Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spetsbergen - Geologi - Klimat och isförhållanden - Växtvärld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
803
Spetsbergen
804
T. v. flygbild från n. Västspetsbergen med Liefdefjorden i förgrunden, t. h. fjället Skansen vid Billefjorden,
en n. ö. förgrening av Isfjorden.
Murchisonf jorden m. fl. S. är ett bergland med
spetsiga fjäll längs västkusten, medan bergen i
de centrala och ö. delarna delvis ha
platåkaraktär. Omkr. 60% av S. äro täckta av glaciärer,
Nordaustlandet nästan helt; dock finnas särsk. på
västkusten stora till största delen isfria områden,
ss. halvön mellan Bellsund och Isfjorden. S:s
högsta fjäll är Newtontoppen (1,717 m ö. h.) ö.
om innersta delen av Wijdefjorden.
Geologi. S. har en mycket växlande geologisk
byggnad. Det äldsta ledet är Hecla
Hoek-forma-tionen, som bl. a. finnes längs västkusten, där
den är delvis starkt regionalmetamorfoserad,
vilket skett i samband med intrusionen av granitiska
massor, vilka tidigare felaktigt tolkades som
ar-keiska. De därpå följande downtoniska och
devo-niska lagren av Old red-facies äro rika på
fiskfossil. Karbonsystemets undre avd. (kulm) är
stenkolsförande; den övre är uppbyggd av
kalk-och gipslager. Även perm, trias, jura och krita
förekomma på S. Tertiärsystemet
(paleocen-eocen), vars mäktighet beräknas till 1,400 m,
består av sandsten och skiffer samt är i sina
understa lager kolförande. Gångar av diabas och
basalt (trol. från krittiden) finnas också på S.
samt ett par små kvartära, nu utslocknade
vulkaner. Hecla Hoek-formationen veckades och
omvandlades under den kaledoniska
bergskedje-veckningen. Vid slutet av devon- och under
kar-bontiden var S. underkastat tektoniska rörelser,
likaså under krittiden. Efter tertiärsystemets
bildande blevo lagren längs västkusten veckade, och
där bildades en stor central sänka. Under istiden
var S. nästan helt och hållet nedisat. Strandlinjer
och marina terrasser visa, att S. under och efter
istiden legat lägre än nu.
Klimat och isförhållanden. S. har ett mycket
gynnsamt klimat i förhållande till andra trakter
på samma höga breddgrad. Detta beror på
Golf
strömmen, av vilken en gren flyter längs S:s
västkust. Härigenom kommer denna kust i regel
att vara isfri under hela året. Fjordarna bruka
dock frysa till under vintern. Vissa somrar
händer det, att starka n. ö. vindar sätta drivisen på
östkusten i rörelse. Den rundar därvid Sörkapp
och fortsätter norrut längs västkusten och kan
då bli till stort hinder för sjöfarten där.
Nordkusten är vanl. isfri under sommaren, på
östkusten däremot ligger isen ofta kvar hela
sommaren. — Vid Grönfjorden (Green Harbour) är
årsmedeltemp. för perioden 1912—30 —7°s. Den
kallaste mån. är mars med —19% den varmaste
juli med + 5°4. Under tiden 27/io—17R går solen
ej upp över horisonten. Den dagliga perioden i
temp. blir då knappast märkbar. Denna når i
stället sitt max. i maj med 5°2. Den ljusa tiden,
då solen är över horisonten hela dygnet, infaller
vid Grönfjorden mellan 20/4 och 14/s. Den
förhärskande vindriktningen på S. är större delen
av året n. ö. Endast under sommaren förekomma
andra vindriktningar i något större antal.
Nederbörden faller till största delen som snö. Enl.
mätningar vid Grönfjorden skulle
årsnederbörden vara c:a 300 mm, men siffran är trol. för låg.
Växtvärld. Den v. och en stor del av den n.
kusten påverkas av Golfströmmen och är därför
gästvänligare än övriga delar av S.
Trädvegetation saknas dock helt. Låga, ofta krypande buskar,
ss. dvärgbjörk och polarvide, kuddväxter, ss.
Saxifraga oppositifolia, och rosettväxter, ss.
Draba-axter, dominera. Ofta är växttäcket ej
slutet, utan mellan de spridda örterna är marken
bar. På glaciärerna och den eviga snön leva
snöalger, t. ex. Chlamydomonas nivalis, som
åstadkommer röd snö. I allt finnas på S. c:a 150
kärlväxter, därav 6 ormbunkar. Genom kungl.
resolution 1932 äro alla växter på två områden vid
Isfjorden naturskyddade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
