Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sind, Sindh - Sindbad Sjöfararen - Sindhi - Sinding, 1. Otto - Sinding, 2. Stephan - Sinding, 3. Christian - Sine anno - Sinear - Sinebrychoff, släkt - Sine dubio - Sine ira et studio
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
211
Sindbad Sjöfararen—Sine ira et studio
212
övergår i öknen Thar, och i v. bilda utlöpare
till Beluchistans berg gräns. Klimatet är
utomordentligt torrt (endast loc—150 mm nederbörd
årl.) och mycket varmt. Åkerbruket, som är
nästan helt beroende av konstbevattning, sysselsätter
62 % av befolkningen. Den konstbevattnade
arealen utgör c:a 2,6 mill. har. Huvudsaki. odlas
vete och bomull men även ris och hirs. Två
stora dammanläggningar ha byggts vid Indus,
Lloyd Barrage vid Sukkur och Kotri Barrage s.
därom. Tillsammans komma dessa att möjliggöra
konstbevattning av 3,6 mill. har.
Mineraltillgångarna inskränka sig till brunkol, glassand, salt och
kalksten. Industrien är föga utvecklad och
hu-vudsakl. koncentrerad till det 1950 från S.
avsöndrade Karachi.
S. är den del av indiska halvön, dit
muhammedanerna först inträngde (711). Även efter de
stora muhammedanska invasionerna på 1000- och
noo-talen bevadade dock S. länge ett halvt
oberoende under lokala dynastier av räjputstam.
Stor-mogulen Akbar införlivade det 1591 med sitt
välde. En del av 1700-talet stod det under egen
muhammedansk dynasti, men denna störtades
1783. 1843 annekterades landet av engelsmännen
under Sir Charles Napier. Jfr Induskulturen.
Sindbad Sjöfararen, sagofigur i ”Tusen och en
natt”. S:s många äventyrliga färder skildras i
en rad av samlingens berättelser.
Sindhi, det nyindiska språk, som talas av omkr.
4 mill. människor i Sind och på halvön Cutch.
S. är delat i flera dialekter.
Sinding. 1) Otto Ludvig S., norsk målare
(1842—1909), studerade 1869—72 för Gude och
Riefstahl i Karlsruhe, senare för Piloty i
München. Här målade han flera av sina mest kända
bilder, ss. ”Slagsmål på ett julgille”. Han visade
sig under sin utveckling som en rastlös sökare.
”La Tarantella” t. ex. är av en högt uppdriven
kolorit, och under 1880-talet stod han i allm. på
det radikala friluftsmåleriets sida men tog senare
på gr. av sin mera tyska inställning avstånd
därifrån. Till S:s bästa arbeten höra hans kraftiga,
ofta monumentala bilder från Lofoten, ss. ”Fra
Reine” (1882, Nasjonalgalleriet, Oslo). Han var
också en betydande teatermålare. S. var även
verksam som förf, och utgav diktsaml. och
skådespel.
2) Stephan Abel S., den föreg:s bror,
norsk-dansk bildhuggare (1846—1922), studerade
i Köpenhamn, Berlin och Paris. Under hans
vistelse i Rom 1880—85 tillkom den mäktiga
gruppen ”Barbarkvinna bär sin fallne son ur
striden” (1883; se bild 19 å pl. vid Norsk
konst). S. bosatte sig 1885 i Köpenhamn, där
han i bryggare Jacob sen fick en stor mecenat.
Ny Carlsberg Glyptotek äger också flera av
hans mest kända verk, vilkas motiv med
förkärlek återspegla stora och enkla mänskliga
känslor, ss. den kanske populäraste av alla hans
skapelser, ”To mennesker” (1891), ”Fången
moder” (1887), en ung kvinna, som knäböjande
med bakbundna händer räcker bröstet åt barnet,
och ”Kvinna vid sin makes lik” (1892). I
trä
skulpturen ”Släktens äldsta” (1898) finnes en
utpräglad stiliserande tendens. I statyetten
”Val-kyria till häst” (1902) arbetar han med
polykromt material (i monumental storlek uppställd
på Grönningen i Köpenhamn). Av hans statyer
över samtida verkade flera, ss. Ibsens och
Björnsons utanför Nationaltheatret, Oslo, utmanande
genom sin kärva realism. Bland övriga arbeten
märkas den av Rodin påverkade gruppen ”Moder
jord” (1900), ”Angelus” (1914), ett knäböjande
gammalt par, ”L’Offrande” (Sorbonnekyrkan,
Paris), utfört under intrycket av 1 :a
världskriget. Ett halvt år efter hans död avtäcktes på
Place de la Norvège, Isle de Yeu, Vendée, S:s
”Sjömansmonument”. I Göteborgs museum
finnas relieferna ”Allegro” och ”Scherzo”.
3) Christian S., de föregrs bror, norsk
tonsättare (1856—1941). Efter att ha bedrivit
musikstudier i Kristiania var S. 1874—77 och
1879 elev vid
konser-vatoriet i Leipzig. I
Tyskland påverkades
S. starkt av den
”nyromantiska” musiken,
i främsta rummet
Wagner. Han
uppmärksammades genom
pianokvartett i e moll
(1884), i vilken
inflytande från Wagner
förenades med drag
av äkta nordisk
romantik och friskhet.
Samma karaktär ha
pianokonserten i Dess
dur och symfoni nr 1, d moll, utan tvivel S:s
mest vägande symfoniska verk. Svagare äro två
följande symfonier (i D dur och F dur). I hans
produktion ingå vidare 2 violinkonserter,
variationer i ess moll för 2 pianon, flera
körkomposi-tioner (”Til Molde”, kantater etc.) och operan
”Det hellige Bjerg” (uppf. 1914). S. torde ha
sin egentliga styrka inom ramen av den
lyriskt-måleriska stämningsbilden. Därom vittna ett stort
antal pianostycken (bl. a. ”Frühlingsrauschen”)
och solosånger, vilka fängsla genom sin ofta
personligt uttrycksfulla melodik och harmonik. —
Från 1909 vistades S. dels i Berlin, dels i Oslo.
1921—22 verkade han i U.S.A. som
kompositions-lärare vid Eastman Conservatorium i Rochester;
därefter bosatt i hemlandet.
Si’ne a’nno, lat., utan årtal; utan tryckår;
förk. j. a.
Sinear, i G. T. namn på Babylonien.
Sinebrychoff [-bry’kåf], finländsk släkt, som
i slutet på 1700-talet inkom från Ryssland till
Finland. Kommerserådet Paul S. (1859—1917)
och hans hustru Fanny S., f. Grahn (1862—
1921), testamenterade till finländska staten sina
dyrbara samlingar av holländskt och flamländskt
måleri, svensk porträttkonst från 1700-talet, en
stor kollektion miniatyrer m. m.
Si’ne du’bio, lat., otvivelaktigt.
Si’ne ira et stu’dio, lat., utan vrede och
partiskhet; citat från Tacitus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
