Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Synnerby - Synnerven - Synod - Synodalförfattning - Synodisk - Synonym - Synops, synopsis - Synopsi el. fotism - Synopsis - Synoptikerna, synoptiska evangelierna - Synoptisk - Synoptiska kartor - Synorgan - Synovia - Synpurpur, erytropsin - Synsinnet el. seendet - Synskärpa - Syntaktisk - Syntax - Syntes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
639
Synnerby—Syntes
640
Synnerby, sn i Skaraborgs län, Skånings hd,
på slättbygden v. om Skara; 30,62 km2, 679 inv.
(1954). 2,175 har åker. Nuv. kyrkan uppf. 1907.
Ingår i S., Skallmeja och V. Gerums pastorat i
Skara stift, Domprosteriet. Tillhör
storkommunen Ardala.
Synnerven (lat. ne’rvus o’pticus), anat, (jfr
ögat), förbindelsen mellan ögats näthinna och
synnervskorsningen, chiasma. Sedan synnerverna
från ögonhålan inträngt i hjärnskålen, undergå
de en ofullständig korsning: -alla trådar, som
härstamma från den ena näthinnans inre, nasala
hälft, gå i chiasma över till motsidan och bilda
sedan tills, m. de okorsade trådarna från denna sidas
yttre temporala näthinnehälft under namn av
trac-tus opticus synbanans fortsättning in i hjärnan.
Synöd [el. -å’d] (grek, sy’nodos), vanl. dets.
som kyrkomöte. Kyrkosamfund med genomförd
synodalförfattning ha ett system av över- och
underordnade s., av vilka den, som representerar
hela samfundet, kallas general- el. n a t i
o-n a 1 sy n o d. — S. användes i Amerika som
beteckning för ett kyrkosamfund (t. ex.
Augus-tana-s.). — ”Den heliga s.” är i ortodoxa kyrkan
en kyrkostyrelse, bestående av ett antal biskopar.
Synodalförfattning, dets. som
presbyterialför-fattning. S. förekommer också i de tyska
evangeliska landskyrkorna.
Synödisk [el. -nå’-], astron., en himlakropps
geocentriska omloppstid i förhållande till solen.
Se Månad.
Synonym, ord med samma betydelse; liktydig.
— Absoluta s. (t. ex. stundom-ibland) äro mycket
få; s. skilja sig vanl. stilistiskt, ha olika
bibetydelser och känslotoner (t- ex.
springa-gno-läg-ga i väg-, gosse-pojke-grabb, olika namn på
samma naturföremål). — Synonym i, uppräkning
av naturföremåls s. — Synonymi k, läran om
el. samling av s.
Synops [-å’ps], synopsis (grek,
synopsis), eg. ”samskådning”, överblick; överskådlig
sammanställning. — Adj.: synoptisk l-å’p-],
överskådlig, översiktlig. — Teaterv., se Film,
sp. 403-
Synopsi el. fot i’s m, psyk., sinnesanalogier
inom synsinnet.
Synopsis [-å’p-], se Synops.
Synoptikerna [-å’p-], synoptiska
evangelierna, se Evangelium.
Synoptisk [-å’p-], se Synops.
Synoptiska kartor, se Väderlekskarta.
Synorgan äro i sin enklaste form i huden
belägna ljuskänsliga celler. Dylika s. förekomma
hos lägre djur och sätta djuret i stånd att skilja
mellan ljus och mörker. Hos t. ex. iglar och
sj östj ärnor äro syncellerna omgivna av ett
pigmenthölj e, som endast på en sida genomsläpper
ljuset. Sådana s., som iakttagas som
pigmente-rade fläckar i huden, ögonfläckar,
möjliggöra ett riktningsseende. Om s. även
är utrustat med en linsformad anordning,
uppkommer bildseende. Hos de ryggradslösa
djuren finnas alla slag av dessa s. jämte
mellanformer. De högst utvecklade s. bland dessa
djur förekomma hos leddjuren och bläckfiskarna.
Hos de förra märkas dels enklä s., punktögon,
dels sammansatta, fasettögon. Hos insekterna
förekomma ofta båda slagen s. hos samma djur.
Fasettögonen bestå av stavliknande ögon
(växlande mellan några tiotal till flera tusen), vart
och ett bestående av en av kitin bildad lins,
under vilken linsbildande celler ligga, därunder en
genomskinlig glaskropp och längst in ett antal
celler, som bilda den ljuskänsliga delen av ögat,
rhabdomet. Fasettögat ger en rättvänd bild, vars
skärpa är proportionell mot antalet fasetter men
ljusstyrkan omvänt proportionell. Bäst
utvecklade äro fasettögonen hos sländorna.
Ryggradsdjurens s. äro i princip byggda som människans (se
ögat).
Synövia, nlat., anat., ledsmörja, se Led.
Synpurpur, e r y t r o p s i n, ett färgämne i
ytterlederna av de s. k. stavarna i näthinnans
yttersta, genomskinliga lager. S. blekes av ljus
men återbildas i mörker och ökar då sannolikt
näthinnans ljuskänslighet.
Synsinnet el. seendet, de förnimmelser,
som närmast äro att hänföra till sinnesorganet
ögat. Synförnimmelserna sammanfalla ej
fullständigt med tiden för den yttre retningen. Den
yttre retningen (normalt ljuset) behöver först en
latenstid för att utlösa en verksam perifer
retning. Den ger vidare upphov till efter retningens
upphörande kvarstående efterverkningar, vilka
korrespondera med vissa förnimmelser, s. k. e
f-t e r b i 1 d e r. Om man en stund betraktar ett
starkt lysande, färgat föremål och därefter
sluter ögonen el. ser mot en gråfärgad yta, ser man
en likfärgad efterbild av föremålet, en s. k.
positiv efterbild. Småningom bleknar och
försvagas denna. Efter en stund kan sedan
uppträda en ny efterbild, som, då den synes färgad
i det ursprungliga föremåles komplementfärg,
kallas negativ efterbild. Växling mellan
positiva och negativa efterbilder kan upprepas
flera gånger.
Synskärpa, se Syn.
Synta’ktisk, språkv., adj. till syntax (se d. 0.).
Synta’x (grek. sy’ntaxis, sammanställning),
satslära, den del av ett språks grammatiska
behandling, som rör ordens förbindande till
satser och satsers inbördes förhållande.
Deskriptiv s. framställer de regler, efter vilka ett
språks morfem sammanställas och användas, och
historisk s. vill förklara de i den
deskriptiva delen beskrivna företeelserna ur äldre
språkstadier. Den historiska s. ter sig högst väsentligt
annorlunda alltefter de olika språkgrupper
(mo-nosyllabiska, flekterande o. s. v.), som behandlas.
Idén om att s. vore grundad på och utvecklat
sig efter rent logiska principer har numera
övergivits (jfr H. Paul, ”Prinzipien der
Sprachge-schichte”, 5:e uppl. 1920).
Syntes, sammanfattning, sammanförandet till
ett enhetligt helt av sammanhörande element. —
Kem., framställning av kemiska föreningar, eg.
genom sammansättning av enklare ämnen. Förr
trodde man, att organiska föreningar icke kunde
framställas genom s. utan endast under
medverkan av en levande organism. Sedan F. Wöhler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
