Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spohr, Ludwig - Spoilssystemet - Spokane - Spole - Spole, Anders - Spoleto - Spoliera - Spolmask - Spolmaskar, askarider - Spondé - Spondias, amraträd - Spondylit - Spong, Berit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
829
Spohr—Spong
830
Spohr [Jpår], Ludwig, tysk tonsättare och
violinist (1784—1859). Han blev konsertmästare
i Gotha 1805, företog vidsträckta konsertresor,
kom 1812 till Wien, där han var kapellmästare
till 1815, och var från 1817 teaterkapellmästare
i Frankfurt a. M. Från 1822 till sin död var
S. hovkapellmästare i Kassel. Han blev i Kassel
en eftersökt lärare och utbildade den s. k. tyska
violintekniken med mindre vikt vid passagespelet
än vid skön, ädel ton. S. skrev utom violinverk
med orkester el. piano (främst violinkonserten
” Gesangsscene”) en mängd kammarmusikverk,
kyrkliga körer samt symfonier men nådde högre
inom oratoriet. Inom operan hörde han till den
klassiska stilens främsta epigoner. Med
”Jes-sonda” (1823; Sthlm 1826) gjorde han sin
främsta insats i den tyska romantiska tonkonsten. —
Litt: Självbiogr. (2 bd, 1860—61).
Spoilssystemet [spåi’lz-], den i U.S.A.
till-lämpade seden, att stats- el. unionsämbeten
utdelas till det vid de politiska valen, främst
presidentvalet, segrande partiets anhängare såsom
”krigsbyten” (spoils). De gamla
ämbetsinneha-varna av det slagna partiet ersättas med
politiker av segrarparten. S. utbildades först i
staten New York men kom till användning inom
unionen, då Andrew Jackson valts till president
1829. Nu är antalet sådana ämbeten avsevärt
begränsat.
Spokane [spåukä’n], stad i ö. Washington,
U.S.A., vid 45 m höga fall i Spokane River,
en biflod till Columbia River; 162,000 inv. S.,
som är en vacker och välbyggd stad och ett
betydande kommunikationscentrum (bl. a.
sammanstråla 5 pacifikbanor där), är kommersiellt och
industriellt centrum för ö. Washington, v.
Montana och n. Idaho med en mångsidig industri.
Spole. 1) (Fys.) Spiralformigt upplindad
ledningstråd på en kärna av tunnväggigt rör med
cylindriskt tvärsnitt.
2) (Text.) Garnrulle, vanl. lindad på en
rör-formig stomme, s p o 1 p i p a, av papper, trä el.
metall, användes bl. a. för vävnad och i symaskin.
3) (Biol.) Kärnspole, se Celldelning, sp. 571.
4) (Zool.) Se Fjäder 1).
Spole, Anders, astronom och geograf (1630
•—99). Han studerade 1652—63 i Greifswald och
Uppsala samt företog 1664—67 vidsträckta
utländska resor. 1667—76 var han prof, i
matematik i Lund, där han i sitt hus anordnade det
första svenska astronomiska observatoriet. S.
deltog i kriget 1676—77 som fortifikationsofficer.
Han blev 1679 prof, i astronomi i Uppsala. Hans
intresse för geografi tog sig uttryck i
bestämning av ett flertal orters polhöjd. S. utgav
under många år almanackor. Hans söner adlades
1715 med namnet Rosenborg. S:s
självbiografiska anteckningar utgåvos 1946 av P.
Wil-stadius. Biogr. av N. V. E. Nordenmark (i
Vet.-akad:s Årsbok 1931).
Spoleto [spåle’tå], stad i Umbrien i mell.
Italien, 50 km s. ö. om Perugia vid järnvägen Rom
—Ancona; c:a 15,000 inv. S., antikens Spoletium,
blev romersk koloni 241 f. Kr. Under det
romerska kejsardömet var S. en betydande stad.
På 300-talet blev den biskopssäte, och 571
upprättade den langobardiske konungen Alboin här
ett självständigt hertigdöme. S. lades 1213 under
den Heliga stolen. S. har kvar sin medeltida
prägel och är av stort konsthistoriskt intresse. Från
romersk tid märkas murrester, ruiner av en
teater och en amfiteater samt Drusus’ och
Germa-nicus’ triumfbåge från år 23. Utanför murarna
leder över en dalgång en 230 m lång bro (Ponte
delle Torri; se bild 13 å pl. vid Italien), som
antages ha varit en senromersk akvedukt.
Ovanför denna ligger borgen från mitten av
1300-talet. Katedralen grundades redan under 1 :a
årtusendet.
Spoliera, plundra; förstöra, ödelägga.
Spolmask, A’scaris, släkte av fam.
spolmas-kar (askarider) bland trådmaskarna
(nematoder-na). Kroppen är vit och långsträckt spolformig.
Hos hannarna, som äro mindre, är bakändan
hakformigt böjd. Människans s., A.
lumbri-coides, är en i Sverige ej så vanlig orsak till
masksjukdom (jfr d. o.). Hannarna bli 15—25
cm, honorna 25—40 cm långa. Denna art kan
även finnas i svin. Hund- och ka 11 sp olm a
s-k e n, A. oanis, kan stundom angripa människan.
Hästar och nötkreatur hysa hästens s., A.
me-galocephala, vars honor bli 36 cm.
Spolmaskar, Asca’ridae, askarider, fam.
bland rundmaskarna, som uteslutande lever som
parasiter i tunntarmen, ibland i magen, hos
fåglar, däggdjur och människor. Hit höra
spolmas-ken och springmasken. Se även Masksjukdomar.
Spondé (grek. spondeVos), versfot, bestående
av två långa stavelser. I antik vers ersatte en s.
ibland någon annan två- el. trestavig versfot.
Spo’ndias, amraträd, till fam.
Anacardia-ceae hörande tropiskt släkte med parbladiga blad
och små, vita blommor i stor vippa. De
plommonlika stenfrukterna, mombinplommon,
äro välsmakande, varför bl. a. S-. pitrpurea odlas i
varma länder. Ur barken erhålles amraharts.
Spondylit, inflammation i ryggraden,
uppkommer av skilda orsaker. Praktiskt viktigast är den
tuberkulösa s., den vanligaste orsaken till
puckelbildning (se Puckel). Den börjar oftast
redan i barnaåren och yttrar sig i svaghet,
smärtor och stelhet i ryggen. Om s. verkar
förstörande på en el. flera kotor, uppstår
puckelbildning. Under sakkunnig behandling går
sjukdomen i regel tillbaka. S. behandlas med vila i
lämplig ställning, t. ex. i gipsvagga, samt med
antibiotika.
Spong [-å-], Berit Gustava Frideborg,
författarinna (f. 1895 V2). S., som är född i
Vinnerstad, Östergötlands län, blev fil. mag. i Uppsala
1924. Hon framträdde först som lyriker, en
lärjunge till 1890-talets provinsiellt betonade diktare.
S. har utg. diktsaml. ”Högsal och örtagård” (1924),
”Lärkornas land” (1929) och ”Dam med
parasoll” (1937). Det nittiotalsmässiga kännetecknade
också hennes berättarkonst, sådan den formade
sig i novellsaml. ”1 östergyllen” (1926),
”Kungs-buketten” (1928) och ”Slottet på rullgardinen”
(i934). Den realism, som kan möta i dessa
berättelser, får större utrymme i några brett upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
