Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsala (Upsala) - Uppsala domkyrka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
769
Uppsala domkyrka
770
manland-Dala nationshus Nils Sjögrens staty av
polarforskaren Finn Malmgren.
Det här beskrivna stadsområdet utgör endast
kärnan i den nuv. stadsbygden, som utbreder sig
flikformigt i de flesta väderstreck och fortfarande
växer. Redan före och närmast efter sekelskiftet
uppväxte en oreglerad förortsbebyggelse i
Enhagen, Stabbylund och Erikslund i n. v., Eriksberg
i s. v. och Petterslund i n. ö. Sedan
egnahemsrörelse startats i U. 1911, tillkommo villasamhällen
i yttre Svartbäcken i n., ö. Eriksdal i n. v.,
Kungs-gärdet och Kåbo i s. v. och Almtuna i ö. och efter
1937 småstugeområden i yttre Kungsgärdet, yttre
Svartbäcken och Fålhagen (yttre Almtuna).
Sedan 1930-talet förhärskar dock
höghusbebyggelsen (vanl. 3—4 vån.), som nu brett ut sig även
utanför egnahemsområdena, ss. i ö. mot Vaksala
kyrka (Sala backar) och i n. på Tunåsen (Tuna
backar). Bland förorterna, som efter
inkorporeringarna 1947 ligga huvudsakl. på stadsområdet,
märkas Gamla Uppsala by och Nyby i n., Gränby
i Vaksala sn, Ulleråker, Ultuna, Sunnersta,
Gra-neberg, Gottsunda och Norby i s. samt
Bert-håga i v.
Betr. univ. se Uppsala universitet. Till U. hör
sedan 1947 även Lantbrukshögsk. i Ultuna,
belägen på åsen 7 km s. om stadens centrum. Av
skolor finnas i U. utom högre allmänt lärov.
Fjell-stedtska skolan, Försvarets lärov., Uppsala
enskilda lärov., högre elementarlärov. för flickor,
kommunal flickskola, praktisk realskola och högre
folkskola, folkskoleseminarium (för manliga
elever), teknisk skola, lärlings- och yrkesskolor,
central yrkesskola, lantbruksskola (vid Ultuna)
samt Arméns underofficersskola och
Flygkadettskolan (F 20, vid Ärna i Gamla Uppsala förs.).
Utom univ.-bibl. har univ. flera seminarie- och
inst.-bibl.; dessutom finnes i U. ett modernt
stads-bibl., vilket är centralbibi, sedan 1945. I slottet
är inrymt ett av landets 5 landsarkiv. Åtskilliga
museer finnas i U., vilka i allm. tillhöra univ.,
ss. Victoriamuseet för egyptiska fornsaker och
Museet för nordiska fornsaker, båda i
Gustavia-num, Linnémuseet i Svartbäcken, univ.-bibl :s
vis-ningssal, zoologiska, paleontologiska och
minera-logisk-geologiska museerna, knutna till resp, inst.,
och biologiska museet i en särskild byggnad i
Luthagen. — De viktigaste
sjukvårdsinrättningarna äro Akad. sjukhuset, till vilket hör
centralsanatorium, Ulleråkers sjukhus (för sinnessjuka;
beläget på åsen 3 km s. om stadens centrum),
Sa-mariterhemmet och ett epidemisjukhus. Staden har
vidare ungdomsstraffängelse. Till U. äro
förlagda Uppsala-Västerås försvarsområdes stab (Fo
47/48), Upplands reg. (I 8; vid Polacksbacken på
åsen i s.) och Upplands flygflottilj (F 16; vid
Ärna) samt de nämnda militära skolorna. Två
dagliga tidn. utges i U., Upsala Nya Tidning och
Upsala.
Industrien omfattade 1951 118 arbetsställen med
sammanlagt 5,925 arb. Bland industriföretagen
märkas Nymanbolagen ab. (f. d. ab. Nymans
verkstäder; 980 arb.), ab. Josef Eriksson (140 arb.),
båda med cykelfabriker, Tullgarns gjuteri och
mekaniska verkstads ab. (95 arb.; tillverkning av
NF XXI — 25
kylmaskiner och gjutgods av järn), Fabriks-ab.
