiöner, se Vulkan.
Vulkaniskt glas, amorf stelningsprodukt av
sura el. basiska magmor. Av v. äro de sura
vanligast, ss. p e r 1 i t, o b s i d i a n och p i m p s t e n,
till sin sammansättning motsv. liparit, men även
basiska finnas: basaltglas, sordavalit
och w i c h t i s i t. Färgen är täml. varierande,
mestadels äro dock v. mörka i svarta el. bruna
toner. På gr. av sin amorfa byggnad äger v.
muss-ligt brott.
Vulkanöarna (eng. Vulcan Islands), jap.
Ka-zan Retto, ögrupp i Stilla havet, s. om
Bonin-öarna och på 25° n. br. och 1430 ö. Igd. V. bestå
av öama Iwoshima (känd från 2:a världskriget;
stora svavelfyndigheter), Kita Iwo och Minami
Iwo.
Wullenwever [vo’lanvèvar] el. W u 11 e n w
e-ber, Jürgen, statsman i Lybeck (d. 1537).
Borgare i Lybeck, blev han ledare för det
re-formationsvänliga borgerskapet mot de härskande
patricier familj erna. Han invaldes 1533 i rådet och
utsågs sedan till en av stadens fyra borgmästare.
Driftig och vältalig, ryckte W. Lybeck med sig
på en djärv utrikespolitik, som först avsåg att
krossa de nederländska städernas handel i
Östersjön. Sedan en rensning av det lybska rådet givit
det demokratiska partiet oinskränkt makt,
uppgjordes de stora planer, som ledde till grevefejden
(se d. o.). Kriget gick dock snart olyckligt för
Lybeck, och därmed började W:s och
demokraternas makt att vackla. Redan 1534 återställdes
den gamla författningen, och utvoterade
rådsherrar återinsattes. Den bortflydde borgmästaren
Brömse återkallades 1535; W utgick ur rådet
s. å., fortsatte väl en tid sin politik men blev
kort efteråt på bremiskt område tillfångatagen
av ärkebiskopen i Bremen och efter pinligt förhör
dömd till döden av den braunschweigska
lands-domstolen och avrättad. — Monogr. av G. Waitz
(3 bd, 1855—56).
Vulpius [vo’lpios], Christian August, tysk
författare (1762—1827), bror till Christiane von
Goethe; skrev rövarromaner, bl. a. ”Rinaldo
Ri-naldini” (1797; senaste sv. övers. 1896), som blev
oerhört populär, visor m. m.
Vulst (ty. Wulst), puta, valk; byggnk.,
kvartstav, rundstav med profil av en fjärdedels cirkel.
Vulstmaskin, se Plåt.
Vult von Steijern [stä’j-] (S t e y e r n), svensk
släkt, urspr. från Steiermark, inkom från
Tyskland till Sverige med körsnären Elias Fult (1608
—79). Med namnet V. adlades 1743 Fults sonson
Johan Julius V. (1695—1767), slutl. president i
Kammarrevisionen. En av dennes sonsöner blev
1832 friherre enl. R. F. § 37.
Nils Einar Lennart Vult von Steyern,
ämbetsman (f. 1887 27E), jur. kand, i Uppsala
1910, led. av Processkommissionen 1921—26,
hovrättsråd i Svea hovrätt 1923,
militieombudsman-nens suppleant 1926—28, konsultativt statsråd i
Lindmans 2:a ministär 1928—30, justitieråd 1930
—46; ordf, i styrelsen för Konsertfören. i
Stockholm 1934—51, v. ordf, i Stiftelsen Stockholms
konserthus sedan 1937, i Knut och Alice
Wallen-bergs stiftelse sedan 1946, led. av styr, för
Stockholms enskilda bank m. m.
Vulva, c u n n u s, gemensamt namn på de yttre
könsorganen hos kvinnan.
Wunderhorn [vo’ndarhårn], Des Knaben,
tysk folkvisesamling, utg. 1806—08.
Wundt [vo’nt], Wilhelm, tysk fysiolog,
psykolog och filosof (1832—1920), blev 1874 prof.
i filosofi i Zürich och var 1875—1917 prof. i
samma ämne i Leipzig,
där han grundade det
första laboratoriet för
experimentell
psykologi och utövade en
lysande lärarverksam-het. W:s verk bildar
epok både inom
experimentell psykologi och
folkpsykologi, och han
har självständigt
bearbetat filosofiens
viktigaste systematiska
discipliner: logik, etik
och metafysik. W:s
förnämsta arbeten äro
”Vorlesungen über die Menschen- und
Tier-seele” (1863—64, 6:e uppl. 1919), ”Grundzüge der
physiologischen Psychologie” (1874, 7:e uppl., 3
bd, 1923—25), ”Logik” (2 bd, 1880—83, 4:e uppl.,
5 bd, 1919—21), ”Ethik” (1886, 4:e uppl., 3 bd,
1912), ”System der Philosophie” (1889, 4:e uppl.,
2 bd, 1919), ”Grundriss der Psychologie” (1896,
I4:e uppl. 1920), ”Völkerpsychologie” (5 bd, 1900
—09, 3:e uppl., 10 bd, 1911—20), ”Einleitung in
die Philosophie” (1901, 8:e uppl., 1920), ”Kleine
Schriften” (3 bd, 1910—21), ”Elemente der
Völkerpsychologie” (1912), ”Sinnliche und
übersinn-liche Welt” (1914) och ”Erlebtes und Erkanntes”
(1920; självbiogr.). En fullständig bibliogr. över
W:s skrifter har utgivits av Eleonore Wundt
1927. — Litt.: A. Vannérus, ”Vid studiet av W:s
psykologi” (2:a uppl. 1920; med god bibliogr.);
P. Petersen, ”W. W. und seine Zeit” (1925).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
