Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Turkiet - Författning och förvaltning - Rättsväsen - Försvarsväsen - Vapen och flagga - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
497
Turkiet
498
ten tillhör obetingat nationen, som utövar den
genom den stora nationalförsamlingen, hos vilken
både den lagstiftande och den exekutiva makten
äro koncentrerade. Den senare makten utövar
denna dock genom republikens president, som den
själv utser, och genom ett ministerråd, som väljes
av presidenten men kontrolleras och ev.
avsättes av nationalförsamlingen. Rösträtt vid val av
nationalförsamlingen tillkommer envar turkisk
man och kvinna, som fyllt 22 år. För valbarhet
kräves en ålder av 30 år. Val hållas vart 4:e
år. Till nationalförsamlingens befogenheter höra
utom lagstiftningsmakten bl. a. att sluta
traktater och fred, förklara krig, fastställa budget,
godkänna statsräkenskaper och proklamera amnesti.
Republikens president väljes av
nationalförsamlingen inom kretsen av dess egna medl. för
samma tid som nationalförsamlingen själv. Han
kan återväljas. Premiärministern utnämnes av
republikens president inom kretsen av
nationalförsamlingens medl. De andra ministrarna utväljas
av premiärministern inom samma krets. Under
presidium av premiärministern bilda ministrarna
tillsammans ministerrådet. Parlamentarism får,
sedan fr. o. m. 1945 mot det rådande
republikanska folkpartiet riktade oppositionspartier kunnat
bildas, anses existera.
Med hänsyn till geografiska villkor och
ekonomiska förhållanden är T. uppdelat i 63 il,
dessa i ilge och dessa åter i bucak. Regeringens
representant i en il bär titeln vali. Vid sin sida
har han ett folkvalt exekutivt råd. Bucak är en
autonom kommun, vars folkvalda representation
handlägger ärenden, som ej äro reserverade för
staten. Ilqe är blott en gruppering för vissa
administrativa ändamål.
Rättsväsen. Nu gällande turkiska civillag av
1926 är en nästan ordagrann övers, av Schweiz’.
Den nya strafflagen återger i mycket den
italienska och civilprocessordningen kantonen
Neu-chåtels. Handelslagen efterbildar den tyska.
Domstolssystemet består av 1) kommunala
fredsdomare, 2) vanliga tremansdomstolar med allmän
kompetens och 3) assisdomstolar för svåra
brottmål. Vad är ej tillåtet. En kassationsdomstol
har säte i Ankara.
För svar sväsen. Presidenten är högste
befälhavare för krigsmakten, och till hans förfogande
står försvarsrådet, där premiärministern
är ordf. Under försvarsministern, som är ordf,
i högsta militärrådet, lyder
försvarsstaben, i vilken även ingå armé-, marin- och
flygledningarna. -— Värnpliktsåldern är mellan 20
och 45 år. Utbildningstiden är 2 år, varefter den
värnpliktige ingår i reserven, som kan inkallas
till övningar m. m. Totalt torde T. kunna
mobilisera c:a 1,5 mill. man. — Från jan. 1948 har
T. tillförts materiel från U.S.A., mest
stridsvagnar, pansarvärnsvapen, motorfordon,
krigsfartyg och flygplan. Turkiskt befäl utbildas i
U.S.A., Storbritannien och bland
ockupationsstyrkorna i Västtyskland. — Omkr. 40% av den
turkiska statsbudgeten användes för
försvarsändamål.
Armén. Arméledningen består av
arméche
fen med underlydande stab, sammansatta av
byråer, en för varje truppslag. Arméstridskrafter
na, som bestå av 16 inf.-div., 3 kav.-div. och 6
pansarbrigader, äro sammanförda till 3 arméer
om sammanlagt c:a 350,000 man. Under de
senaste åren har arméns materiel moderniserats
samt dess rörlighet avsevärt ökats genom en
omfattande motorisering. — Hemvärnet med
lokalförsvarsuppgifter omfattar unga män i
åldern 14—16 år samt äldre män intill 60 år.
Flottan är byggd som en offensivbetonad,
lätt flotta med täml. starkt minvapen. Den är,
efter förstärkning med amerikanska fartyg, fullt
modern. Fartygsbeståndet utgöres (1955) av 10
jagare, 8 motortorpedbåtar och 12 ubåtar samt
8 mindre minfartyg och 27 minsvepare.
Dessutom ingår ännu 1 slagkryssare i flottan,
ex-tyska ”Goeben”, som internerades i T. 1914.
Personalstyrkan uppgår till c:a 20,000 officerare
och meniga.
Flygvapnet, som omfattar c:a 1,000 plan,
är fördelat på 4 eskadrar. Flygplantyperna äro
huvudsakl. amerikanska och brittiska från 2:a
världskriget. Efter anslutningen till NATO
påbörjades en fortlöpande modernisering främst av
jaktförbanden med amerikanska reatyper.
Fasta försvaret utgöres främst av
gränsbefästningar mot Sovjetunionen
och dess satellitstater,
företrädesvis vid de fåtaliga förbindelserna
över gränsen. Dessutom
förekommer ett relativt svagt
kustförsvar.
Vapen och flagga. Vapen:
Å rött fält en halvmåne, silver, och femuddig
stjärna, silver. — Flagga: som vapnet men
vitt i st. f. silver.
Historia. Vid mitten av 1200-talet var större
delen av Mindre Asien bebott av olika
turkstammar, vilka dock saknade inre sammanhållning.
Främst bland dem märkas oguzerna, vilka brutit
in i Mindre Asien samtidigt med el. strax efter
seldjukerna. En stor del av dessa turkiska
stammar voro nomader, särsk. de i de ö. och n. ö.
delarna, där f. ö. en ständig invandring av
turk-mener ägde rum, tillhörande krigiska
nomadstammar och fördenskull ofta använda av
seldjukerna som krigare och gränsvakter. Bland dessa
turkmenska el. oguziska stammar ha vi att söka
ursprunget till den dynasti, den osmanska, som
senare ger upphov till det turkiska riket. Som
släktens äldsta medl. anges Ertogrul, Osmans
fader, vilken enl. legenden med sin stam skall ha
nomadiserat i trakten av Sögüd (Sögüt). Omkr.
1265 övertog Os man vid faderns död
stammen som hövding och befäste sin ställning genom
att troget stödja seldjuksultanens vacklande tron
och genom betydelsefulla erövringar för dess
räkning. Sultanen gjorde honom 1295 till regent
över de erövrade områdena. Ung. samtidigt ha
turkarna till större delen antagit islam.
När den siste seldj uksultanen, störtad genom
en ny mongolinvasion, 1300 tog sin tillflykt till
Konstantinopel, tog Osman den lediga tronen i
besittning och började utvidga sitt riksområde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
