Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vattenflugor - Vattenfärg - Vattenföringsmätning - Vattengas - Vattenglas - Vattenglasfärger, silikatfärger - Vattengråsugga - Vattengång - Vattenhjul - Vattenhyacint - Vatten i knät, ”ledvatten” - Vattenklöver, bockblad - Vattenkonst - Vattenkoppor (vattkoppor) - Vattenkraft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
73
V att enflugor—V attenkraft
74
Vattenflugor, Ephy’dridae, en fam. små grå,
ibland blå- el. grönglänsande flugor, vilkas larver
leva i vatten. En art, Ephydra riparia, är mycket
allmän utefter hela Sveriges kust, andra arters
larver leva i starkt salthaltiga sjöar, t. ex.
saltsjöarna i Utah.
Vattenfärg betecknar alla färger, som till
skillnad från olje- och lackfärger kunna
användas med vatten. Till denna grupp räknas de
vanliga akvarellfärgerna.
Vattenföringsmätning i ett vattendrag utföres
vanl. med hjälp av en hydrometrisk
flygel, en med propeller el. ibland skophjul
försedd aparat, som nedsänkes i vattnet. Med
flygeln mätes vattenhastigheten i ett stort antal
punkter i en sektion tvärs över vattendraget, och
vattenföringen, den per tidsenhet
fram-rinnande vattenkvantiteten, uträknas sedan
grafiskt. Mindre noggrant erhålles hastigheten med
pitotrör el. flottör.
Vattengas, se Gasgenerator.
Vattenglas, kem., en blandning av olika
natrium- el. kaliumsilikat, vilken i handeln
tillhanda-hålles i vattenlösning. V. erhålles genom att
smälta samman kvarts och soda el. pottaska. Det
användes som konserveringsmedel för ägg, som
eldskyddande inpregnering för trä och textilier, som
bets- och fixeringsmedel i färgerier, som tillsats
i tvättmedel, till syrabeständiga kitt samt till
bindemedel i vattenglasfärger.
Vattenglasfärger, silikätfärger, med
vattenglas utrörda färgämnen, ss. zinkvitt, ockror
och kimrök.
Vattengråsugga, Ase’Hus aquäticus, till
kräft-djursordn. Isopoda hörande, i sötvatten allmän
art, omkr. i cm lång. På grund av sin talrikhet
och sin storlek är den en viktig föda för vissa
fiskar.
Vattengång, sjöv., den del av fartygssidan, som
är än över, än under vattenytan.
Vattenhjul, numera föråldrad maskin för
tillgodogörande av vattenkraft. Bestod av ett
nedanför el. vid ett strömfall uppställt skovelhjul av
trä, rörligt kring en vanl. horisontell axel. Vattnet
leddes från fallet, som oftast var uppdämt medelst
en damm, vidare genom en ränna till hjulet, där
det inkom med el. utan stöt till endast en del
av hjulets omkrets och avgick från samma del. V.
indelades i underfallshjul, vid vilka
vattnet infördes under axelns nivå, bröstfall
s-el. m e d e 1 f a 11 s h j u 1, upptagande vattnet i
nära jämnhöjd med axeln, samt över fall
s-h j u 1, där vattnet inkom vid högsta punkten av
omkretsen. V. brukades i Sverige ännu i
1900-talets början här och var vid äldre kvarnar (se
bild 2 å pl. vid Kvam), hyttor, gruvor o. dyl.
verk men ha vanl. ersatts av turbiner.
Vattenhyacint, Eichho’rnia, i tropiska och
subtropiska Amerika hemmahörande släkte av den
nära liljeväxterna stående fam. Pontederiaceae.
E. crassipes simmar på vattnet i floder och sjöar
med hjälp av sina uppblåsta, luftförande bladskaft.
I likhet med E. azurea odlas den i växthus för
sina i tät klase sittande, vackra, violetta blommor.
Vattenklöver.
Vatten i knät,
”1 e d v a 11 e n”,
se Ledsjukdomar,
sp. 512.
Vattenklöver,
b o c k b 1 a d,
Menya’nthes
tri-foliäta, en vanl.
till fam.
Gentia-naceae hänförd
flerårig ört med
lång, vågrät, tjock
jordstam,
lång-skaftade, trefingrade blad och på
utsidan rödlätta, invändigt vita blommor i
lång-skaftad klase. V. är allmän i kärr i hela Sverige.
Bladen (Folium menyanthis) äro officinella.
Vattenkonst, dets. som fontän.
Vattenkoppor (vattkoppor), varice’llae, en
akut infektionssjukdom med ett typiskt
blåsfor-migt exantem. Se Koppor, sp. 681.
Vattenkraft, den energi, som finnes i
strömmande vatten (särsk. i vattenfall) och som kan
omsättas i mekanisk el. elektrisk energi genom
vattenkraftanläggningar. De viktigaste faktorer,
som bestämma ett lands
vattenkrafttillgångar, äro höjden över havet och (den
avrinnande) nederbörden el. (sett ur de enskilda
vattendragens synpunkt) fallhöjden och
vattenföringen; härav framgår bl. a., att vattenfallen
(under förutsättning att fallhöjden är densamma)
ha större värde ur v.-synpunkt, ju längre ned i
resp. vattendrag de äro belägna. — Fördelningen
av jordens v.-tillgångar är i hög grad
koncentrerad till vissa områden, ss. Canadas västkust, n.
och s. delarna av Sydamerikas västkust
(Anderna), Kongofloden och Sydostasien (bl. a.
Hima-laja) med Indonesien. Kongofloden har ensam
nära dubbelt så stor v.-tillgång som hela Europa.
Den teoretiska v.-tillgången i Sverige har
beräknats till en energimängd av c:a 150 milliarder
kWh per år, motsv. 17 mill. kW natureffekt,
varav enl. senaste uppskattning (1954) c:a 80
milliarder kWh per år i framtiden kunna tillvaratagas.
Den utbyggda vattenkraften och produktionens
storlek 1952.
Utbyggd effekt mill. kW Produktion milliarder kWh
Finland 0,8 4.»
Frankrike 5,| 22,5
Italien 7,1 27,1
Norge 3,» 18,7
Schweiz 3,1 12,»
Spanien 8,«
Storbritannien 0,6 b»
Sverige 3,8 19,8
Västtyskland 2,5 10,4
Österrike 1,7 6,4
Europa utom Sovjetunionen . — c:a 139
Sovjetunionen — ” 15
Förenta staterna 21,4 ,, UO
Canada c: a 10
Japan 8 ,, 40
Nya Zeeland 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
