Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tysk teater - Tyssedal, Tysse kraftverk - Tysslinge - Tysso - Tysta zonen - Tystberga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
621 Tyssedal—Tystberga 622
pare och mänskligare framställning. Under
1700-talets senare hälft började fasta tyska talscener
upprättas dels av hov el. städer, dels av enskilda
företagare. Det senare 1700-talets främste
tragiske skådespelare var F. L. Schröder. Av
särskild betydelse blev Hof- und Nationaltheater i
Mannheim, där man framförde Schillers
ung-domsdramer. Under ledning av A. W. Iffland,
den borgerliga repertoarens mästare, framstod
den kungl. talscenen i Berlin 1796—1814 såsom
tidens mönster. Den tyska hovteatern utvecklade
sig under 1800-talets mestadels högaristokratiska
överledning i byråkratisk anda till en i högsta
grad korrekt, solid och pompös företeelse.
Friskare fläktar började blåsa omkr. 1850 med
konstnärliga ledare som E. Devrient, H. Laube och
F. Dingelstedt. Det efter R. Wagners
principer uppförda, 1876 invigda Festspielhaus i
Bayreuth blev grundläggande för senare tysk
teaterbyggnadskonst. Bland talscenens konstnärliga
ledare under det senare 1800-talet märkas hertig
Georg II av Sachsen-Meiningen, som med sin
rikt understödda hovteater (se Meiningarna)
1874—90 i Europas huvudstäder gjorde
propaganda för sina mot det virtuosa st järnspelet
riktade idéer om det sceniska framförandets
konstnärliga enhetlighet, vidare A. Förster, E. v.
Possart, M. Grube och naturalismens förkämpe
O. Brahm. Reaktionen mot den programmatiska
naturalismen satte in med Max Reinhardt, som
1905 övertog ledningen av Deutsches Theater.
Han samlade också kring sig en rad ypperliga
skådespelare (Alb. Bassermann, Alexander Moissi,
Paul Wegener, Hans Wassmann, Else Heims,
Helene Thimig m. fl.), vilka i förening med hans
regi gjorde hans scen till T:s förnämsta och den
i många hänseenden yppersta i Europa. — Tiden
efter 1 :a världskriget betecknades av ett oroligt
experimenterande, delvis under inflytande från
den revolutionära ryska teatern. Hos regissörer
som t. ex. Jessner, Karlheinz, Martin och
Pis-cator upplöstes den egentliga teaterformen så gott
som helt.
Den nationalsocialistiska revolutionen i
Tyskland 1933 medförde, att den av mellankrigstidens
typiska stämningar präglade teatern helt och
hållet försvann. Genom att teatern underställdes
en central myndighet, Reichstheaterkammer, kom
den ofta att påverkas av icke-konstnärliga
hänsyn. Trots allt förekommo utomordentliga
föreställningar, men den starka experimentlusta, som
präglade tysk teater under 1920-talet och
tidigare, förkvävdes mer el. mindre. Fr. o. m. 1941
träffades teaterverksamheten hårt av de allierade
bombningarna, och all teaterverksamhet upphörde
V9 1944. En mängd teatrar över hela Tyskland,
sammanlagt 98, förstördes helt el. delvis under
kriget, bl. a. Residenztheater i München,
operahusen i Hamburg, Dresden, München och Köln
samt Staatsoper och Deutsches Opernhaus i
Berlin. Efter kapitulationen 1945 var läget för tysk
teater i det närmaste förtvivlat. Dess kamp för
sin existens och den långsamma men stadiga
återhämtningen under nödåren 1945—48 var
emellertid beundransvärd. Ett mycket stort antal
teat
rar, såväl i Berlin som i det övriga Tyskland,
ha redan restaurerats el. återuppförts, och
omfattande nybyggnadsplaner föreligga. Av
framstående regissörer och teaterledare märkas (även
opera) Heinz Arnold, Boleslaw Barlog, Ida Ehre,
Eric Engel, Jürgen Fehling, Walter Felsenstein,
Gustaf Gründgens, Rudolf Hartmann, Heinz
Hil-pert, Walter Bruno Iltz, Helmut Käutner,
Her-mine Körner, Wolfgang Liebeneiner, Albert
Lip-pert, Willy Maertens, Herbert Maisch, Günther
Rennert, Adolf Rott, Hans Schweikart,
Karl-Heinz Stroux och Heinz Tietjen. Bland
skådespelarna märkas, förutom de ovannämnda
Gründgens, Körner, Liebeneiner och Lippert, Elisabeth
Bergner, Anna Dammann, René Deltgen, Ernst
Deutsch, Friedrich Domin, Käthe Dorsch,
Elisabeth Flickenschildt, Rudolf Forster, Curt Goetz,
Käthe Gold, Paul Hartmann, O. E. Hasse,
Heide-marie Hatheyer, Martin Held, Werner Hinz,
Marianne Hoppe, Fritz Kortner, Hilde Krahl,
Werner Krauss, Peter Mosbacher, Erich Ponto,
Will Quadflieg, Liselotte Schreiner, Gustav
Wal-dau, Antje Weissgärber, Maria Wimmer och
Eduard v. Winterstein. Av numera döda men
intill senare år verksamma sceniska konstnärer
må nämnas Albert Bassermann och Heinrich
George. — E. Devrient, ”Geschichte der
deutschen Schauspielkunst” (5 bd, 1848—74, ny uppl.,
2 bd 1905).
Tyssedal, Tysse kraftverk, se Tysso.
Tysslinge, sn i Örebro län, Örebro hd,
sträcker sig från den på 1860-talet sänkta sjön
Tyss-lingen mot v. upp i Kilsbergen; 116,43 km2, 1,991
har åker. 2,222 inv. (1955). I T. ligger G a r
p-hyttan (747 inv. 1951; se d. o.) och L
a-torpsbruk (435 inv.). På Hjulåsen invid
Garphyttan Örebro läns sanatorium. Kyrkan är
delvis medeltida. Ingår i Vintrosa och T.
pastorat i Strängnäs stift, Örebro kontr. Utgör
tills, m. Vintrosa och Gräve storkommunen
Tysslinge; 188,34 km2, 3,782 inv. (1955); i
östernärkes domsaga.
Tysso, älv på ö. sidan av Sörfjorden i
Horda-land fylke, v. Norge, 7 km n. om industriorten
Odda. Avloppet från en rad sjöar i v. delen
av Hardangervidda samlas i Ringedalsvatnet, som
till förmån för Tysso (Tysse) kraftverk
är reglerat 47 m (vertikalt), den största
regle-ringshöjd, som förekommer vid något norskt
vattenmagasin. Vid T. ligger tätorten
Tyssedal (1,432 inv. 1950).
Tysta zonen kallas ett område, inom vilket
ljudet från en kraftig ljudkälla (t. ex. en
deto-nation) ej är hörbart, medan på platser belägna
närmare och fjärmare från störningen denna kan
höras. T. är belägen mellan c:a 5 och 17 mil
från störningskällan. Hörbarheten på de längre
avstånden antages bero på ljudets reflexion mot
de högre luftlagren.
Tystberga, sn i Södermanlands län, Rönö hd,
n. ö. om Nyköping; 89,36 km2, 1,212 inv. (1955).
Lerslätt, uppdelad och kantad av skogs- och
bergshöjder. 2,156 har åker. Egendom:
Björksund (se d. o.). Stationssamhället Tystberga har
450 inv. (1953). Kyrkan har möjl. murrester från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