Osmund (66 arb.; transportrullar, ugnar, fläktar
m. m.), ab. Nordiska metallduksväveriet (130
arb.), Upsala-Ekeby ab. (550 arb.) och ab. S:t
Eriks lervarufabriker (50 arb.; tillhör HSB),
båda med välkänd tillv. av konstkeramik m. m.,
flera tegelbruk, ab. Upsala valskvarn (80 arb.),
Upsala ångqvarns ab. (90 arb.), ab. Upsala
ättiks-fabrik (60 arb.), Upsala bayerska bryggeri-ab.
(80 arb.), ab. Pharmacia (125 arb; läkemedel),
Henrik Gahns ab. (120 arb.; tvål- o. a. tekniska
artiklar), ab. Hj. Söderberg med
konfektionsfabrik i U. (340 arb.), ab. Upsala kappfabrik (230
arb.), ab. L. E. Larsson & co. (170 arb.; skor
av märket ”Hästen”), ab. Upsala sidenväverier
(225 arb.: tyger av nylon, rayon, helsiden och
ylle) samt Almqvist & Wicksells boktryckeri-ab.
(350 arb.; även förlagsrörelse). Bland bokförlag
märkes f. ö. Lindblads bokförlags ab. — U. är
knutpunkt för statsbanelinjerna Stockholm—
Krylbo, Uppsala—Gävle—Härnösand och
Uppsala—Enköping samt linjen Uppsala—Faringe av
Stockholm—Roslagens järnvägar. U. har hamn i
ån nedanför Islandsfallet och ångbåtsförbindelse
med bl. a. Stockholm samt bussförbindelse med
en mängd orter i Uppland. — U. är tingsställe för
Tiunda tingslag i Uppsala läns s. domsaga. I
kyrkligt avseende är U. uppdelat på församlingarna
Uppsala (domkyrkoförsamlingen; 16,26 km2,
58,114 inv. 1955), Heliga Trefaldighet (39,52 km2,
7,781 inv.), Gamla Uppsala (32,10 km2, 2,004 inv.)
och en del av Vaksala förs. (5,32 km2, 697 inv.).
Av dessa bilda Uppsala och Vaksala (den i U.
inkorporerade delen jämte Vaksala sn) egna
pastorat, medan Heliga Trefaldighet bildar pastorat
med Börje och Gamla Uppsala med Ärentuna;
samtliga fyra pastorat ingå i Domprosteriet och
Vaksala kontrakt av Uppsala ärkestift. — Litt.:
”U. stads privilegier 1314—1787”, utg. av C. M.
Kjellberg (1907); Hj. Alving, ”U.” (3:e uppl.
1927); A. Hahr, ”U. forna ärkebiskopsborg”
(1929); ”Uppsalastudenten genom tiderna” (1950);
S. Samuelsson, ”Högre allmänna lärov. i U.”
(1952); J. Stiernstedt, ”U.” (1953); N. Sundquist,
”östra Aros” (i ”U. stads historia”, 1, s. å.); S.
Ljung, ”U. under yngre medeltid och Vasatid”
(i ”U. stads historia”, II, 1954); E. Liljeroth och
T. Brunius, ”Ett bildverk om U.” (1954).
Uppsala domkyrka. Sedan ärkebiskopssätet
flyttats från Gamla Uppsala till ö. Aros (vilket
skedde efter 1257 och senast 1273, då S:t Eriks
reliker överfördes), började en ny katedral att
anläggas. Till en början användes den gamla
Tre-faldighetskyrkan som domkyrka, medan man
utanför denna började bygga på den nya kyrkan.
Trefaldighetskyrkan kan ha legat på det nuv.
domkyrkokorets plats. Den del av den nya
domkyrkans grund, som man därför först lade ut, var
västra delen av koret, transeptet och långhuset.
Domkyrkans tidigaste planform torde ha varit av
engelsk typ. I och med Étienne de Bonneuils
ankomst i slutet av 1280-talet förändrades dock
byggnadsplanerna i överensstämmelse med den
franska höggotikens krav. Det tresidigt avslutade
koret har omgång och kapellkrans, valven stödjas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
