- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 19. Selenga - Stening /
807-808

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spetsbergen - Historia och förvaltning - Litt. - Spetsborgare - Spetsbyxor - Spetsbåge, Spetsbågsstil - Spetsfot - Spetsglans - Spetsgård - Spetsvivlar - Spettkaka - Spetälska - Spex

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

807 Spetsborgare—Spex 808

sysselman, som är bosatt hela året om i
Long-yearbyen, där också Svalbards radiostation
ligger. Svalbard har egen bergmästare. På Kapp
Linné vid Isfjordens mynning finnes en norsk
meteorologisk station. — Under åren efter
Ba-rents’ upptäckt av S. blevo ögruppens
kustkonturer kända i grova drag genom valfångarnas
färder. 1758 besöktes S. av svensken A. R.
Martin, 1827 av den norske geologen B. M. Keilhau
och 1837 av S. Lovén. Senare ha svenska forskare
(Nordenskiöld, Nathorst, De Geer m. fl.) lämnat
betydande bidrag till S:s utforskande. Norska
fångstskeppare må också nämnas som mycket
verksamma vid utforskandet av S.; således blev
S. f. g. omseglat av Tromsö-skepparen Elling
Carlsen 1863. Den nyare norska utforskningen
av S. började 1906—-07 med G. Isachsens exp.
Sedan dess ha norska, av staten bekostade exp.
företagits nästan varje år till S. och
kringliggande farvatten. Dessa exp. ha organiserats av
statsinst. Norges Svalbard- og
Ishavsundersökel-ser, sedan 1948 Norsk polarinstitutt. Även andra
nationer ha företagit forskningsfärder till S.
under senare år.

Efter en överenskommelse mellan
Storbritannien, Sovjetunionen och Norge i juli 1941
land-stego kanadensiska, brittiska och norska styrkor
på S. i slutet av aug. 1941 och förstörde de
viktigaste anläggningarna och förråden samt
radiostationerna, för att de ej skulle kunna
utnyttjas av tyskarna. Därjämte evakuerades på S.
boende norrmän och ryssar. En brittisk
meteorologisk station upprättades. 8/» 1943 gjorde de
tyska marina styrkorna i Ishavet en räd mot S.
för att förstöra den meteorologiska stationen och
andra militära anläggningar där.

Litt.: ”Skrifter om Svalbard og Ishavet”
(1927—42), forts, av ”Norges Svalbard- og
Is-havsundersökelser. Skrifter” (1941—44) och
”Norsk polarinstitutt. Skrifter” (1948 ff.).

Spetsborgare, urspr. med spjut beväpnade
borgarsoldater, som stredo till fots; de
förmögnare borgarna stredo till häst. — I nyare sv.
användes s. (efter da. spidsborger) i bet.
kälkborgare (adj.: spetsborgerlig,
kälkborger-lig, småborgerlig, ”filiströs”).

Spetsbyxor, långbyxor med avsmalnande form
nedåt. De knäppas el. snöras om underbenet och
bäras nedstuckna i kängskaft o. dyl. el. omlindade.

Spetsbåge, Spetsbågsstil, byggnk., se Båge

4) och Gotik.

Spetsfot, pes equinus, felställning av foten, så
beskaffad, att hälsenan förkortas och endast
tårna och fotens främre del beröra underlaget
vid gående och stående, vanl. en följd av
förlamning av vissa av benets muskler.

Spetsglans, miner., se Antimonglans.

Spetsgård, förr den av vaktmanskap el.
beväpnad trupp (urspr. spjutbeväpnad) inneslutna
plats, inom vilken till dödsstraff dömda
avrättades.

Spetsvivlar, Apioninae, underfam. av vivlarna.
S. äro små, vanl. omkr. 2—3 mm, oftast
mörk-färgade. Larven av klöverspetsviveln,

Apion apricans, kommer klöverblommorna att
vissna i förtid.

Spettkaka, skånsk toppformad gilleskaka av
ägg, potatismjöl och socker, bakas kring ett
vrid-bart träspett framför öppen eld.

Spetälska (av äldre ty. spitålisch, av Hospital,
sjukhus, alltså eg. som vårdas på sjukhus), le pra,
sjukdom, karakteriserad av ett kroniskt,
inter-mittent förlopp med symtom från hud,
slemhinnor och nervstammar. S. är sedan äldsta tider
känd som ett av mänsklighetens gissel. Den spred
sig trol. från Orienten till hela Europa. Redan
på 600- och 700-talen började man här lagstifta
mot s. och upprätta slutna sj ukhus, s. k. 1 e p
ro-s e r i e r. Den avtog på 1400-talet i frekvens och
är nu i Europa en sjukdom i utdöende. I Sverige
finnas f. n. endast enstaka fall. En betydande
utbredning har s. fortfarande i Asien (Turkiet,
Mindre Asien, Syrien, Arabien, Palestina), likaså
i Sydamerika. I Nordamerika är den på retur,
i Australien relativt sällsynt. S. orsakas av den
av norrmannen A. Hansen 1873 beskrivna
lep-r a b a c i 11 e n, Mycobacterium leprae, som i
mycket liknar tuberkelbacillen. S. smittar vid
direkt kontaxt med sjuka el. med bacillhaltigt
material. Smittsamheten är emellertid ringa, i regel
behövs det långvarig kontakt, för att infektionen
skall överföras. Medfödd s. förekommer icke.
Man skiljer på två former av s., le pra tuber osa
och l. maculoanaestetica. Vid den tuberösa formen
uppträda på olika ställen av huden
erytematö-sa fläckar, som bli mer och mer infiltrerade.
I synnerhet i ansiktet uppstå begränsade el.
diffusa knutor och förtjockningar (leprom),
som ge ansiktet ett karakteristiskt utseende
(facies leontind). Knutorna ulcerera och kunna
läkas med deformerande ärr. Nya knutor uppstå,
och förloppet karakteriseras av omväxlande
läkning och utbrott av nya härdar. Den
maculo-anestetiska formen karakteriseras av förändringar
i de perifera nervstammarna och utbredda
sensi-bilitetsrubbningar. På huden uppträda infiltrerade,
fjällande el. pigmenterade fläckar, som i början
ofta äro överkänsliga, senare mer el. mindre
okänsliga. Trofiska rubbningar föra till
spontan-frakturer och gangränösa tillstånd med
avstöt-ning av perifera delar av extremiteterna. — Det
säkraste medlet i kampen mot s. är isolering av
sjukdomsfallen. Spontan läkning av s. är känd, i
synnerhet vid den maculo-anestetiska formen.
Goda resultat ha uppnåtts genom behandling med
chaulmoograolj a och genom kolsyrefrysning av
lepromen i kombination med injektion av
guldsalt (solganal). Ett stort terapeutiskt framsteg
utgöra de 1941 i behandlingen av s. införda
sul-fonerna, promin, promisol och diason, av vilka
det sistn. förefaller mest verksamt. Streptomycin
och dihydrostreptomycin ha en otvivelaktigt
terapeutisk effekt på s. Streptomycin användes dock
huvudsaki. som understödjande medel vid
sulfon-behandlingen. Ljusbehandling har även visat sig
vara av värde.

Spex (av lat. spectäculum, skådespel),
skämtsamt, ofta parodiskt stycke för amatörscenen. S.
uppstod vid mitten av 1800-talet i Uppsala och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:22:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffs/0512.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free