Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sykofant - Sykomor - Sykomorlönn - Sykosis, sycosis - Sylarna, Sylfjället, Sylfjällen - Sylf - Sylfjället - Syllabisk skrift - Syllabus - Syllar - Syllogism - Sylt - Sylt (ö) - Sylta (maträtt) - Sylta, malmsylta - Syltlök - Sylvain, Jules - Sylvan, släkt - Sylwan, 1. Otto
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
619
Sykomor—Sylvan
620
professionell anklagare, särsk. angivare, som i
utpressningssyfte angav förmögna medborgare
för uppdiktade förbrytelser.
Sykomor [-kåmå’r], bot., se Ficus.
Sykomorlönn, bot., se Lönnsläktet.
Sykosis, s y c o s i s, se Skäggsvamp.
Sylarna, Sylfjället, S y 1 f j ä 11 e n,
fjäll-massiv i s. v. Jämtland på gränsen mellan
Sverige och Norge. Högsta toppen, Storsylen, når
1,762 m ö. h. N. därom ligger Lillsylen (1,704
m ö. h.) och s. därom Storsola (1,711 m ö. h.).
S. äro uppbyggda av diorit och uppvisa djärva
och skarpa former. S. ha 3 små nischglaciärer ;
den största, Storsylglaciären ligger nedanför
Storsylens topp. Avsmältningen har under senaste
årtiondena varit mycket kraftig, och den nedre
delen utgöres nu blott av ett antal från
varandra avsnörda partier. Vid S. ligger (1,043
m ö. h.) en av Svenska turistföreningens största
turiststationer, den 1933 invigda Nya
Sylstatio-nen, med 74 bäddar samt plats för ytterligare
ett 70-tal gäster. 2 km n. om denna ligger en
turiststuga, Gamla Sylstugan, med 45 bäddar. En
bestigning av Storsylen tar 4—6 tim. upp och
ned. — Litt.: F. Enquist, ”Über die jetzigen
und ehemaligen lokalen Gletscher in den
Gebir-gen von Jämtland und Härjedalen (i SGU, ser.
Ca, nr 5, 1910); G. Åkerlund, ”Ur S:s
skapelsehistoria” (i ”Svenska turistfören:s årsskr.”,
1934)-
Sylf, se Elementarandar. — S y 1 f i d,
kvinnlig luftande; späd, fin kvinnogestalt. — Adj.’.
S y 1 f 1 d i s k.
Sylfjället, se Sylarna.
Sylläbisk skrift, se Kilskrift, sp. 261.
Sy’llabus, lat., förteckning; två aktstycken, i
vilka påvestolen offentliggjort sådana irrläror
i samtiden, som den förkastat: 1) Pius IX:s
s. 1864, som tager ställning till det moderna
kultur- och statslivet; 2) Pius X:s s. 1007,
som fördömer den modernistiska teologien.
Syllar, underliggande bjälkar, särskilt
underlag för en vägg av resvirke el. för spår.
Syllogi’sm (grek. syllogismo’s, eg.
sammanräkning), log., se Slutledning.
Sylt (fr. confitures), bär o. a. frukter, som
man kokat med socker till lämplig tjocklek, för
att de skola bevaras för längre tid.
Sylt [zilt], den nordligaste och största av de
tyska Nordfrisiska öarna, tillhörande
Schleswig-Holstein; 93 km2, 37 km lång i n.—s.; 26,350
inv. (1948; c:a 8,000 1933). ön är till mer än
hälften uppfylld med dyner av intill 46 m höjd.
Fisket är huvudnäring, badgäst- och
turisttrafiken livlig. Huvudort är Keitum, förnämsta
havsbad Westerland (10,900 inv.). öns n. del
är naturskyddsområde. Under 2:a världskriget
hade S. starka befästningar, över den n km
långa Hindenburgdammen, byggd 1923—27, finns
järnvägsförbindelse med fastlandet.
Sylta, maträtt av kokt kött i stelnat spad.
K a 1 v s y 11 a göres av köttet från benrika
delar av kalven, ss. huvudet och läggen.
Slarvsylta beredes eg. av vommen och j uvret hos
nötkreatur men även av diverse småbitar av
köttet. Till pressylta skäres köttet av kokt
svinhuvud och kalvbog i skivor, lägges varvtals
med kryddor i en handduk, som hopknytes,
kokas i spadet och lägges därefter i press.
Sylta, m a 1 m s y 11 a, malmgrus, som
avsmulas och förorenas vid brytningen. Kan
tillvaratagas genom vaskning.
Syltlök, bot., se Löksläktet.
Sylvain [-vä’g], J u 1 e s, pseud. för
tonsättaren Stig A. Hansson.
Sylvän, skånsk släkt, härstammande från
häradsdomaren i Löderup Christen Nilsson, vars son
Nils (1665—1726), prost och kyrkoherde i
Håslöv, upptog namnet S. Ett par grenar av
släkten skriva sig Sylwan. — Litt.:
”Ättartavla över släkten Fosie-Sylvan” (1938—48).
1) Otto Sylwan, litteraturhistoriker (1864
—1954), fil. dr 1892, doc. i litteraturhistoria och
estetik vid Lunds univ.
s. å., prof, vid
Göteborgs högsk. 1901—35,
dess rektor 1914—31.
Som litteraturforskare
har S., som företräder
den
filologisk-historiska metoden, gjort en
banbrytande insats
genom utforskandet av
äldre svensk
presshistoria (”Sveriges
periodiska litteratur
under frihetstidens första
del”, 1892, ”Svenska
pressens historia till
statshvälf ningen 1772”, 1896) och av den
svenska metrikens historia, åt vilken han
ägnat en rad specialundersökningar,
sammanfattade i ”Den svenska versen från
1600-talets början”, 1—3 (1925—34), ”Svensk
vers
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
