Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tvättsvamp el. badsvamp - Tübingen - Tyborön - Tyche (gudinna) - Tydje - Tyfoidfeber - Tyfon el. Tyfoeus (mytologi) - Tyfon, typhon, taifun (storm) - Tyfus, abdominaltyfus, tyfoidfeber, nervfeber
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tübingen—Tyfus 528
Det viktigaste svampfisket försiggår i Medelhavet,
särskilt i Adriatiska havet. Den bästa t. är var.
mollissima av den äkta t., E. offidnalis, en
vanl. bägarformig svamp från ö. Medelhavet.
Allmänt saluförd är den runda, något platta
d a 1 m a t i s k a t., E. offidnalis adriatica.
Billigast och allmännast är den starkt porösa men
sköra hästsvampen, Hippospongia equina.
Tübingen, stad i Württemberg, naturskönt
belägen vid mell. Neckar, 30 km s. om Stuttgart;
37,506 inv. (1950). Den trånga och oregelbundna
men måleriska gamla staden med höga gavelhus
utbreder sig på den branta vänstra stranden. Det
1477 gr. stora univ. sätter stark prägel på staden.
Rådhuset, prytt av sgraffitomålningar, är en
kors-virkesbyggnad, urspr. från 1435. Univ:s forna
aula, nu konsthistoriskt inst., är ett korsvirkeshus
från 1777. Vinodling.
Tyborön, fiskläge i Danmark, vid Limfjordens
mynning i Nordsjön, på spetsen av Tyborönnäset;
1,708 inv. (1950). T. har stor fiskeflotta,
konservindustri, fiskauktionshall m. m. Järnväg till
Lemvig.
Ty’che [-k-], grek, myt., lyckans, även
slumpens gudinna, blev populär i den hellenistiska
tiden dels som uttryck för tron på
tillfälligheternas herravälde, dels dyrkad som skyddsgudinna
för städer o. s. v. Som lyckans gudinna
fram-ställes T. med ymnighetshorn och styråra, ibland
med vingar, hjul el. glob.
Tydje, kommun i Tössbo och Vedbo domsaga
i Dalsland, Älvsborgs län, ingående i T ö s s e
med Tydje församling (1,202 inv. 1955),
som utgör ett pastorat i N. Dals kontrakt av
Karlstads stift, vid Vänern, s. s. v. om Åmål;
29,92 km2, 343 inv. (1951). 825 har åker.
Gemensam kyrka med Tösse; vacker äldre kyrkogård i
Tydje by. Tillhör storkommunen Tössbo.
Tyfoidfeber, se Tyfus.
Tyfön el. T y f 0 eu’s, grek, myt., ett vidunder
med hundra väsande och eldsprutande
ormhuvuden, son till Gaia och Tartaros, kämpade med
Zeus och besegrades av denne. T., som sannolikt
är en vulkandemon, fick därpå som straff sin
plats under Etna. Med Echidna, ett annat
vidunder, var T. far till åtskilliga mytiska
skräckgestalter, bl. a. Kerberos. I konsten förekommer T.
bl. a. på vasmålningar. I senantiken
sammanställdes T. med den egyptiske guden Set.
Tyfon [-å’n]. 1) T., typhon, t a i f ü n,
benämning på de virvelstormar, som förekomma
över haven vid Asiens östkust från Borneo till
Japan. — 2) T. (inregistrerat namn),
signalapparat, se Siren.
Tyfus (typhus abdominälis),
abdominäl-tyfus, tyfoidfeber, nervfeber, en
infektionssjukdom, som kännetecknas av en ofta
karakteristisk feberkurva och typiska
förändringar i tarmens lymfoida apparat. T. orsakas av
t.-bacillen, Salmonella typhosa (Bacillus typhi), som
upptäcktes 1886. Den är en rätt kort stav,
livligt rörlig med hjälp av talrika cilier,
gramnegativ och bildar icke kapsel el. sporer. Från
närbesläktade baciller skiljes den genom sitt
förhållande till vissa sockerarter och genom
specifika sera (agglutination).
Inkubationsti-den, som kan vara 1—3 veckor, förlöper i regel
utan symtom; mot slutet av densamma kunna
emellertid vissa obestämda sjukdomstecken, ss.
huvudvärk och trötthet, inställa sig. Under i:a
sjuk-domsveckan stiger temp. trappstegsformigt
(stadium incrementi), patienten har frysningar,
illamående, huvudvärk, ofta diarré. Under de närmast
följande veckorna (stadium akmes) ligger
patienten med en kontinuerlig feber på 39—400, är slö,
mer el. mindre toxiskt påverkad, ibland oredig
och orolig (status typhosus). Emellanåt redan i
3:e veckan, men oftast någon vecka senare,
inträder stadium decrementi, karakteriserat av att
feberkurvan börjar förete täml. stora skillnader
mellan morgon och kväll. Febern sjunker
småningom alltmera, och den sjuke glider in i
rekon-valescentstadiet. Ibland uppträder recidiv med en
ny feberbölja, sedan temp. redan en gång blivit
normal. I slutet av i:a sjukdomsveckan ses hos
de flesta t.-patienter ett fläckformigt utslag,
ro-seola. Mjälten är förstorad, och de vita
blodkropparnas antal är förminskat. Pulsen är vanl.
anmärkningsvärt långsam i förhållande till temp.
— T.-infektionen sker som regel genom
tarmslemhinnan, varifrån bacillerna upptagas i
me-senteriallymfkörtlarna, där de förökas och tränga
in i blodet, varifrån de med gallan åter urskiljas
i tarmen. I detta stadium angripes
tarmslemhinnan, och sår uppkomma. De kunna vara täml.
ytliga men kunna också gripa genom hela
tarmväggen med perforation och
bukhinneinflamma-tion som följd, oftast i sjukdomens 3:e—5:e
vecka. Genom skada på blodkärlen kunna
tarmblödningar uppstå, vanl. i 3:e—4:e veckan. —
Diagnosen t. ställes utom på de kliniska symtomen
genom påvisandet av t.-bacillen el. av denna alstrade
antikroppar. Under de första 10—12
sjukdoms-dagarna finner man bacillerna i blodet, senare i
avföringen. Under 2:a sjukdomsveckan uppträda
i blodet antikroppar, av vilka agglutininer äro av
största betydelse för diagnosen. Genomgången
t.-infektion medför lång immunitet. Dödligheten vid
t. växlar starkt från epidemi till epidemi;
genomsnittligt kan man räkna med 10—15 °/o, högre hos
vuxna än hos barn. — Den viktigaste smittkällan
för t. är människan. T.-bacillerna urskiljas med
avföringen, emellanåt även med urinen. I ett visst
antal fall kvarleva bacillerna i kroppen efter
ut-läkningen. De finnas vanl. i gallvägarna och
urskiljas härifrån till tarmen, kontinuerligt el. med
mellanrum (bacillbärare). Även i urinvägarna kan
en kronisk infektion förekomma med utskiljning
av stora mängder baciller med urinen. Största
antalet bacillbärare äro kvinnor i åldern 35—60 år.
Vattnets roll som smittbärare får anses i
huvudsak utspelad. Även mjölken som upphov till
t.-epidemier har avsevärt minskat i betydelse efter
pasteuriseringslagens antagande. Man anser
numera, att friska bacillbärare som regel äro
smittkällan, i det att man lyckats uppspåra
bacillbärare bland den personal, som handhaft mjölken.
—■ Det är av största vikt, att personer, som lida
av t., omedelbart isoleras och deras uttömningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
