Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wilson, Charles (fysiker) - Wilson, Edmund - Wilson, Sir Henry - Wilson, Henry Maitland - Wilson, Sir Horace - Wilson, Richard - Wilson, Woodrow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
321
Wilson
322
elektriska
elementar-laddningen. För
undersökningar inom
radioaktivitet har W.
konstruerat känsliga
elektrometrar. Av
W:s arbeten inom
meteorologien böra särsk.
nämnas de över den
luftelektriska
vertikalströmmen, över
nederbördens radioaktivitet
och hans teori över
uppkomsten av det
luftelektriska fältet.
W. delade med A. Compton Nobelpriset i fysik
1927..
Wilson [æi’lsn], Edmund, amerikansk
författare och litteraturkritiker (f. 1895). W., som
hör till den kulturella vänstern, räknas som den
mest betydande kritikern i U.S.A. i nyare tid.
Bland hans skönlitterära arbeten märkes främst
novellsaml. ”Memoirs of Hecate county” (1946;
sv. övers. 1948). Hans förnämsta kritiska verk är
essäsaml. ”Axel’s castle” (1931).
Wilson [o)i’lsn], Sir Henry Hughes, engelsk
militär (1864—1922), officer 1884, generalmajor
1913, generallöjtnant 1915, general 1918,
fältmarskalk 1919. W. deltog med utmärkelse i fälttågen
i Burma på 1880-talet och i sydafrikanska kriget
1899—1901, var chef för operationsavd. i
krigs-ministeriet 1910—14. Vid 1 :a världskrigets utbrott
placerades W. vid exp.-arméns generalstab och
blev 1915 förbindelseofficer i franska
högkvarteret. I dec. s. å. blev han chef för 4:e armékåren
och 1917, efter att ha deltagit i en militärmission
till Ryssland, led. av högsta krigsrådet. 1918—22
var W. chef för imperiets generalstab och från
1922 led. av parlamentet S. å. i juni mördades
han som ulsterman av sinn féinarna. Hans dagbok
utgavs av C. E. Callwell (2 bd, 1927).
Wilson [aji’lsn], Henry Maitland, Baron
W. of Libya and Stowlangtoft (1946), brittisk
militär (f. 1881). W. deltog i boerkriget och i:a
världskriget samt avancerade under det senare till
överstelöjtnant. Han blev generalmajor 1935,
generallöjtnant och chef för de brittiska trupperna
i Egypten 1939 samt var Wavells närmaste man
i dennes segerrika offensiv i Libyen 1940—41. W.
ledde den brittiska exp.-styrkan i Grekland i april
1941, blev befälhavare i Palestina och
Transjorda-nien i maj samt ledde fälttåget mot Syrien
sommaren 1941. Inför den hotande tyska
frammarschen mot Kaukasus blev W. hösten 1942
överbefälhavare i Iran och Irak samt efterträdde i febr.
1943 Alexander som överbefälhavare i Mellersta
östern med högkvarter i Kairo. Han övertog i
jan. 1944 posten som allierad överbefälhavare i
Medelhavet efter Eisenhower samt blev i nov. s.å.
chef för den brittiska delegationen i den
gemensamma stabschefskommittén i Washington;
fältmarskalk i dec. s. å. W. deltog i Jalta- och
Pots-damkonferenserna 1945. Han har utg. ”Eight
years overseas 1939—47” (1948).
Wilson [æi’lsn], Sir H o r a c e, brittisk
ämbets-NF XXII — II
man (f. 1882). Han var 1919—30 arbetsministerns
sekr., 1930—39 regeringens industrielle
huvudrådgivare och 1939—42 finansministeriets permanente
sekr. Under premiärminister Neville Chamberlains
tid 1937—40 var W. dennes närmaste medarbetare
och rådgivare även i utrikespolitiska ärenden.
Under den tjeckiska krisen på hösten 1938 efter de
misslyckade konferenserna i Berchtesgaden 15/g
och Godesberg 22/s skickade Chamberlain W. 27/s
med ett personligt budskap till Hitler. Detta
resulterade i ett försonligt svar från Hitlers sida och
ledde till Münchenkonferensen 29/g. W. lämnade
statstjänsten 1951.
Wilson [coi’lsn], Richard, engelsk målare
(1714—82). Beteckningarna ”Englands Claude
Lorrain” och ”den engelska landskapskonstens
fader” karakterisera W :s konst. Hans heroiska
landskap inleda romantikens stora betydelsefulla
engelska tradition inom landskapsmåleriet.
Wilson [æi’lsn], Thomas Woodrow,
amerikansk statsman och historiker (1856—1924),
U.S.A:s president 1913—21. Efter akad. studier
började W. 1882 advokatpraktik i Atlanta,
Georgia, men han hade föga framgång och återupptog
snart historiska och statsvetenskapliga studier.
Efter att 1885 ha publicerat en avh., ”Congressional
government”, där han förordade en ökning av
presidentmakten i U.S.A. efter det brittiska
pre-miärministerskapets mönster, blev W. s. å. prof. i
historia och nationalekonomi vid Bryn Mawr. Han
flyttade 1890 till Princeton Univ. som prof. i
statskunskap och blev 1902 univ:s rektor. W. var icke
någon verkligt betydande forskare och gjorde sig
som rektor främst känd genom omstridda
organisatoriska reformer. Lockad av möjligheter till
en politisk karriär, lät han, 54 år gammal, vid
1910 års val uppställa sig som demokraternas
kandidat till guvernörsposten i New Jersey och
valdes med stor majoritet. Före sin övergång till
politiken hade han icke haft någon klart utformad
politisk åskådning men hade närmast ansetts
konservativ. Han begärde emellertid under
valkampanjen en rad reformer, bl. a. för att bryta
vanstyret i staten, och genomdrev dessa krav 1911.
1912 nominerades han till demokratiska
partiets presidentkandidat. W. blev valets segerherre,
ehuru med en knapp majoritet. Som president
hävdade W. målmedvetet en personlig
maktställning och blev sitt partis verklige ledare. Om hans
insatser som president, till vilken post han
återvaldes 1916, och de politiska händelser, som ledde
till U.S.A:s deltagande i 1 :a världskriget, se
Förenta staterna, sp. 499 ff. Under det sista
krigsåret arbetade W. på ett alltmer uppmärksammat
sätt för ett preciserande av krigsmålen och
fredens återställande — redan från den stora
konfliktens början hade han hävdat, att nationernas
kamp borde leda till att ”trygga världen åt
demokratien” (make the world safe for democracy).
I jan. 1918 framlade W. inför kongressen i 14
punkter förslag till ett fredsprogram, omfattande
bl. a. krav om folkens självbestämmanderätt,
öppen diplomati, havens frihet, rustningsbegränsning
och upprättande av ett nationernas förbund. D e
fjorton punkterna funno oerhört starkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
