Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stiftelsen Karin och Ernst August Bångs minne - Stiftelsen Kronprinsessan Margaretas minnesfond - Stiftelsen Malmö konserthus - Stiftelsen Nyckelvikens folkhögskola för handaslöjder och folklig konst - Stifter, Adalbert - Stiftsadjunkt - Stiftsjungfru - Stiftsjägmästare - Stiftsmöte - Stiftsnotarie - Stiftsnämnd - Stiftsråd - Stiftssekreterare - Stifttand - Stig - Stig Andersen (Marsk Stig) - Stigbygel - Stigbygeln (anatomi) - Stigen - Stigfjorden - Stigma - Stigmatisering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
33 Stiftelsen Karin och Ernst August Bångs minne—Stigmatisering 34
Stiftelsen Karin och Ernst August Bångs
minne, tillkommen genom gåvobrev 1927 av
ak-tuarien i Statskontoret E. A. Bång, har till
uppgift att understödja sociala ändamål.
Stiftelsen Kronprinsessan Margaretas
minnesfond, Stockholm, bildad 1920 av medel,
insamlade genom Sveriges kvinnor efter kronprinsessan
Margaretas bortgång, har till uppgift att
understödja social och välgörande verksamhet.
Stiftelsen Malmö konserthus bildades 1919
av Malmö konsertförening, som upplöstes några
år senare. S:s konsertverksamhet igångsattes
1925, då man började ge konserter med en
50-mannaorkester.
Stiftelsen Nyckelvikens folkhögskola för
handaslöjder och folklig konst
startades 1945 på initiativ av prof. C. Malmsten. S.
har fått sitt namn av Stora Nyckelvikens
herrgård i Nacka, dit folkhögsk. avses bli förlagd,
sedan byggnadsprojektet förverkligats.
Stifter [Jti’ftar], Adalbert, österrikisk
författare (1805—68), från 1848 folkskolinspektör
i Linz. Litterär berömmelse vann han med en
rad noveller, samlade i ”Studien” (6 bd, 1844—
50), utmärkta av en vek naturkänsla och minutiös
psykologisk skildring. Samma drag återfinnas i
”Bunte Steine” (2 bd, 1852; sv. övers, i urval
1949), ”Der Nachsommer” (1857) och ”Witiko”
(3 bd, 1865—67). ”Sämmtliche Werke” i 24 bd
1904—39.
Stiftsadjunkt, en för speciella kyrkliga
uppgifter inom ett stift (ss. ungdoms- och
sjömans-vård) förordnad präst med avlöning från
kyrkofonden.
Stiftsjungfru, se Jungfrustift.
Stiftsjägmästare, tjänsteman med högre
skog-lig utbildning, som biträder stiftsnämnderna i
frågor, som röra vård och förvaltning av
ecklesiastika boställsskogar.
Stiftsmöte, frivillig sammankomst av
präster och lekmän inom ett stift på kallelse av
stifts-chefen. Det första s. sammanträdde i Kalmar
1906, det andra i Lund 1908. S. har blivit en
hävdvunnen institution i alla stift utom
Göteborgs. S. sammanträda i regel vartannat år och
utgöras av prästerskapet samt lekmannaombud
för församlingarna (oftast valda av kyrkorådet).
De flesta stiftsstämmor utse stiftsråd som
förberedande och verkställande organ. Dessa ha i vissa
fall också upptagit självständig verksamhet på
ungdomsvårdens, diakoniens och
församlingsvår-dens områden.
Stiftsnotarie, tjänsteman vid
domkapitelexpedition. S. tillsättes av domkapitlet.
Stiftsnämnd skall enl. Ecklesiastik
boställsord-ning 3% 1932 finnas i varje stift och bestå av
5 led., vilka utses för 3 år åt gången, 3 av K. m:t,
2 av domkapitlet. S. har inseende och vård över
ecklesiastik boställsjord och övrig för kyrkliga
ändamål avsedd fast egendom inom stiftet. För
Stockholms stifts vidkommande handhas dessa
åligganden av s. i Uppsala el. Strängnäs stift.
