Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sinnesorgan, perceptionsorgan - Sinnespunkter - Sinnessjukdom(ar)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
219 Sinnespunkter—Sinnessjukdom(ar) 220
här i flera fall av särskilda borst, papiller
(känselhår, känselborst), vilka genom mekanisk rörelse
förmedla retningen till andra delar, el. av
förtunnade ställen på organets yta, s. k. känselporer.
— Jfr Retningsfysiologi.
Sinnespunkter, de ställen på hudytan, som äro
känsliga för resp, värme, kyla, beröring och
smärta. Jfr Hudsinnen.
Sinnessjukdom (ar) (grek, psykos), svårare
former av psykiska sjukdomstillstånd.
Begreppet s. motsvarar sålunda icke någon
vetenskapligt avgränsbar grupp av sjukdomar; det
bestämmes till väsentlig del av sociala faktorer. När
den psykiska sjukdomen berövar den sjuke
förmågan att på ett tillfredsställande sätt ta vård
om sig själv el. att fylla sina funktioner som
samhällsmedlem, är man berättigad att tala om
s., men man utsträcker också begreppet atr
omfatta sådana fall, där eljest mera tydliga
störningar i de olika psykiska funktionerna föreligga,
trots att dessa störningar icke nödvändigt behöva
inverka på vederbörandes sociala duglighet.
Något som helst praktiskt behov av en särskild
beteckning för sjukdomsfall med mera stormande
och iögonenfallande symtom finnes icke. Mindre
framträdande sjukdomstecken, vilkas rätta
värdesättning i allm. endast kan verkställas av
fackmannen, kunna också konstituera en s. Ett i
alla avseenden ordnat yttre beteende, som icke
röjer en vansinnigs, en ”dåres” handlingssätt,
förmåga av reda och sammanhang i tänkande o. s. v.
utesluta icke s., t. ex. i form av förryckthet
(paranoid schizofreni).
Begreppet psykiska sjukdomar har mycket
vidare omfattning än s. Därmed menas alla de
sjukdomstillstånd, i vilka psykiska
sjukdomstecken dominera. Psykiatri är läran om de
psykiska sjukdomarna.
Sjukliga psykiska företeelser äro uttryck för
sjukliga förändringar i hjärnan. I många fall
äro hjärnförändringarna sådana, att de kunna
efter döden tydligt påvisas. Oftare är det fråga
om förändringar, som endast komma till synes
vid minutiös mikroskopisk undersökning. Men i
ett stort antal fall låta sig inga förändringar
påvisas med h järn anatomiens nu kända metoder.
— Sådana psykiska sjukdomar, vid vilka de
organiska förändringarna icke äro iakttagbara,
kallas funktionella, i motsats mot de
organiska.
De psykiska sjukdomarnas orsaker kunna
indelas i yttre, som utifrån angripa individen
och som direkt el. medelbart angripa hjärnan,
samt inre, som äro att söka i individens egen
konstitution. Sjukdomar, som betingas av yttre
orsaker, kallas exogena, sådana, som betingas
av inre, endogena. Bland de yttre
sjukdomsorsakerna märkas skador och sjukdomar, som
direkt kunna åstadkomma fina förändringar i
hjärnan, utan att någon större förstörelse av
huden el. av huvudskålen behöver föreligga. Så
är fallet vid hjärnskakning (se Hjärnsjukdomar,
sp. 365). Vid grövre huvudskador med intryck
-ning av benskärvor i hjärnan, förstörelse av hela
hjärndelar o. dyl. bero de psykiska funktionernas
öde av skadornas lokalisation. Förstörelse av
hjärndelar med åtföljande inflytande på
själslivet kan också uppstå genom tumörer,
blodproppar, blödningar o. dyl. Vid förstörelse av vissa
hjärndelar uppstå begränsade psykiska defekter,
ss. förlust av förmågan att uttrycka el. uppfatta
vissa ord och förlust av förmågan att utföra
ända-målsrörelser. — Bland sjukdomar, som direkt
angripa hjärnan och till följd därav påverka
själsförmögenheterna, märkes bl. a. den
epidemiska sömnsjukan och av kroniska sjukdomar
särskilt syfilis. Denna kan angripa hjärnan,
antingen medelbart genom blodkärlsförändringar o. dyl.
el. också direkt, varvid sjukdomen lokaliserar sig
till nervvävnaden; i det senare fallet kallas
sjukdomen progressiv paralys el. p a r a 1
y-sie générale. Även andra
blodkärlssjukdo-mar kunna skada hjärnvävnaden, särskilt
åderförkalkning, som ej sällan leder till psykiska
sjukdomssymtom. Ålderdomen medför också ofta en
förtvining av hjärnan, och härav betingas de
förändringar, som karakterisera det senila psyket.
— Sjukdomar i kroppens andra organ kunna
också påverka hjärnans funktioner. Så är fallet
med akuta infektionssjukdomar, vilka framkalla
s. k. feberdelirier, men också med
ämnesomsätt-ningssjukdomar, hjärtsjukdomar, njursjukdomar
o. dyl. Sjukdomar, som medföra rubbningar av
den inre sekretionen och därigenom påverka
hjärnan, äro ofta åtföljda av psykiska rubbningar.
Utifrån kommande gifter kunna påverka hjärnans
psykiska verksamhet. Viktigast av dessa är
alkoholen. Andra gifter, som påverka
hjärnverksamheten och i längden förstöra denna, äro kokain,
morfin, opium m. fl. —• överansträngning och
utmattning påverka också den psykiska
verksamheten.
Av inre sjukdomsorsaker bör ärftligheten
uppmärksammas. Den manisk-depressiva sjukdomen
är ett utpräglat ärftligt lidande, och även vid
dementia praecox spelar ärftligheten åtm. en
betydande, ofta avgörande roll för sjukdomens
uppkomst. Även vid sådana tillstånd som neurasteni,
hysteri, tvångstankesj uka o. dyl. är ärftligheten
av stor betydelse. Av sinnesslöhet finnas såväl
ärftliga som icke ärftliga former. Nära
förbundna med de psykiska sjukdomarna äro ofta ur
ärftlighetssynpunkt de stora, mera ensidigt
utrustade begåvningarna och genierna.
I vissa åldrar och levnadsperioder äro
människorna mera hotade av psykiska sjukdomar. En
sådan ålder är puberteten, könsmognaden. I
kvinnans liv är klimakteriet en kritisk tid. Motsv.
period infaller senare hos mannen. Även det s. k.
seniet, d. v. s. ålderdomsförändringarnas period,
är en ur psykiatrisk synpunkt kritisk tid.
Inom de yttre sjukdomsorsakerna bilda de
psykiska orsakerna (sinnesrörelser, sorger,
bekymmer, motgångar, besvikelser o. dyl.) en
särskild grupp. Vid disposition för psykiska
rubbningar kunna sådana moment vara rent
sjuk-domsf ramkallande. Man talar då om p s y k
o-gena sjukdomar, resp, sjukdomssymtom. Såväl
lindrigare psykiska sjukdomar ("neuroser”,
”nervsvaghet”, ”nervositet” o. dyl.) som
allvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
