Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vattenpolo - Vattenporer, vattenklyvöppningar - Vattenprovet - Vattenrall - Vattenregalet - Vattenreglering - Vattenrening
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
81
V attenpolo—V attenrening
82
Vattenpolobana 12 X 25 m.
Vattenpolo, bollspel i vatten med läder- el.
gummiboll (med luftblåsa) av en fotbolls storlek
(omkrets 68—71 cm, vikt 400—450 g). 1876
utkommo de första (skotska) reglerna, som 1888
antogos för hela Storbritannien, 1898
omarbetades och 1911 blevo internationella. Spelet
introducerades i Sverige 1898 och sorterar under
Svenska simförb. med eget mästerskap sedan
1906. V., som spelas enl. samma grundprinciper
som handboll, äger rum på rektangulär bana,
maximum 30 X 20 m (för kvinnliga spelare
25 X 17 m), minimum 20 X 8 m, med minst
0,9 m vattendjup. Målburarna (invändig bredd
3 m, djup minst 30 cm) skola vara stadigt
fast-satta mitt på vardera kortsidan. Underkanten
av målets tvärslå skall ligga 90 cm över
vattenytan el., vid vattendjup understigande 1,5 m,
2,4 m över bottnen. — Efterföljande regler äro
de internationella; vid nationellt spel (t. ex. i
SM-polo) äro f. n. vidtagna ändringar,
huvudsakl. avseende speltiden (2 X 12 min.) och
lagens placering vid start el. omstart (till likhet
med innehandbollen, d. v. s. lagens kedjespelare
på, resp. 1,5 m från mittlinjen 0. s. v.). Lagen
bestå av 7 man (1 målvakt, 2 backar, 1
center-halvback, 3 forwards). Alla utespelare deltaga
i både försvar och anfall. Den effektiva
speltiden (bollen i spel) är 2 X 10 min. med
maximum 5 min. uppehåll vid halvtid. Förutom
domaren finnas 2 måldomare samt 1 tidtagare.
Spelet startas (även efter gjort mål) på
domarens visselsignal, varvid denne utkastar (el.
lösgör) bollen på banans mitt; spelarna skola då
befinna sig på resp. mållinjer med c:a 1 m
mellanrum. — Bollens framdrivning sker vanl. med
passning el. dribbling; den får även fortskaffas
med stöt av huvud el. fot. Man skiljer på
enklare (vanliga) fel och svårare fel. För enklare
fel dömes frikast (utföres av närmaste motspelare
och får ej gå direkt i mål). Straffet för
svårare fel är frikast, och den felande skall
beordras upp ur vattnet, tills mål gjorts på endera
sidan (el. för återstående speltid). Vid vissa
avsiktliga fel mot spelare inom eget
fyrameters-område dömes straffkast (från vilken punkt som
helst på 4 m-linjen), varvid den felande dömes
upp ur vattnet och bollen får gå direkt i mål.
Hörnkast (bl. a. vid kast av bollen över egen
mållinje utanför målburen) skall utföras från
bassängkantens 2 m-märke (närmaste) av den
spelare i anfallande laget, som befinner sig
när
mast detta märke, och får ej gå direkt i mål.
Detaljerade bestämmelser finnas i ”Svenska
sim-förb:s stadgar och tävlingsbestämmelser”, kap. 4
”Vattenpolo” (1953; jämte bil. med
”Regeländring vid nationellt spel”).
Vattenporer, vattenklyvöppningar,
hos en del växter vanl. i bladtänder el.
bladinskärningar gruppvis sittande öppningar, som till
formen påminna om vanliga klyvöppningar. De
äro dock större än dessa och kunna ej stängas.
I det underliggande bladpartiet finnes ofta en
egendomlig lucker vävnad av klorofyllfria celler
(epitemvävnad). Då epitemcellerna äro
fyllda med vatten, pressas detta ut i bladens
cellmellanrum och därifrån genom v. som klara
droppar ut i det fria, t. ex. hos daggkåpa och
blomsterkrasse. J fr Hydatod.
Vattenprovet, se Gudsdom.
Vattenrall, zool., se Rallsläktet.
Vattenregälet, se Grundregalen.
Vattenreglering, åtgärd för reglering av
vattenståndet i el. vattenavtappningen ur sjöar (se
Sjöreglering) o. a. vattenmagasin. Begreppet v.
omfattar års-, vecko-, dygn- och profilreglering.
Reglering av vattenståndet i sjöar o. a.
vattenmagasin sker oftast i skyddsintresse, i
synnerhet för jordbrukets skyddande, varvid v. avser
sänkning av de höga vattenstånden. Höjning av
lågvattenstånden ifrågakommer ibland i
seglatio-nens intresse. V. för kontroll av avtappningen ur
vattenmagasin är av utomordentlig ekonomisk
betydelse. För kraftproduktion och irrigation
magasineras vatten under vattenrika perioder för
att avtappas under vattenfattiga, å r s r e g 1
e-ring (med flerårsreglering). Vid vecko- och
dygnreglering för kraftverksdrift, vilka i
regel ske genom utnyttjande av de smärre
magasin, som oftast kunna erhållas omedelbart
intill kraftstationerna, hålles vatten inne under de
tider av veckan, då kraftbehovet är lågt, t. ex.
under sön- och helgdagar samt om nätterna, för
att under vardagen utgöra ett tillskott till den
naturliga vattenföringen, då fabriksdriftens krav
på kraft är störst, samtidigt som
spetsförbrukning äger rum för ”borgerliga” behov, ss.
belysning och spårvägsdrift. — Profilreglering
avser koncentrering av fallhöjden hos
långslut-tande vattendragssträckor i syfte att möjliggöra
ekonomisk kraftverksutbyggnad el. för att göra
ett vattendrag segelbart. Den förutsätter
uppförande av regleringsdammar och, då
fråga är om seglation, inrättande av slussar.
Vattenrening kan avse rening av f ö r b r u
k-ni n g s v a 11 e n (dricksvatten, vatten för
fabrikations- och kyländamål, vatten för tvätt och
bad samt matarvatten för bl. a. ångpannor) el.
av avloppsvatten. — För fastställande av
de reningsåtgärder, som behöva vidtagas vid
beredning av vattenledningsvatten, samt
för kontroll av det uppnådda resultatet har
Medicinalstyrelsen utg. ett bedömningsschema,
baserat dels på fysikaliskt-kemiska och biologiska
undersökningar, dels på vissa mera subjektiva
värderingar. Som ”mindre tjänligt till
förtä-ringsändamål” betraktas ett vatten, vars färg vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
