Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vinkelprisma - Winkelried - Vinkelrät - Vinkelspegel, Vinkeltrumma - Vinköl - Vinland - Vinlusen, vinrankslusen, fylloxera - Vinmögel, vinmjöldagg, druvsjuka - Vinnerstad - Winnerstrand, Olof - Vinninga - Winnipeg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
351
V inkelprisma—W innipeg
352
Vinkelprisma, geol., se
Vinkelmätningsinstru-rnent.
Winkelried [vi^kalrit], se Arnold av
Winkel-ried.
Vinkelrät säges en linje vara mot en annan,
med vilken den bildar rät vinkel.
Vinkelspegel, Vinkeltrumma, geol., se
Vinkel-mätningsinstrument.
Vinköl, sn i Skaraborgs län, s. v. om Skara,
i ö. utkanten av Skånings härads slättbygd; 32,88
km2, 626 inv. (1955). 1,561 har åker. Egendom:
Blombacka. Kyrkan byggd 1879. Ingår i V:s
och Marums pastorat i Skara stift,
Domproste-riet. Tillhör storkommunen Ardala.
Vinland (isl. Vinland), de gamla nordbornas
benämning på den del av det nordamerikanska
fastlandet, som vid 900-talets slut upptäcktes av
isländska sjöfarare. Om dessa upptäcktsfärder
berättas i ”Eiriks saga rauÖa” och i
”Grønlen-dingaj>ättr”. I den förra källan anges Leif
Eriksson (se denne) som den förste upptäckaren
av V., i den senare en f. ö. okänd man vid namn
Bjarne Herjolfsson. Även om båda dessa sagor
äro långt ifrån pålitliga i sina detaljer och
starkt divergera i sina uppgifter, har man dock
icke någon anledning betvivla, att nordborna på
denna tid verkligen stiftat bekantskap med
Amerika och sålunda varit denna kontinents första
upptäckare. Vilket område som avsetts med
namnet V. är högst ovisst. Sannolikt har
nordbornas färd gått längs Labradors östkust ned till
Newfoundland, men huruvida de vid den sistn.
ön trängt vidare åt v. in i Saint Lawrence-viken
el. åt s. v. mot Nova Scotia och New Brunswick
kan icke avgöras. I förra fallet skulle V. vara
att söka på s. stranden av Saint Lawrence-viken
(H. P. Steensby), i senare fallet på el. vid Nova
Scotia (G. Storm). De isländska sagornas H e
1-1 u 1 a n d identifieras vanl. med n. ö. kusten av
Labrador, M a r k 1 a n d med s. ö. kusten av
Labrador, ev. med Newfoundland. — Litt.: V.
Tanner, ”De gamla nordbornas Helluland,
Markland och V.” (i Budkavlen, 1941).
Vinlusen, vinrankslusen, fyll o’x era,
Phyllo’ xera vastätrix, till underfam.
Phylloxeri-nae bland bladlöss hörande art, som är
vinodlingens farligaste fiende. De egentliga skadegörarna
äro de generationer av v., som leva på
vinstockarnas rötter, där de genom sugning framkalla
karakteristiska uppsvällningar, vilka angripas av
bakterier och svampar och ruttna bort, så att
rötterna till slut fördärvas och vinstocken
torkar. De på rötterna levande generationerna
fortplanta sig alla partenogenetiskt (se Bladlöss, sp.
191 f). — V. är inhemsk i s. Nordamerika, där
den förekommer på vilt vin och upptäcktes 1853.
Därifrån spred den sig omkr. 1863 till s.
Frankrike, där den anställde stor förödelse, och omkr.
1874 till Tyskland, där man lyckats begränsa dess
härjningar. Bekämpningsmetoderna äro av
förebyggande art; dels använder man amerikanska
vinstocksarter, som äro motståndskraftigare än
de europeiska, el. ympar dessa på de förra, dels
söker man på genetisk väg framställa resistenta
sorter.
Vinmögel, vinmjöldagg, druvsjuka,
sjukdom hos vinplantan (Vitis vinifera) o. a.
Vitis-arter, förorsakad av bladmögelsvampen (se
Bladmögel) Plasmopara viticola. Svampen
framkallar missfärgning av bladen i deras helhet el.
fläckvis, och på undersidan av de angripna
partierna framkommer ett vitt ludd, bestående av
konidiebärare. Även unga skott, klängen och de
unga druvorna angripas. Bladen avfalla i
förtid, och druvornas utveckling undertryckes.
Vinnerstad, f. d. socken i Aska hd i
Östergötland, Vi 1948 införlivad med Motala stad, och
församling i Vinnerstads och V. Stenby
pastorat i Aska kontrakt av Linköpings stift, vid
Boren i s. delen av Motala; 20,85 km2, 1,134 inv.
(1955). Terrängen är kuperad av den rullstensås,
som genomdrager V. i n.—s. I V. ligga Motala
kraftverk och egendomen Charlottenborg (se
d. o.). Kyrkan av putsad kalksten härstammar
från 1100-talets mitt. — Litt.: K. v. Schmalensee,
”V:s kyrka” (1953)-
Winnerstrand, Carl Olof Magnus,
skådespelare (f. 1875 26/8). W. var 1901—02 anställd
vid Sydsvenska skådebanan (E. Hillberg), 1902
—04 vid Hj.
Selanders sällskap, 1904—
05 vid Folkteatern i
Göteborg, 1905—06
vid Dramatiska
teatern och 1906—19 vid
Vasateatern samt 1919
—44 åter vid
Dramatiska teatern. W. är
en utomordentligt
smidig, elegant och
fantasifull skådespelare
med strålande humör
och festlig brio. Hans
fält är komedien och
lustspelet, men han
har också känsligt och intelligent löst
allvarligare uppgifter. Bland hans roller märkas
Pan-talone i ”Turandot”, prof. Robineau i
”Sieg-fried”, Basil Winterton i ”Ungkarlspappan”,
Alfred Jingle i ”Pickwickklubben”, Ivan
Chlesta-kov i ”Revisorn”, Don Juan i ”Spökdamen” och
Don Pedro i ”Mycket väsen för ingenting”. Med
sin nobla spelstil har W. ofta tagits i anspråk
för radioteatern och filmen. I radion har han
bl. a. framträtt i Alice Svensks serie ”Familjen
Björck” (tills. m. sin hustru). — W. var från
1906 g. m. Karolina Alfrida (F rida) W., f.
Kumlin (1881—1943), 1913—19 anställd vid
Vasateatern, där hon med framgång uppbar
komediens och lustspelets hjältinneroller, och från
1919 fäst vid Dramatiska teatern.
Vinninga. 1) Storkommun i Kinnefjärdings,
Kinne och Kållands domsaga, Skaraborgs län,
bestående av socknarna Hovby, N. Härene,
Lin-därva, Hasslösa och Sävare; 110,51 km2, 3,130
inv. (i955)-
2) Samhälle i Sävare sn i V.i).
Winnipeg [æi’nipeg], huvudstad i prov.
Mani-toba, Canada, vid sammanflödet av Assiniboine
River och Red River (of the North); 235,710
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
