Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vattenturbin - Vattentäkt - Vattenur - Vattenverk, vattenledningsverk - Vattenådror - Vattenånga - Vattenödlor - Vattenöverdomstol - Vattholma - Wattimme (Wh)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
89
V attent äkt—W attimme
90
rådande uppställningsformen för v. är den
vertikala, varvid hela turbin- och generatorvikten
uppbäres av ett enda tryckoljesmort axiallager
av blocktyp. Reaktionsturbiner av vertikal typ
kunna utföras för mycket stora effektbelopp;
till de största, som utförts, höra de vid Grand
Coulee-dammen (se bild vid d. o.) installerade
aggregaten, vilka dimensionerats för 108,000 kW.
För Stornorrforsens kraftverk ha dock ännu
större enheter projekterats, näml. 3 francisturbiner
om vardera 125,000 kW.
Vattentäkt, tekn., en vattentillgång, som
nyttjas för ett samhälles el. annan vattenförbrukares
vattenverk. V. kan utgöras av grundvatten i t. ex.
en grusås el. av vatten i en sjö.
Vattenur, tidmätare, konstruerad på så sätt,
att en viss mängd vatten avdroppar ur ett kärl
och därvid utmärker ett bestämt tidmått. V.
funnos redan hos de gamla kulturfolken kring
Medelhavet, ss. hos assyrer, egypter och greker.
Det grekiska v., kallat klepsy’dra, kom särskilt
till användning vid rättsförhandlingarna. Senare
framkom en mängd sinnrika konstruktioner, som
bl. a. möjliggjorde måttsenheternas avläsande på
en skala med rörlig visare. Ännu fram emot
slutet av 1600-talet användes på sina håll
sådana v.
Vattenverk, vattenledningsverk,
anläggning för distribution av vatten inom
samhällen el. för enstaka större förbrukare. Ett v.
består i regel av följ. delar: vattentäkt,
reningsanläggning, uppfordring
s-v e r k och tryckregulator samt r ö r n ä t,
inkl, inomhusinstallationer. Vattentäkten kan vara
en grundvattenförekomst el. ett öppet vattendrag
(jfr Vattenrening). Vattentäkten är mera sällan
så högt belägen, att vattnet från densamma kan
rinna med självtryck till konsumenterna, utan
oftast måste vattnet uppfordras genom pumpar.
Numera användas i regel roterande pumpar,
drivna av elektromotorer, och som reserv för dessa
användas oljemotorer. För att utjämna
skillnaden mellan den uppfordrade och den förbrukade
vattenmängden användas vattenreservoarer (se
även Vattentorn). För mindre anläggningar
användas ibland hydrofor (se d. o.). I stora
samhällen utan större naturliga höjder finnas i vissa
fall icke några högreservoarer, utan
vattentrycket regleras direkt genom pumpverken. — För
att leda vattnet från vattentäkten till
konsumenterna erfordras vattenledningar. I jord förlagda
ledningar utföras i regel av gjut järnsrör samt
i viss utsträckning av stål- och betongrör.
Servisledningar utföras oftast av galvaniserade
stålrör, koppar- el. gjutjärnsrör. Inom byggnader
användas i regel galvaniserade stålrör el.
kopparrör. På förbrukningsstället uttages vattnet
genom tappventiler. På rörnätet insättas
brandposter för att lämna vatten till brandsläckning.
Genom den ökade vattenförbrukning, som under
de senare åren uppstått genom allmänt införande
av w.c.-, bad- och varmvattenanläggningar,
varigenom vattenförbrukningen, som i en
bostadsbyggnad utan denna utrustning icke uppgår till
mer än c:a 50 1 per person och dygn, ökats till
Hona (överst) och hanne av större vattenödlan.
200 å 300 1 per person och dygn, har v. även
för mindre samhällen blivit mera nödvändigt än
tidigare. De flesta av Sveriges städer och större
samhällen äro försedda med v.
Vattenådror, till tvärsnittet begränsade delar
av jord- och bergarter med rikligare
grundvatten-föring än omgivningen.
Vattenånga, gasformigt vatten, som
uppkommer genom avdunstning av vatten el. is (snö)
el. snabbare genom kokning av vatten.
Vattenödlor, Triton (Mo’lge), släkte bland
stjärtgroddjuren, utmärkt av från sidorna
hoptryckt svans, som under parningstiden är
omgiven av en fensöm, vilken särskilt hos
hannarna fortsättes av en kam längs ryggen. Av
arterna leva två i Sverige. Större
vattenödlan, T. palustris (Molge cristata), har
kornig hud och är ovan grönsvart, under rödgul;
längd 13—17 cm. Hannens ryggkam är skild
från svansens ryggfena. Denna art är allmän i
s. och mell. Sverige upp till Dalarne. Under
våren och försommaren lever den i vatten. Honan
fäster äggen ett och ett vid vattenväxter.
Mindre vattenödlan, T. vulgär is (Molge
vulga-ris), har slät hud och är ovan olivbrun, under
rödgul. Hannens hudkam sträcker sig obruten till
stjärtspetsen. Den går längre norrut än föreg.
art.
Vattenöverdomstol, är Svea hovrätt, som
härvid består av ordf, i en av hovrättens avd. som
ordf., 3 andra led. av hovrätten samt 1 led. i
Kammarkollegiet.
Vattholma. 1) Storkommun i Uppsala läns n.
domsaga, Uppland, bestående av socknarna
Tensta, Lena och Ärentuna; 204,81 km2, 3,164
inv. (1955).
2) Industri- och stationssamhälle i Lena sn i
V. 1), vid Fyrisån och statsbanan Uppsala—
Gävle; 464 inv. (1951). V. har växt upp kring
ett 1905 nedlagt järnbruk med anor från
medeltiden. Wattholma bruks a b. driver nu
mek. verkstad, gjuteri, snickeri och såg; tillv.
av brandredskap, brandbilar, spiraltrappor,
pumpar m. m. Bruksherrgården är bevarad. 1953
igångsattes provbrytning i den omkr. 1920
nedlagda gruvan av Ställbergs gruv-ab.
Wattimme, förk. Wh, den energi, som
utveck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
