Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skrea - Skred - Skredsvig, Christian - Skredsvik - Skrefsrud, Lars - Skribent - Skridfinnar - Skridskomärken - Skridskor - Skridskosegling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
439
Skred—Skridskosegling
440
Kyrkan är från 1856. Ingår i Falkenbergs och
S. pastorat i Göteborgs stift, Falkenbergs
kontrakt. Sedan 1952 ingår S. i Falkenbergs
stads-kommun.
Skred, geol., se Jordskred och Lavin.
Skredsvig [skre’tsvik], Christian, norsk
målare (1854—1924). Han studerade vid akad. i
Köpenhamn, i München och Paris. S. gjorde sig
känd genom i ljus friluftskolorit hållna landskap
från Frankrike, Italien och Norge, bl. a.
”Landskap från Normandie” (1882; Nasjonalgalleriet i
Oslo). Ypperst bland hans norska landskap är
kanske ”Vinjes födelsegård” (1887;
Nasjonalgalleriet). S. har även behandlat romantiska ämnen.
Bland de verk, där han nått högst, är
tecknings-och akvarellserien ”Valdersvisan” (1896;
Nasjonalgalleriet). S. utgav 1908 ”Dage og nætter
blandt kunstnere” med teckningar av förf, och
hans konstnärskamrater.
Skredsvik, sn i Göteborgs och Bohus län,
Lane hd, n. v. om Uddevalla, på sydsidan av
Gull-marsfjordens innersta vik, Saltkällefjorden; 86,75
km2, 1,487 inv. (1954). Odlade dalgångar mellan
sparsamt bevuxna bergplatåer. Från
Smörkullen (138 m ö. h.) i n. berömd utsikt över fjorden.
1,865 har åker. Egendomar: Gullmarsberg och
Cederslund. Kyrkan är från 1855. Ingår i S:s,
Herrestads och Högås pastorat i Göteborgs stift,
Älvsyssels n. kontrakt. Utgör tills, m. Högås och
Herrestad storkommunen Skredsvik; 199,94
km2, 3,173 inv. (1954); i Sunnervikens domsaga.
Skrefsrud, Lars Olsen, norsk missionär
(1840—1910). S. var först anställd i den
goss-nerska missionens tjänst men lämnade
densamma för att 1867 jämte H. P. Börresen grundlägga
en mission bland santalerna och ägnade sig med
stor iver åt bearbetande av santalspråket (utgav
bl. a. en grammatik och övers, av flera
bibelböcker samt förberedde det stora ”Santal
dic-tionary”, som i 5 bd 1929—36 utgavs av P. O.
Bodding). — Litt.: Biogr. av I. Sæter (5:e uppl.
1940)..
Skribe’nt, skriftställare (ofta ringaktande).
Skridfinnar, se Lappar, sp. 395.
Skridskomärken: a) Löparmärket för
män (1927) finns i brons, silver och guld samt
som påbyggnadsmärke. Proven tagas i 2 grupper
(grupp I 500 och 1,500 m, grupp II 5,000 och
10,000 m) med ett prov i varje grupp; min. 17
år. Lägre märke kräves vanl. för vinnandet av
högre. För silver och guld fordras antingen visst
prestationsprov el. prov för närmast lägre märke
ytterligare 3, resp. 4 år el. fullgörandet av
proven vid 34, resp. 39 års ålder (utan krav på
taget lägre märke); för påbyggnadsmärke gälla
särskilda åldersbestämmelser. b)
Löparmärket för kvinnor (1934) tilldelas i brons,
silver och guld för 400 m på 65 sek., resp. 500
m på 65 och på 60 sek. utan krav på taget lägre
märke. c) Ungdomens löparmärke
(1932) har 4 grader (järn—guld) med olika
distanser och tider för olika åldrar, d)
Konst-åkningsmärket (1930) finns i brons, silver,
guld och högre valör för vissa figurer (olika
för varje grad) och för friåkning med minst
betyg 3 för varje figur m. m. Vissa
ålders-m. fl. bestämmelser finnas, e) Elitmärket
(Stora grabbarnas märke, 1940) i löpning och
konståkning utdelas för en summa av 10 poäng
enl. viss beräkningsgrund, f) För
propagandamärket i löpning (1940) stipuleras max.
5 min. (män) och 6 min. (kvinnor) på 1,500 m,
i konståkning (1943) utförandet av ytterskär
framåt i åtta, innerskär framåt i åtta och treor
i följd 3 ggr på vardera foten, g)
Tävlings-medalj en (1904) i guld (bl. a. för seger i VM
och EM) och i silver (vid slående av svenskt
rekord i skridskolöpning).
Skridskor. Den ursprungliga formen för s.
torde vara de s. k. i sl äggar na från tiden
för yngre stenåldern. S. av trä med rak
järnskena, framtill uppböjd i en lång spets, de s. k.
holländska s., började konstrueras på
1200-talet. Först på 1830-talet lyckades man
konstruera en modell helt av järn, som kunde
konkurrera med den holländska. De moderna
stålskridskorna tillkommo i U.S.A. omkr. 1850
och infördes till Europa 1862. Bland dessa äro
Halifax- och Jackson-Haynes-s. de mest bekanta.
På 1880-talet konstruerades de norska s. k.
rörlöparna för hastighetsåkning (tunn skena,
infälld i ett rör, på vilket fotstöden äro fastsatta).
Vid s:s fastsättande på skodonen försökte man
undan för undan tåhättor och hälkappor, tå- och
vristremmar, ställbara hakar m. m. F. n.
användas s., fastnitade vid för ändamålet speciellt
lämpade kängor el. fastskruvade på sula och
klack samt med vristrem för stadgande av foten.
— Till konståkning användas s. av härdat
stål med lätt
böjd, urholkad,
c:a 5 mm bred
skena med
uppböjd f ramända
(t. ex. Salchows
el. Stilles
modell), vilka, i
mots. till äldre
modeller med
starkt böjd
skena, medge
utförandet av
kraftiga skär
och figurer. Till
hastighetslöpning brukas lätta, starka,
c:a 45 cm långa rörlöpare med lång, rak, c:a
1 mm bred skena, infälld i röret. Vid bandy
m. fl. spel nyttjas olika slag av korta, relativt
höga s. av rörtyp med ganska smal, rak skena
samt till långfärdsåkning rörlöpare el.
vanliga amerikanska långfärds-s. av lång och låg
typ, ävensom s. med träplatta (s. k. stock). —
Ang. rullskridskor se Rullskridskoåkning.
Skridskosegling, segling på is med skridskor
och handsegel. Skridskotyperna äro vanl.
amerikanska segelskridskor, ävensom
rörskridskor. Skenan bör vara lång samt något uppslipad
fram- och baktill, skridskon ej så låg, att
fotbladets kant vid stark lutning pressas mot isen,
fotplattan bred (ofta båtformad) och ej lägre
Ishockey- och bandyskridsko.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
