Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tänder - Tändernas sjukdomar - 1. Inflammationer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
635
Tändernas sjukdomar
636
hörntanden utifrån sett men avvika i övrigt
betydligt från denna genom förekomsten av en
tugg-yta med 2 tuggknölar (kuspar). Dessa
t. benämnas också med anledning därav b i k u
s-p i d e r. Medan tuggytan hos dessa t. närmast är
fyrkantig, är 1 :a underkäkskindtandens tuggyta
rund och har den inre tuggknölen föga
utvecklad. 2:a underkäkskindtanden är större än den
framförsittande och har den inre tuggknölen fullt
utvecklad. Oxel-1, 3 till antalet i varje
käkhalva, ha större kronor och tuggytor än kind-t.
Den största och viktigaste av dem alla är den
i:a, som efter tiden för dess genombrott
benämnes sexårstanden el. sexårsmolaren.
Bakåt avtaga
molarerna i
storlek. Den 3:e
är den s. k. [-visdoms-tanden,-]
{+visdoms-
tanden,+} vars
funktionella
värde ej är
stort.
Molarerna ha vanl.
4 tuggknölar,
skilda åt genom
fåror, som i
underkäken
bilda ett kors, i
överkäken ett
snett liggande
H.
överkäks-molarerna ha 3
rötter, 2 yttre
och 1 inre,
un-derkäksmola-rerna 2
kraftiga rötter, 1
främre och 1
bakre. I det
normala bettet
bita överkäks-t.
framför och
utom underkäks-t. På grund av överkäksfram-t:s
större bredd komma de övre tugg-t. att bita
bakom motsv. t. i underkäken. Denna sammanbitning
kallas normal ocklusion. Tandradernas
rörelse mot varandra under tuggningsfunktion
benämnes artikulation. Om under
artikulatio-nen ständig jämvikt råder, så att enskilda t. ej
utsättas för större tryck (överbelastning) än
de övriga, talar man om balanserad
artikulation. — Många avvikelser betr, såväl de
enskilda t:s som tandradernas inställning .till
varandra förekomma. Behandlingen av dessa kallas
tandregleringskonst, odontologisk
ortopedi el. ortodonti.
T:s inre byggnad. Till sin finare
byggnad påminner dentinet om vanlig benväv och
består av c:a 72% oorganiska ämnen och
28 % organiska. Den närmast intill pulpan
belägna delen innehåller de celler, o d o n t
o-blasterna, som bildat dentinet. Från
odonto-blasterna sträcka sig trådformiga utlöpare, de
tomeska trådarna, in i dentinet, ut mot
Tändernas numrering,
överkäkens tänder betecknas med
+ , underkäkens med —. Inom
högra käkhalvorna sättes tecknet
efter siffran (t. ex. i +), inom de
vänstra före siffran (+ 1).
och delvis in i emaljen, där de sluta inom emalj
-prismorna. Inom dentinet försiggår en ständig
ämnesomsättning genom förmedling av de
tomeska trådarna. Någon återväxt av avsprängd
el. avnött emalj efter tandens genombrott
kommer dock ej i fråga. Tandcementet är
ett slags modifierad benväv, som börjar vid
tandhalsen och fortsätter, tilltagande i tjocklek, till
rotspetsen. Tandpulpan är återstoden av den
tandpapill, kring vilken tandbenet bildas.
Den består huvudsakl. av bindväv. Pulpan är
rik på blodkärl och nerver. Tandpulpan står
genom en fin öppning vid rotspetsen (-spetsarna)
i förbindelse med käkbenets märgrum. Tanden
fixeras i käken framför allt genom de sharpeyska
fibrillbuntarna, som gå från rotcementet in i
alveolbenet och bilda rothinnan. Rothinnan
innehåller talrika nervförgreningar, blod- och
lymfkärl. Tandköttets yttre del utgöres av
skiv-epitel, dess undre del av ett bindvävslager med
trådar in i käkbenet. — Mineraliseringen
av t:s anlag börjar delvis redan i fosterlivet.
Först mineraliseras tugg-, resp, skärytorna,
därefter rötterna, i riktning mot rotspetsen.
Mineraliseringen fortsätter långt in i barnaåldern.
Tillräcklig tillförsel av vitamin- och kalkhaltig
näring under graviditets- och digivningsperioden
samt under barnets tidigare år är av stor vikt.
Även den inre sekretionen har betydelse härför.
När barnet är ung. 6—8 mån., börjar normalt
tandsprickningsperioden, d. v. s. då
bryta de mellersta fram-t. i underkäken först
genom tandköttet. De följas av motsv. t. i
överkäken. Vid 2 års ålder skola samtliga mjölk-t.
ha kommit fram. Vid åldern 6—8 år börjar
tandväxlings- (tandfällning s-)p
e-r i o d e n. Först fällas de tidigast framkomna
t., d. v. s. de mellersta i underkäken. Något
dessförinnan har emellertid den 1 :a permanenta
oxel-tanden, den s. k. sexårsmolaren, brutit fram
bakom sista mjölktandsmolaren. Ofta förväxlas den
med sista mjölktandsmolaren, ett misstag, som
medför, att tandröta i denna för bettet så
viktiga tand ofta ej beaktas. Vid 12 års ålder
frambryter 2:a permanenta oxeltanden, den s. k.
tolvårsmolaren, och ung. samtidigt därmed
avslutas tandfällningsperioden. Långt senare
kommer 3:e permanenta molaren, den s. k. vi
s-domstanden. Dennas normala genombrottstid
anses vara 18—20 år, men ofta kan
framkomsten fördröjas bort mot 40-års åldern, ja, många
gånger förblir den kvar i käken hela livet
igenom som retinerad tand. — Läran om t.
benämnes odontologi.
Tändernas sjukdomar. De egentliga
tandsjukdomarna äro inflammationer
och nybildningar.
1) Inflammationer. Tandkaries el.
tandröta är tills, m. de s. k. parodontopatierna de
vanligaste tandsjukdomarna. Med karies förstås
en förstörelseprocess av tandens hårda vävnader,
som börjar i ytan, vanl. emaljen, och därefter
övergriper på dentinet i riktning mot tandpulpan.
Till slut undermineras och sönderfaller hela
tandkronan, varefter rötterna förstöras. Den
tidi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
