Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Snäckor - Snäckväxel, skruvväxel - Snällpress - Snälltåg - Snäppare - Snäppfåglar - Snäppsläktet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
623
Snäckväxel—Snäppsläktet
624
Blötdjur). Nervsystemet består av pariga
gang-lier, förenade genom nervstammar. Könsorganen
äro hos många former hermafroditiska. S. leva
både i vatten, såväl sött som salt, och på land
och finnas på alla breddgrader. Bland dem finnas
såväl långsamt krypande bottenformer som snabbt
simmande pelagiska arter. Vissa arter äro
växt-ätare, andra rovdjur.
Ordn. framgälade s. (frosobranchia)
omfattar flertalet i haven levande s. med väl
utbildat skal. Gälarna ligga framtill i mantelhålan.
Alla hithörande s. äro skildkönade. S k å 1 s n ä
c-korna, släktet Patella, utmärkas av enkelt,
mössliknande skal och bred, muskulös fot,
varmed djuren med stor kraft hålla sig fast vid de
klippor, där de söka sin föda av alger. Allmän
vid Bohusläns kust är den stora skålsnäckan, P.
vulgata. Svagt spiralformat skal ha de i de
varma havens strandzoner utbredda havsöronen,
släktet Haliotis. Snurrliknande skal ha de vid
Sveriges västkust förekommande små s n u r
r-snäckorna, släktet Gibbula. Ytterst allmän
där är även strandsnäckan (se d. o.),
Lito-rina litorea. Sumpsnäckorna, släktet
Vivi-para (Paludina), äro vanliga i sötvatten. Baktill
på foten sitter ett lock, operculum, varmed skalet
tillslutes. Hos masksnäckorna, släktet
Ver-metus, äro skalets vindlingar fria från varandra.
Tornsnäckorna (se d. o.), släktet
Turritel-la, utmärkas av långt, spetsigt skal. En art, T.
communis, är mycket allmän på lerbotten längs
Sveriges västkust. Väl kända på grund av skalets
beskaffenhet äro porslinssnäckorna (se
d. o.). Till vingsnäckorna, fam.
Strom-bidae, hör pelikanfoten; stora
ving-snäckan är en vanlig trädgårdsprydnad.
Hos tunnsnäckorna, släktet Dolium (se
d. o.), innehåller saliven 3—4% svavelsyra,
varmed de anfräta och under raspande med
radulan genomborra skalet av de mollusker
och tagghudingar, som tjäna dem till föda. Bland
valthornssnäckorna, fam. Buccinidae,
märkes kongsnäckan. Om
purpursnäckor-n a se d. o. Tropiska former, bekanta för sina
vackra skal, äro oliv- och kägelsnäckorna
(om de senare se Conus). Under namnet k
ölfot i n g a r, PLeteropoda, sammanföras några
fam. framgälade s. med pelagiskt levnadssätt.
Hit hör ett fåtal ofta storvuxna, helt
genomskinliga, ytterst rovgiriga och snabbt simmande
former. Släktet Carinaria är företrätt i Medelhavet.
Ordn. bakgälade s., Opisthobranchia,
utmär-kes bl. a. av att gälarna i regel ligga i kroppens
bakre del. Hithörande arter leva i havet, och
flertalet saknar yttre skal. Ett inre, täckt av
manteln, finnes hos sjöharen; helt nakna äro
de på alger vid Sveriges västkust levande
havs-sniglarna, släktet Aeolidia m. fl. Hos detta
senare är kroppen täckt av papiller, som dels
ersätta gälar, dels stå i matsmältningens tjänst och
innehålla leverutskott och -kanal, dels i
försvarets, i det att spetsen bär en säck, fylld med ännu
verksamma nässelkapslar från de hydroidpolyper,
som tjäna djuren till föda. Den lilla ordn.
vingfotingar, Pteropoda, omfattar i haven
Snäckväxel.
kringsimmande, täml. små former, hos vilka
foten utbildat ett par vingliknande fenor. Viktig
som föda för större djur är bl. a. Clione. Ordn.
lungsnäckor omfattar dels på land, dels i
sötvatten (t. ex. dammsnäckorna) levande s. Hit
höra de flesta svenska landsnäckorna. Jfr
Led-snächor.
Snäckväxel, skruvväxel,
transmissionsanordning för kraftöverföring mellan axlar, som
korsa varandra i omkr. rät vinkel. S. består av
en evighetsskruv el. snäcka, lagrad på
sådant sätt, att
den ej kan
förskjuta sig i axiell
led, och ett i
ständigt ingrepp med
snäckan varande
snäckhj ul, vars
tänder äro snett
ställda och utgöra
var för sig en
mindre del av en
gänga. S. begagnas
med fördel, då man
i ett enda steg vill
åstadkomma en
avsevärd nedväxling
av hastigheten. S.
användes bl. a
alltid i
hissmaskinerier som utväxling
mellan den elektriska motorn och lintrumman. S.
göres här i allm. s j ä 1 v h ä m m a n d e, d. v. s.
snäckans stigning göres så liten, att friktionen
hindrar s. att av sig själv löpa bakåt.
Snällpress, se Tryckpress.
Snälltåg, järnv., vissa snabbgående tåg på
längre sträckor och huvudsaki. befordrande
passagerare, res- och expressgods samt post. S. göra
uppehåll blott vid mera betydande stationer.
Snäppare, fjädrande stilettkniv för tagning av
blodprov etc.
Snäppfåglar, Totdnidae (Scolopäcidae),
vadar-fam., utmärkt av lång, smal, böjlig näbb och
omfattande bl. a. simsnäppor, småsnäppsläktet,
snäppsläktet, spovsläktet, långnäbbsläktet,
mor-kullsläktet, beckasiner, brushane och drillsnäppa.
Snäppsläktet, Tötanus, tillhör vadarfam.
snäppfåglar. S :s arter ha smärt kropp, lång näbb
och höga ben. Tårna sakna simhudflikar. De äro
skygga fåglar, som leva vid sumpmarker och
stränder. De flytta s. om ekvatorn. I Sverige
häcka följ, arter. Rödbenan, T. totanus
(ca-lidris), är brungrå med svarta streck, bakryggen
och buken vita. Benen äro cinnoberröda. Den
blir 27 cm lång, är allmän i skärgårdar men
finnes även vid sjöar inne i landet.
Svartsnäppan, T. fuscus, liknar föregående art men har
mörkare, nästan svart dräkt och mörkt rödbruna
ben; längden är 32 cm. Den finnes vid myrarna
i n. Lapplands skogsområde. Grönbenan, T.
glareola, är ovan spräcklig i mörkbrunt och vitt,
under vit med gråbruna längsstrimmor på
bröstet och små tvärstrimmor på bukens sidor.
Benen äro gulgröna. Längden är 22 cm. Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