Stiftsråd, se Stiftsmöte.
Stiftssekreterare, sedan 1928 titel på chefen
för domkapitelsexpeditionen; s. kallades tidigare
NF XX — 2
konsistorienotarie. S. utnämnes av K. m:t efter
förslag av domkapitlet.
Stifttand, konstgjord tand, varigenom en
avbruten naturlig tand kan ersättas och fasthållas
på sin plats tack vare ett el. flera metallstift,
som skjuta in i tandens rot. Stiftet göres av guld,
platinairidium, rostfritt stål el. någon
metallege-ring. Själva tandkronan kan bestå helt av
porslin el. av en porslinsfasad på framsidan och guld
el. annan munbeständig metall på baksidan. I
förra fallet fästes vanl. stiftet i en hålighet i
kronan medelst cement, i senare fallet lödes det
till metallplattan. Den färdiga s. fästes medelst
cement vid roten.
Stig, se Kolmått.
Stig Andersen (M a r s k Stig), dansk
storman (d. 1293), tillhörde ätten Hvide, var marsk
under kung Erik Klipping, blev fr. o. m. 1276
ledare för den grupp av aristokrater, som skarpt
bekämpade kungamaktens utvidgning och 1282
genomdrev kungens handfästning. 1286 dömdes
S. jämte ett antal andra stormän fredlösa som
skyldiga till mordet på Erik Klipping i
Finde-rup; han flydde till Norge och företog därifrån
plundringståg mot Danmark. 1290 slog han sig
ned på ön Hjelm utanför Ebeltoft, där han hade
eget myntverk och därifrån han fortsatte
plund-ringstågen. S:s öden behandlas i flera folkvisor;
enl. dem är orsaken till hans brytning med
kungen, att denne våldtagit hans hustru Ingeborg.
Stigbygel, ett redskap urspr. för att underlätta
ryttarens uppsittning men senare även för att
tjäna den uppsuttne ryttaren som stöd. S.
bestod till en början av enbart en läder slinga,
senare av en dylik jämte en trä-, metall- el.
järnstång och slutligen av en metall- el. träbygel
i förening med en stång av samma material.
An-tagl. härstammande från asiatiska ryttarfolk,
nämnes s. i Europa f. ggn på 500-talet.
Stigbygeln, anat., se Hörselorgan.
Stigen, samhälle, se Färgelanda.
S tigfjorden, mellan Orust och Tjörn på
Bo-huslänskusten, är bekant för sina ostron.
Sti’gma (plur. stigmata), grek., märke,
tecken. Jfr Insekter, sp. 50, och Pistill.
Stigmatisering (jfr Stigma), erhållandet av
Kristi sårmärken under mystisk extas. Den
förste, som vi verkligen veta varit stigmatiserad, är
Franciscus av Assisi. Sedan har följt ett stort
antal s., alla inom rom.-kat. kyrkan. Till de mera
berömda fallen höra Kristina från Stumbelen,
Anna Katarina Emmerich och på 1900-talet
The-rese Neumann i Konnersreuth i Bayern. S.
förekomma så gott som alltid hos personer med stark
hysterisk läggning och beror, där det icke är
fråga om bedrägeri, på djupgående suggestion;
de stigmatiserade försänka sig så i betraktande av
Kristi lidande, att kroppsliga förändringar uppstå
på deras egen kropp. Liknande fenomen kunna
iakttagas på personer, som varit utsatta för svåra
skräckneuroser el. hypnotiska suggestioner. Den
katolska kyrkan räknar dem till det mystiska
livets utomordentliga fenomen och tillmäter dem
stort religiöst värde. Protestantismen åter
betraktar dem såsom sjukliga både från medicinsk och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
