Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vapen (heraldik) - Vapenbok, vapenrulla - Vapendans - Vapendragare - Vapenflugor - Vapenfria värnpliktiga - Vapenföra - Vapenhantverkare - Vapenhus - Vapenkonst, Vapenkonung - Vapenrock - Vapenslag - Vapenstillestånd, stillestånd - Vapentak
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sammansatt märke, som föres av viss person, släkt,
samhälle el. samfund. Om uppkomsten av v. och
namnen på dess arter m. m. se Heraldik och
Sköld. — Begreppet v. avsåg urspr. blott
”märket” (sköldemärket), sedermera sköld och
slutligen även hjälm med sina resp. märken. Urspr.
personliga, blevo v. snart ättemärken, tillades även
stundom besittningar och fingo därav småningom
karaktär av besittningsvapen.
Rätten att föra v. växlar i olika länder. I
Sverige tillkommer dylik rätt framför allt adeln,
varjämte rikets samt landskaps, läns och städers
v., i den mån de äro fastställda av K. m:t, få
anses skyddade. Något förbud för ofrälse att
föra v. existerar dock icke. Borgerliga v. äro
kända i Sverige sedan 1320. — I de flesta övriga
europeiska länder äro förhållandena likartade. I
många av dem har det t. o. m. förekommit, att
suveränen förlänat v. utan att samtidigt upphöja
i adligt stånd. I Storbritannien får v. ej föras
utan att vara inregistrerat hos College of arms.
Ett fullständigt v. består av 1) sköld med däri
varande bild och 2) hjälm med hjälmprydnad och
hjälmtäcke. Sköldhållare, rangkrona etc. äro
bisaker. Skölden är v:s äldsta och viktigaste
beståndsdel, hjälmprydnaden uppträder senare men
blir småningom lika betydelsefullt tecken som
sköldemärket och användes omväxlande med detta.
Urspr. har skölden blott ett märke, därefter
förenades i denna två el. flera; härav uppkom den
i flera fält indelade skölden. Slutligen sattes även
två el. flera hjälmar på skölden. Är skölden
horisontalt el. vertikalt skuren i två lika delar,
kallas den delad, resp. kluven; en såväl delad
som kluven sköld kallas fyrdelt el.
kvadrerad. Är skölden delad, resp. kluven i tre lika
delar, kallas den mellersta bjälke, resp. stolpe,
om den är av annan färg än de båda övriga
sinsemellan likfärgade. En från övre vänstra till
nedre högra hörnet gående, över sköldemärket lagd
sträng, bastardsträng, utmärker oäkta börd.
Är sköldens mittpunkt, hjärtplats, belagd med en
mindre sköld, kallas denna hjärtsköld och v.
däri hjärtvapen.
Särskilt under nyare tid fick en person ofta
som utmärkelse sitt ursprungliga v.,
stamvapen, tillökat med en viss bild,
vapenförbättring. Till stamvapnet hör blott den
ursprungliga hjälmen med sitt märke, den s. k.
personliga hjälmprydnaden. Två v. kunna även
förenas genom att ställas bredvid varandra, t. ex.
mans och hustrus v., alliansvapen, mannens
till höger (heraldiskt) och vänt mot vänster, d. v.s.
mot hustruns.
Vapenbok, vapenrulla, arbete, som i bild
el. text skildrar en samling heraldiska vapen.
Vapendans, dans med skarpeggade vapen i
hand el. mellan dylika, dels som rituell krigsdans,
dels som förövning till vapentjänst, dels som
smidighetsprov (i Skottland och på ön Man
förekomma de ännu), dels i form av kedjedans (från
slutet av 1300-talet hos de germanska folken). Se
bild 5 å pl. vid Dans.
Vapendragare, försvenskning av ty.
Waffenträger, motsvaras i medeltidssvenskan av väpnare i
betydelsen sven, som går äldre krigsman till handa
och bär hans vapen; anhängare, medhjälpare.
Vapenflugor, Stratiomy’idae, fam. bland
flugorna (se Tvåvingar). De utmärkas bl. a. av
taggbeväpnad skutell samt vanl. tillplattad och bred
bakkropp. Äggen läggas vanl. i jord el. gödsel.
Larverna ha stundom bakkroppsspetsen utdragen
till ett långt andningsrör. Förpuppningen sker
inuti den förhårdnade larvhuden. De fullbildade
flugorna livnära sig av växtsafter och uppehålla sig
oftast i närheten av vatten. Hit höra ett 40-tal
svenska arter. I s. och mell. Sverige är den stora
gulfläckiga Stratiomys chamaeleon täml. allmän.
Larverna leva i vatten; de ha andningsröret i
spetsen försett med en krans av styva borsthår,
varigenom de hålla sig flytande. Allmänna äro även
de jämförelsevis smala Geosargus-arterna, som
på grund av sina metallglänsande färger fått
namnet metallflugor.
Vapenfria värnpliktiga, enl. lag av 26/3 1943
benämning på de s. k. ”samvetsömma” bland de
värnpliktiga. V. uttagas till sjukvårdstjänst vid
krigsmakten el. till tjänstgöring vid civilförsvaret
men kunna även i vissa fall uttagas till
expeditions-, yrkes- och handräckningstjänst el. civilt
arbete vid krigsmakten el. till civilt arbete för
statens el. kommunens räkning (vanl. brandtjänst el.
skogsarbete), stundom benämnd civil
värnplikt. V. tjänstgöra 1/3 fler dagar än vanliga
värnpliktiga. Tillstånd att fullgöra vapenfri tjänst
meddelas av Konungen.
Vapenföra, se Icke vapenföra.
Vapenhantverkare, krigsv., äldre benämning
på hantverksförman med underofficers
tjänsteställning, som biträdde förbands tygofficer vid
vapenvård och förestod vapenverkstad (förutv.
gevärshantverkare).
Vapenhus, utbyggnad till kyrkor, i synnerhet
mindre, framför huvudingången, vanl. på kyrkans
s. långsida, närmare v. gaveln. I v., som vanl.
tillhöra den senare delen av medeltiden, brukade
männen lämna sina vapen.
Vapenkonst, Vapenkonung, se Heraldik.
Vapenrock, ung. till skrevet räckande
uniformslivplagg, som nyttjas i de flesta arméer.
Vapenslag. 1) Tidigare inom armén dets. som
truppslag. — 2) Benämning inom marinen, där
flottan och kustart. sägas utgöra var sitt v.
Vapenstillestånd, stillestånd, avbrott i
krigsrörelserna på gr. av ömsesidig
överenskommelse mellan de krigförande parterna. V. kan
vara till tiden begränsat el. icke. I senare fallet
kunna de krigförande när som helst återupptaga
krigsrörelserna, dock under villkor att inom
överenskommen tid därom underrättas. V. kan vara
allmänt el. lokalt, i senare fallet vanl. benämnt
vapenvila. Svår kränkning av v. från parts
sida berättigar den andra parten att uppsäga det
och i trängande fall omedelbart återupptaga
fientligheterna. Kränkning från enskilda personers sida
berättigar endast att fordra de skyldigas
bestraffning och ev. skadestånd.
Vapentak (till taka, taga). Hos danskar och
norrmän var det under forntiden brukligt, att
tingsmenigheten genom att fatta, ev.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
